Inte sovit mycke inatt.. |
Inte sovit mycke inatt.. Funderat mkt. Förlåt om ja förstörde för dig. Men ja vet att du förstår och vet. Å ja vet att du vet att ja vet..Ingen aning om va ja ska kunna säga/göra för att du ska ändra dig när ja inte ha gjort d själv. Förstår inte att du ens vill prata me mig. =s Fast ändå.. Ähh. Du vet va ja pratar om å menar!! varför ska jag alltid sabba allting för mig själv.. seröst alltså, jag bara fuckar upp allting för mig själv!
jag kan verkligen inte vara helt rätt funtad i hjärnan. jag tänker inte efter ordentligt, jag tänker alltid efter typ sådär ett dygn efter att jag ställt till det för mig.
jag kan inte ens dricka upp mitt Te innan det blir kallt...
jag kan bara göra en sak ordentligt, och det är att ta hand om mina kompisar, att sprida kärlek och att sova..
har inte lika mycket ångest
Och sedan, seriöst.. kämpa lite för det där med ”kärlek” och ”intresse” och ”förälskelse”.. kanske det är den största oskrivna kärlekshistorien ni går miste om bara för att ni håller igen allt ni känner, allt ni vill ha sagt...
Kärlek är ngt så värt att kämpa för. Om man inte ens vill kämpa för en persons intresse, hur fan ska man lyckas i ett förhållande, som kräver ÄNNU större ansträngningar, ännu större kämparanda? Jag säger ”Fuck that shit” och kämpa på, kasta er in i saker och ting och upplev känslora som drabbar er, bra som dåliga. Lev och ta för er av allt, carpe diem är så rätt. För att spinna vidare på detta med kärlek. Jag kämpar gärna för det, jag tycker att det är värt att kämpa för det. Jag är en sådan som, ifall jag vet att det finns intresse hos den andra personen för mig, så försöker jag visa att hey, jag också är intresserad och kämpar för att den personen ska märka det. Nu, en sak jag kan tycka är sorgligt, är personer som INTE gör det. Personer som kanske känner ngt, men inte kämpar utan låter det vara, vad är det för vits med det? Jag skulle aldrig vilja gå omkring med tanken om ”what if”, utan jag försöker ta reda på hur det ligger till, även om jag kan bli sårad på köpet.. jag får iaf känna att jag ”lever”, i och med de känslor jag får uppleva (både bra och dåliga).
Huvudet snurrar. Förvirringen frodas. Ångesten likaså.
Frågorna kväver mig. Osäkerheten finns likt ett mörkt moln, svävande. Lyckan är som en halvtrasig glödlampa. Ibland lyser den upp allt, ibland lyser den inte alls.
Tvivel. Jag tvivlar på allt...På mig, på honom. På oss. Oförmåga att kunna slappna av och låta allt ske. Behov av kontroll, av bekräftelse. Behov av kärlek, ömhet.
Skoskav. Snuva. Kramar. Tårar. Kyssar.
Det underbara blandas med förfärligheter.
Olycka utan anledning.
Eller?
Går och drömmer om dig ibland
ja, jag går och drömmer att du var här
Du som alltid håller min hand
o du som kan förklara allt det här.
Du som har ett eget liv,
men som delar mitt liv när jag vill.
Fast jag har ett eget liv,
så drömmer jag om dig lite till.
Säg får jag nånsin träffa dig eller ?
eller kanske har du gått mig förbi.
För jag vet att du älskar mig,
annars stämmer du inte in på min filosofi .
Du som skrattar lika mycket som jag,
och du som är mild o god o generös
och du som tycker precis som jag,
å som inte försöker vara så överseriös .
vad är jag utan dig
vad är livet utan kärlek
vad är ett löfte utan ärlighet
jag står mella två val
släppa eller kämpa
acseptera att för bli
eller förändras
svaret är uppenbart
men säg vart är vägen dit
är valet underbart eller säg är det skit??-.....
|
|
|
|
