Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

By your side del 16

okej, det är mycket hopp mellan Bill och Emma i denna delen, men jag fick inte ihop det på något annat sätt.
den är nog lite rörig, men jag hoppas att ni endå gillar den :)

(Emma)

Jag satte mig motvilligt ner på min plats i flygplanet.
Flygvärdinnorna gick runt och kollade om alla hade säkerhetsbälten på sig.
Jag knäppte gråtandes på mitt.
Jag tittade ut genom fönstret och in mot byggnaden.
Där stod han.
I ett stort fönster, där stod Bill Kaulitz och grät och tittade mot flygplanet.
Moa som satt bredvid mig tittade på mig.
Hon såg att jag grät mer än någonsin.
”Emma, det kommer bli bra, du kommer träffa honom snart igen” sa hon och klappade mig tröstande på ryggen.
”nej, han hatar mig!” sa jag och grät ännu mer.
Jag kände hur flygplanet började röra på sig och åka snabbare och snabbare och till sist lyfte det.

(Bill)

Jag såg planet lyfta framför mina ögon.
Varför hade jag gått?
Varför hade jag inte lyssnat klart på henne?
Varför lät jag henne åka?
Jag grät som aldrig förr.
Tom kom in springandes.
Han sprang mot mig som om han inte hade sett mig på 20 år.
”Bill! Du kan inte bara sticka hemifrån så!” skrek han och kramade om mig.
”jo, jag var tvungen, jag kunde inte låta henne åka!” skrek jag hjälplöst.
”var är hon nu då?” sa Tom och tittade sig omkring.
”på väg till Sverige” sa jag med en STOR suck.
”fick hon reda på det?” frågade han försiktigt.
”fick reda på va?” sa jag och tittade upp på honom.
”att hon var adopterad?” sa han och la sin hand på min axel.
”nej, jag hann inte säga det” sa jag och suckade ännu en gång.

(Emma)

Två tjejer som satt bakom oss viskade o fnissade.
Dom hade gjort det hela resan och nu var vi nästan hemma, snacka om irriterande.
”ehm… ursäkta, var har du fått den tröjan ifrån?” frågade en av tjejerna.
Jag tittade på min tröja.
Till min stora förvåning hade jag fortfarande Bills tröja på mig.
”jag… jag fick den av Bill” sa jag utan att tänka efter.
”är det du? Toms nya flickvän?” frågade den andra tjejen.
”nej, jag är inte tillsammans med Tom, vi är bara kompisar” sa jag utan att tänka mig för igen.
”SÅ DU KÄNNER BILL OCH TOM KAULITZ?” skrek båda två.
Moa slog till mig i sidan.
”nej, det gör hon inte” sa hon sedan snabbt.
De två tjejerna suckade.
Jag tittade på Moa.
Hon nickade och mimade ”det blir bäst så”.

(Bill)

Tom försökte tvinga hem mig och när jag tillslut fattade att flygplanet inte skulle vände gick jag med på att åka hem.
Jag låg nu i min säng och grät.
Jag kände något mjukt under kudden.
Jag drog fram den.
Det var en Tokio Hotel tröja.
Jag tittade på den.
Jag såg framför mig Emma i den, hur vacker och underbar hon var.
Jag kastade mig ner i sängen igen och storgrät.
Tom kom in på rummet.
”Bill?” frågade han försiktigt.
”ja?” snyftade jag fram.
Han satte sig ner på sängen bredvid mig.
”Scotty har kommit hem från veterinären nu, du känner inte för att busa med honom?” frågade han.
”nej” svarade jag kort.
Han suckade och gick ut från rummet.
Jag hörde små tass steg och snart låg en lurvig boll över min rygg.

(Emma)

Pappa låste upp dörren till huset.
Mamma bar in några väskor.
Moa sprang direkt till telefonsvararen för att se om någon hade ringt.
Linus sprang fram till kylskåpet för att hitta något och äta.
Jag gick sakta och tog posten i brevlådan.
Ingen OKEJ tidning.
Räkning, räkning, räkning, reklam, räkning, reklam, brev till mamma, brev till pappa, räkning, reklam, brev till Moa, reklam, brev till Linus, brev till Moa, reklam, brev till Emma.
BREV TILL EMMA?
Jag kastade snabbt resten av posten på bordet och rev upp brevet till mig.

”kära Emma.

Förlåt för att vi inte har hört av oss tidigare men adoptionsbyrån har inte hittat din familj förrän nu.
Vi förstår om du inte vill veta av oss nu efter alla dessa år och att du kanske är sur på oss för att vi lämnade bort dig, men vi hade inget val.
Vi hade inte råd till mat, tre av dina äldre syskon dog och då förstod vi att vi behövde lämna bort dig.
Förlåt att det blev såhär, men vi hoppas att vi snart kan träffas
Med vänlig hälsning från dina biologiska föräldrar, Berit och Samuel.”

"ÄR JAG ADOPTERAD?" skrek jag förvånat.


kommentera ? (a)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
RowsahKanin - 6 nov 08 - 08:47- Betyg:
Gaah x'''D Den är jättebra :D:D:D:D Hoppas allting blir bäst med emma och bill igen<3 Men jag läser och kommenterar de andra delarna senare, ska till skolan nu x) Puss och kram skumbanan<3
sandruskapuska - 28 apr 08 - 19:36- Betyg:
Om, förra delen. Hörde inte föräldrarna allt de sa??

Skitbra slut<3 (på delen asså)
xzandra - 8 apr 08 - 18:00- Betyg:
så braaaaaaaaaaaaaaaaaa!!
Tokiohotelamanda - 27 mar 08 - 21:05- Betyg:
FY FAN DEN HÄR VAR JU SOM FAN!!!!!!!!DEN ÄR JU.................SKIIIIIIIIIIIIIIIT BRAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!
DannyLover - 19 mar 08 - 12:08- Betyg:
VAH ?! :O MEER :)
Ewe_ - 18 mar 08 - 11:06- Betyg:
skit bRA :p
AblAckAngEl - 17 mar 08 - 20:13- Betyg:
love it and want more!!!
foreversacred - 17 mar 08 - 19:43
weeeeey bra
saraelskarbecca - 17 mar 08 - 18:58- Betyg:
Älskar den :D <3
mikaelanystrom - 17 mar 08 - 18:52- Betyg:
OOJJJJ:OO:OO!
Mycket Bra! Mmm.. Mycket Bra! * mumla för mig själv * : o
Airya - 17 mar 08 - 18:44- Betyg:
MEIN GOTT =O Fortsättning snart???
Först när jag såg att du lagt ut tänkte jag: "Jag älskar henne" ^^ hehe, och nu läste jag den nya delen och bara, HALLÅ?? skriv mer, får ryck xD

(Du skirver grymt bra <3)

Skriven av
tomatface
17 mar 08 - 18:35
(Har blivit läst 149 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord