Världen är orättvis |
En dag vaknade jag med en klump i halsen, det var som att jag redan visste vad som hade hänt utan att orden hade sagts.
I all hast slängde jag på mig kläderna som låg närmast sängen, slet tag i skolväskan och sprang det snabbaste jag kunde till den plats vi alltid brukade mötas på innan vi gick till skolan.
När jag kom fram tittade jag förtvivlande på klockan, du var försenad.
När en timma av nervöst nagelbitande hade gått såg jag en vacker kvinna komma gående mot mig, hennes gyllenblonda hår sken i morgon solen. Hon hade lätt kunna ha tagits för en ängel om bara inte hennes blåa ögon och läppar gett ett så sorgset och förtvivlande uppseende. Det var din mor.
Jag ville inte att hon skulle komma närmare för jag visste redan i mitt hjärta vad hon skulle säga. Jag intalade mig själv att om inte orden uttalades så skulle du fortfarande vara i livet
.
Innan hon kom fram hade jag sprungit där ifrån och jag fortsatte springa tills smärtan i kroppen kändes lika tydligt som i mitt hjärta. Jag tillät mig inte att gråta för det skulle bara göra det hela verkligt.
Ett år har gått sedan den dagen och inte förens nu har jag insett att du aldrig kommer att komma gående mot mig med det där änglalika leendet.
Du var för bra för att vara sann, det var som att gud själv ville göra den perfekta människa och han skapade dig. Han tyckte väl att denna hårda och grymma värld inte var värd hans vackraste ängel.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | jullan95 - 25 mar 07 - 18:48- Betyg:  | | Jätte vackert och sorgligt :'( | | sofiiie - 23 feb 06 - 04:34 | | fin och varcker!:') |
|
|
|
