Jag älskar min bror (kap 12) |
Ska inte snacka så mycket, men måste bara erkänna att det tog emot lite att skirva detta kapitelt :/ För jag var först osäker på om jag skulle låta detta hända henne... Men nu blev det så. Hata mig inte för det ^^
Läs och kommentarea om du känner fört :) <3
Kapitel 12
Medan jag går i mörkret kan jag inte få bort känslan av att någon eller något förföljer mig. Ökar till sist stegen.
Rädslan börjar krypa in under skinnet som ett hårt grepp och vägrade släppa. Jag tittade snabbt bakåt, i mörkret kan jag skymta en man. Han går med vinliga steg mot mig.
Trots att jag knappt ser något kan jag ändå urskilja mannen har en keps tryckt över huvudet så att den döljer ansiktet tillsammans med natten. Förblindad av tårar som nu börjat rinna av skräck, sprang jag omedvetet in i en park där en massa ekar och aspar växer. Plötsligt snubblade jag till, andan gick ur mig då jag långsamt föll mot den hårda jorden. Jag försökte lätta fallet genom att ta emot med händerna, men reaktionen kom för sent och jag föll med en hård duns och fick jord i munnen. Förlamad av panik och skräck såg jag hur mannen kom närmare och närmare, han vaggade omkring ostadigt och det syntes att han druckit en hel del. När jag äntligen fick tillbaka förmågan att tänka, gjorde jag en ansats att resa på mig men en olidlig smärta i vänstra knäet sa till.
”Jag måste ha slagit i den i en sten när jag snubblade.”
Kom jag snabbt fram till, spottade ut jord från munnen och sökte med blicken efter mannen men han var borta.
”Puh!”
Suckade jag lättat, men för tidigt firade jag turen. Precis när jag tänkte försöka resa mig upp igen med stöd från trädet bredvid mig dök han upp från tomma intet!
”Mehn inte skjha dju gåta?!
Jag spärrade upp ögonen, framför mig står mannen och stirrade stint på mig. Som jag inte var där men ändå rakt framför näsan på honom. Märkte knappt hur hans blick sänkte sig ner mot mina bröst.
”Snälla gå!!”
Skrek jag förtvivlat, tårarna forsade ner och kletade ut sminket på mina kinder.
(Snälla säg att detta är en dröm)
SNÄLLA SÄG ATT HAN INTE ÄR DÄR… Tobias.
Var det sista jag hann tänka med fungerande hjärna, nu låg den fast låst, kan inte tänka och kan inte skrika och inte röra mig.
Som om hela min kropp stängde av sig.
”Khom så khjan vi leka litje.”
Raglande och mumlade han på, tappade balansen och föll som en sten någon kastat på mig. Halvt medveten om vad som just händer närmar hans stinkande mun som luktar sprit som en stark och stickande doft. Innan jag hinner regera pressar han sina läppar hårt och betstämt mot mina.
”Nej, snälla… Sluta…”
Kved jag efter äntligen ha fått tillbaka förmågan att tänka.
”Snälla… sluta…”
Tårarna rinner, känns som om någon långsamt dödade mig, förstörde allt det fina i världen och ersatte det med oändligt mörker och smärta.
”Nej injte ska vi slåhss.”
Han greppade tag om mina handleder, pressade ner min kropp mot marken med hjälp av sin tyngd och hans grepp om mina handleder gjorde så att jag säkert skulle få röda blåmärken. Medan hans högra hand med hjälp av sin tyngd höll mig nere, lekte hans andra hand under min tröja och smekte hårt.
”Nej, snälla…”
Bad jag, men det hjälpte inte. Blundade då hans hand löpte ner mot linningen på mina jeans. Bet ihop, öppnade sedan munnen i ett desperat försök att skrika, men inget ljud kom.
Fastande i halsen där dem kvädes.
När jag försökte igen pressade han återigen sina hårda läppar utan känsla mot mina torterade och trängde in sin tunga. Det hela var så vidrigt och smutsigt.
En våldtäktsman tar min oskuld! Tänkte jag helt sönder trasig på grund av alla tårar och kände sedan hur han fumligt grejade med sina stora säckiga byxor och fick till slut ner blixtlåset.
En plågsam död, en utplånad av mitt inre var det som pågick.
Allt det fina som blommor försvann när han kom in i mig, hård och smärtsam. Känslokall.
”Snälla…”
Kved jag, men förgäves. Tårarna rann och det salta sved.
”Snälla sluta… jag ber.”
När han var klar efter att ha dödat mig gav han mig en hård kyss, reste sig fumligt upp och vinglade iväg med sin spritflaska i ena handen. Och lämnade kvar mig på marken i bara linne, resten av kläderna låg på en hög utspridd runt omkring mig.
Med darrande händer drog jag försiktigt på mig trosorna och jeansen, hela kroppen värkte och varje rörelse var ren och skär tortyr.
Skakandes av tårarna kröp jag ihop i fosterställning, drog upp knäna till hakan och la armarna runt benen.
”Jag är förstörd.”
Han dödade mig på alla tänkbara vis tänkte jag tomt och en ny gråtattack kom.
Tobias, min älskade storebror. Om han hade varit här skulle han ha beskyddat mig, vaggat mig i hans varma och trygga famn. Sedan viska att allt kommer bli bra.
Men det kommer det inte.
Allt är förändrat. Och han är inte här.
Jag är ensam, sexton år, våldtagen och inte längre hemma.
Ju mer jag tänkte på min familj där jag ligger ihop kurrad på den kalla marken och mörkret omkring mig, kom jag fram till en sak.
”Jag vill hem.”
Men vet att jag inte kan. Jag har lämnat mitt förflutna bakom mig, hur ska jag möta dem om jag återvände?
Jag vet inte hur länge jag låg där på den hårda steniga marken innan jag försiktigt stödde mig upp. Med armarna runt min trasiga kropp börjar jag gå hemåt, mitt nya hem.
Känner hur dem salta frätande tårarna torkat sig fast på mina kinder, näsan som runnit och haltandes och skakandes som ett asplöv går jag med trevande steg fram till gatan som leder till lägenheten.
”Sara?”
Den rösten. Mina tankar var utspridda, kan inte placera vart jag hört den förut.
”Sara, är det du?”
Jag stannar tveksamt, vänder mig om. Först blir jag rädd, tänk om det är Han?! Men när jag ser vem det är med hjälp av några lampor som lyser svagt, andas jag lugnare men skräcken efter vad som nyss hänt är kvar.
”Förlåt att jag inte kunde komma men det dök upp något med bandet.”
Han började springa mot mig, jag backade. När han märkte det stannade han en bit ifrån mig, stirrade undrande på mig.
”Vad är det?”
Jag kunde höra på hans röst att han var orolig, men förblev tyst. När han såg mina rödgråtna ögon och smutsiga kläder tog han ett steg fram.
”Sara, vad har hänt?”
Nu blev han riktigt orolig, dem choklad bruna ögonen som jag älskar men som jag inte längre kan se skönhet i kollade på mig med blick av oro och frågor.
”Herregud… Vad… Vad har hänt med dig? Är du skadad?”
Han närmade sig med mjuka fjäderlätta steg mot mig, försökte famna om mig men jag slet mig snabbt ut greppet och backade undan.
”RÖR MIG INTE BILL!”
Vrålade jag nästan chockad av att ha fått tillbaka talförmågan. Jag kunde inte hjälpa det, omtumlad av vad som jag vart med om sitter djupt kvar. Jag vet att han inte har gjort något, vet att han bara vill väl. Men jag kan inte hjälpa det.
”Sara?”
Hans röst lät hjälplös, armarna hängde rakt ner och hela hans ansikte frågade om han gjort något fel.
”Du har inte gjort något Bill!!”
Ville jag skrika, men halsen snörvlades ihop och tårarna börjar välla fram. Du skulle aldrig kunna skada mig, tänker jag sorgset, jag vet att du inte skulle göra. För du är inte sån.
När han åter igen försökte ta ett steg mot mig, försöka krama om mig för att trösta backade jag undan.
”NEJ!”
Hulkade jag fram.
”Snälla… rör mig inte. Kom inte nära, bara GÅ.”
Bill tänkte säga något, det såg jag men gav honom ingen chans. Vände mig snabbt om och sprang därifrån. Vill inte se honom, vill inte höra honom, inte känna hans armar runt mig. Men visste att det bara var lögner. Men jag klarar bara det helt enkelt inte!
När jag nästan var framme vid min lägenhet, stannade jag upp.
Det var någon där.
Med långsamma steg går jag framåt, upptäcker sedan förbluffat vem som sitter på den lilla stentrappan framför dörren.
Rasmus.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 12 jun 08 - 20:42- Betyg:  | | =O. Våldtog inte han henne???? <3<3<3 | | tjoh - 18 mar 08 - 16:19 | men, oj ! :|
du beskrev våldtäkten otroligt bra, de var som om en kall sten ba kramade om inuti och det var så sjukt hemskt :/ men shit, att kunna skriva som du gör ! <333 | | tjoh - 18 mar 08 - 16:17 | men, oj ! :|
du beskrev våldtäkten otroligt bra, de var som om en kall sten ba kramade om inuti och det var så sjukt hemskt :/ men shit, att kunna skriva som du gör ! <333 | | -Cute - 18 mar 08 - 15:53- Betyg: | nejmen :O vad hemsk *grinar*
men otroligt bra :D
meeer | | SoakedInLuxury_ - 17 mar 08 - 18:34 | | meeeeeeeeer | | Mangasagan - 17 mar 08 - 17:47- Betyg: | | Shit vad bra!!<3 MERA! | | Problemoja - 17 mar 08 - 15:10- Betyg: | | meeen, mera snabbt nu!! :o | | foreversacred - 17 mar 08 - 14:56 | | neäj Tom da för det va la han? |
|
|
|
