Julias liv [16] |
[TILLBAKA BLICK]
- Nej, ingen fjäsklek utan det är så att Angelica och jag är bara
kusinen men ta det hur fan du vill, du kan ju höra av dig när du
har växt upp, sa jag och sprang därifrån. Jag orkar verkligen inte med hennes
beteende. Kan hon inte bara ge folk andra chanser? Jag hade ju ändå inte
gjort någonting.
Del 16
Jag gick med bestämda steg hem, men samtidigt kände jag hur besviken jag
verkligen var. Jag hade ändå inte gjort något fel. Jag kände hur tårarna började
smått rinna ner för kinderna. Jag torkade ilskt bort dom. Nej, inte fan tänker
jag gråta för dendär, tänkte jag för mig själv. Fast jag förstod väl redan innan
att det inte gick. Tårarna bara forsade och forsade. Jag kände mig både arg
och besviken samtidigt. Just för tillfället vill jag bara vara liten och det största
problemet man hade var att ens favorit bil var trasig.
Jag gick ner till stranden och satt mig på en sten och kollade ut över sjön.
Det var väldigt vackert, solen var på väg bakom molnen och vattnet låg
alldeles stilla, fåglarna kvittrade och allt var perfekt, speciellt utsikten.
Jag älskade verkligen naturen. Innan jag blev känd var jag jämt ute med
familjen, Bill, Tom och Gustav. Vi fiskade, åkte båt, badade, åkte vatten-
skoter och det bästa av allt vi jagade fågel fast det är mer mot hösten.
[Julias synvinkel]
Jag kände mig tvungen att säga förlåt åt Georg, även fast jag inte visste om
jag kunde lita på honom. Jag menar kändisar kan ju tro att dom får allt och
alla gör allt för att få de men Georg verkar faktiskt vara väldigt annorlunda.
Han är en mysig, snäll och rolig kille. Verkar som han verkligen menar
det han snackar om, det är visserligen bra. Jag kände hur ångesten börjar
växa inom mig. Jag kollade på rosen som jag hade ställt i en vit vas på
nattduksbordet. Jag kollade in kortet han gav mig, jag vek upp det och
läste det.
” Hoppas du litar på mig, förlåt.
Jag förstår inte hur jag kan känna
som jag gör för en person jag har
känt i några dagar. Kan du inte
ge mig en andra chans? Angelica
är bara min kusin.
Än en gång, lita på mig / Din Georg <3”
Jag blev verkligen rörd, det var väl inget speciellt skrivet men när det
är från honom är allt speciellt. Jag var tvungen att be om ursäkt. Jag
testade ringa honom men han svarade inte. Fan, tänkte jag, vars kan
han vara? Jag sprang förbi hotellet, bad kvinnan i receptionen ringa
upp till hans rum men resultatet blev inget svar. Jag sprang förbi
Gustavs rum, även fast han inte visste vem jag var, antog jag. Jag
tog hissen upp till hans rum och om Georg hade nummer 485 så
hoppas jag att han har någon av dom bredvid. Jag knackade på
nummer 483 och där öppnade en kille med dreads och kläder stora
som soppåsar, fast jag brydde mig inget vidare med det utan frågade
efter Georg och han skakade bara på huvet. Nästa dörr var det en
kille med spret hår, liknade en igelkott och tajta kläder, ännu en gång
bara skakande på huvudet. Sista chansen tänkte jag och gick till
rums nummer 486 och där öppnade en helt vanlig kille jämfört med
de andra. Jag gjorde likadant där och han svarande att han var hos någon
Julia.
Jag hade inte tid och tjafsa mera, jag tackade bara och gick vidare.
Ingen chans kvar, jag satt mig nere i receptionen och väntade och
väntade. Hoppades på att han någon gång skulle komma tillbaka,
frågan är när?
[Georg Synvinkel]
Det börjar bli väldigt kallt och mörkt här nere vid sjön. Jag började
fundera på att gå hem. Hem och basta, jag märkte inte fören nu att
jag skakade tänder. Jag började gå upp efter grusstigen som skulle
leda mig till stan. Den var mysig och mörk, gillar när stora träd
omringar stigar, det blir en blandning mellan ett djungel rum och
en skogsstig. Jag tog fram min älskade kamera jag hade fått av min
mamma när jag fyllde 15 år, alltså är den inte sådär värst ny men
den funkar bra. Jag fotograferade stigen med sjön som bakgrund.
Resultatet blev som jag hade hoppats på, vackert.
Uppe vid hotellet var det dött, inga bilar och som tur inga galna fans.
Jag öppnade dörren och möttes av en ljuvlig fräsch doft. Det satt
lite folk nere vid receptionen, jag försökte inte kolla dit sådär värst
mycket eftersom det finns en risk att någon skulle vara ett TH fan
och känna igen mig och det orkar jag inte med nu i alla fall, jag är
för trött.
Jag gick mot hissen, det tog en liten stund innan den kom. När hissen
väl kom hörde jag någon ropa mitt namn, det kom många tankar om
att det var ett fans som vill ha en autograf eller en journalist som tänkte
intervjua mig. Fast snäll som jag är vände jag mig ändå om. Det var
inte den personen jag hade föreställt mig precis.
Vem var det? Var det någon som ville honom illa eller
någon släkting eller det kanske var en jonualist ändå?
Det får ni se i nästa del.
Sådär del 16 ute. Nu har nog idétorkan tagit slut :)
Slutet börja närma sig på denhär novellen, det är väl
högst 5 delar kvar. Fårse om jag skriver en fortsättning
på denhär eller om jag satsar helt på min andra novell,
Vad tycker du? :) En kommentar skulle vara snällt :) /Cissi
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | vissenros - 10 okt 08 - 23:07- Betyg:  | | spänande | | sandruskapuska - 29 apr 08 - 05:16- Betyg: | Att de bara släpte in henne så. Hon kunde ju va ett galet fan.
O klart att det var julia <3 | | rosanaglack - 21 mar 08 - 13:01- Betyg: | | SUUUPER <33 | | ellan_7 - 20 mar 08 - 11:40 | | mera:D super *) | | anderssooon_ - 19 mar 08 - 22:09- Betyg: | | mer ;D | | ILoveTAKIDA - 19 mar 08 - 20:15 | | Jag gillar den här! ;) | | engeliin - 19 mar 08 - 19:30 | | Bra :) Fortsätt | | johannaa_ - 19 mar 08 - 17:24- Betyg: | JÄTTEBRAAA! :D
NEJ, DU MÅSTE FORTSÄTTA! :D ;D
du har talang! fortsätt ;) |
|
|
|
