Yabadash! 2 |
Jag tittade belåtet på skrivhäftet. Jag hade en dagbok, men den tillhörde detta liv. Detta liv, som jag snart ska lämna. Jag kämpade mot tårarna. Trots att jag skulle sakna Kerstin kolossalt skulle Diwie vara det svåraste. Det skulle kännas som svek mot honom. Han var van vid att jag kom efter skolan och gick ut med honom. Mamma stannade utanför Diwies mattes hus.
Jag förstod varför. När jag skulle gå in till huset sprutade tårarna. När jag knackade på öppnade Fredrik, och Diwie kom rusande mot mig i full fart. Jag grät bara ännu mer när jag lyfte upp mellanpudeln i famnen.
"Jag kommer att sakna dig!" snyftade jag "Du vet att detta inte är frivilligt!"
Diwie slickade mig tröstande på kinden, men det hjälpte inte.
"Älskling!" stammade jag.
"Du kan vara hos oss på loven." sa Anna-Karin.
"Tack, men det är inte tillräckligt!" snyftade jag. För varje sekund grät jag ännu häftigare "Han kommer att tro att jag sviker honom med flit!"
"Nej, du." sa Anna-Karin på sitt vänliga sätt "Han är en klok hund, han kommer att förstå."
"Du har rätt." snyftade jag, och mina tjut blev bara högre och högre, trots att jag försökte dämpa dom för att inte Diwie skulle hoppa ner från min famn. Det gjorde han inte "Jag kommer att sakna dig jättemycket!"
Diwie gnydde med en smula medlidande.
"Hejdå, min vän!" snyftade jag när jag ofrivilligt satte ner honom när jag skulle gå tillbaka till mamma.
Mamma reagerade inte alls när jag kom totalt rödgråten in i bilen och satte mig i främre passagerarsätet. Jag såg Diwie i köksfönstret, och jag vinkade oavbrutet tills vi kom ut på E22:an.
"För helvete!" vrålade jag åt mamma, och hon hoppade till, som väntat "Jag protseterade, men du lyssnade inte, din jävel!"
"Hanna." sa mamma nonchalant.
"För helvet, jag vill inte, säger jag ju! För helvete, koppla någon gång i din lilla maskätna hjärna!"
"Det är ju jättebra att vi kan dela på kostnaderna för hemmet, och Marita har ju två trevliga barn i din ålder." sa mamma lika nonchalant.
"Förfan, du fattar ju inte!" vrålade jag "Jag kommer att gråta ihjäl mig för Diwie, och du bryr dig bara om din nya! Förresten tror jag inte alls att ugnarna är så trevliga! Jag kommer att vantrivas, jag lovar!"
"Men de har ju egen sjö, och huset är jättestort!" försökte mamma igen "Och Marita har köpt en sån där iPod och en bärbar ps3:a till dig."
"Jaha, vad jag bryr mig, då!" vrålade jag henne i örat.
"Aoue! Sluta, Hanna!" sa mamma irriterat.
"Jaså!" vrålade jag "Jag saknar mitt gamla liv, och du skiter fullkomligt i det! Jag gråter ögonen ur mig för Diwie, och du skiter i det! Men om jag vrålar dig i örat ska jag lyssna på dig!"
"Hanna, det är farligt!" försökte mamma med ena handen på örat jag vrålade i.
"Jag skiter i om du får tinetus, dessutom är det rätt åt dig!"
Jag tjurade under resten av resan, trots mammas försök att trösta. Om hon bara visste!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ElmaT - 18 mar 08 - 19:14- Betyg:  | | Oj vad svärod hehe men BRA |
|
|
|
