Lesbiska buddister i tonåren. [del 5] |
Världen är dum, så känner alla ibland. De vuxna ignorerar att man mår dåligt på riktigt och ger en ett faslket leende och fortsätter att säga - det går över.
Jag klev ut ur bussen och en vägg av kyla mötte mig. Fan då! Det hade ju inte varit snö på en månad så varför skulle den komma just denna dag i mars?
Det hade varit en pissig dag och det jag behövde allra mest nu var en stor, varm kopp med gott starkt kaffe. Jag skyndade mig hem i den nya vita blaskiga världen.
Så fort jag klev in genom dörren började mamma säga åt mej vad jag skulle göra.
- Ta av dej dina blöta kläder häng de på elementet och bla,bla,bla...¨Jag blev självklart sur och svarade otrevligt. Men gjorde endå som jag hade blivit tillsagd
När jag kom ner igen fortsatte hon tjata om mina blöta kläder. Jag var sur och arg så jag svarade,
- Men lägg av! jag är trött. Så tjurigt jag kunde. Då fick hon ett knäpp och började skrika massa om hur synd det var om henne, och det var det ju, hon hade en skada i axlen som gjorde jätteont. Jag stod där och bara glodde på henne en stund innan jag lugnt gick upp på mitt rum.
Jag satte mig i fotöljen och bara glodde en stund. Sedan helt plötsligt började tårarna spruta ut ur mina ögon, bränna på min kind för att sedan klunka ner på fotöljens oranga tyg.
Jag kastade mig på sängen bäddade ner mig och grät en lång, lång stund.
Ingen fattar ju att jag mår dåligt...Men det är inte så lätt at förstå, efter som att jag dag efter dag försöker gömma det under att tomt, svart, ekande skal...
|
| Kommentarer | | EnsammaStubben - 17 mar 08 - 20:28 | | Braaa ;);););)) | | Eme_96 - 17 mar 08 - 19:10 | | den var bra!! |
|
|
|
