Är så jävla trött på folk |
Är så jävla trött på folk. Förbannat naiv som man är så hoppas man ju att människor ska vara lika goda som man önskar men för det mesta så bevisar de motsatsen. Har under de senaste veckorna fått alldeles för många exempel på att det enda homo sapiens sapiens ägnar sig åt är att bedra varandra. Vadå förhållande? Vadå lita på varandra? Vadå förtroende? Vadå ärlighet? Nej för faan... kör på... bort med respekten och fram med ”skit samma” och kör på känslan för stunden och räkna kallt med att allt går att lösa i efterhand. IDIOTER!
Vad spelar det för roll för den blivande fadern om den gravida flickvännen ligger hemma väntar på honom hela natten... han passar ju bara på att flirta o hångla med andra när hon inte ser det...
Jag är naiv, jag är blåögd som f-n.... jag erkänner... men jag hade bara en viss förhoppning om att folk kunde försöka tänka innan de handlar! Kanske fundera lite över uttrycket ”behandla andra som du vill bli behandlad själv”.
Jag är inte perfekt... långt ifrån... jag har också gjort mina misstag men ni runt omkring mig upphör aldrig överraska mig med er brist på empati och omtänksamhet!
Inte sovit mycke inatt.. Funderat mkt. Förlåt om ja förstörde för dig. Men ja vet att du förstår och vet. Å ja vet att du vet att ja vet..Ingen aning om va ja ska kunna säga/göra för att du ska ändra dig när ja inte ha gjort d själv. Förstår inte att du ens vill prata me mig. =s Fast ändå.. Ähh. Du vet va ja pratar om å menar!! varför ska jag alltid sabba allting för mig själv.. seröst alltså, jag bara fuckar upp allting för mig själv!
jag kan verkligen inte vara helt rätt funtad i hjärnan. jag tänker inte efter ordentligt, jag tänker alltid efter typ sådär ett dygn efter att jag ställt till det för mig.
jag kan inte ens dricka upp mitt Te innan det blir kallt...
jag kan bara göra en sak ordentligt, och det är att ta hand om mina kompisar, att sprida kärlek och att sova..
har inte lika mycket ångest
Och sedan, seriöst.. kämpa lite för det där med ”kärlek” och ”intresse” och ”förälskelse”.. kanske det är den största oskrivna kärlekshistorien ni går miste om bara för att ni håller igen allt ni känner, allt ni vill ha sagt...
Kärlek är ngt så värt att kämpa för. Om man inte ens vill kämpa för en persons intresse, hur fan ska man lyckas i ett förhållande, som kräver ÄNNU större ansträngningar, ännu större kämparanda? Jag säger ”Fuck that shit” och kämpa på, kasta er in i saker och ting och upplev känslora som drabbar er, bra som dåliga. Lev och ta för er av allt, carpe diem är så rätt. För att spinna vidare på detta med kärlek. Jag kämpar gärna för det, jag tycker att det är värt att kämpa för det. Jag är en sådan som, ifall jag vet att det finns intresse hos den andra personen för mig, så försöker jag visa att hey, jag också är intresserad och kämpar för att den personen ska märka det. Nu, en sak jag kan tycka är sorgligt, är personer som INTE gör det. Personer som kanske känner ngt, men inte kämpar utan låter det vara, vad är det för vits med det? Jag skulle aldrig vilja gå omkring med tanken om ”what if”, utan jag försöker ta reda på hur det ligger till, även om jag kan bli sårad på köpet.. jag får iaf känna att jag ”lever”, i och med de känslor jag får uppleva (både bra och dåliga).
Huvudet snurrar. Förvirringen frodas. Ångesten likaså.
Frågorna kväver mig. Osäkerheten finns likt ett mörkt moln, svävande. Lyckan är som en halvtrasig glödlampa. Ibland lyser den upp allt, ibland lyser den inte alls.
Tvivel. Jag tvivlar på allt...På mig, på honom. På oss. Oförmåga att kunna slappna av och låta allt ske. Behov av kontroll, av bekräftelse. Behov av kärlek, ömhet.
Skoskav. Snuva. Kramar. Tårar. Kyssar.
Det underbara blandas med förfärligheter.
Olycka utan anledning.Du försöker sätta namn på allt, du tror dig stå stadigt och du tror dig vara förnuftig, jag säger, släpp ut dina vingar, kuta mot den brantaste brant och hoppa! Om du tror på dina vingar, då bär dom dig högt över varje moln. Om du tvekar faller du...
Min vän, jag vill inte kritisera dig, eller säga hur du ska leva ditt liv, jag är knappast bättre själv. Det är bara det att jag sett din gloria, jag har skymtat dina vingar och jag har känt glöden i dina ögons djup! Jag har ramlat baklänges av styrkan från ditt hjärats slag! jag har känt en strålning från ditt blod! Därför skrämmer det mig att se hur du kväver dig själv, hur du går på den smala stigen, trots de blommrika ängar runtomkring!
Du sätter ord på allt, men sluta med det! Det blir knappast bättre av dina analyser och diagnoser, blir inte bättre av din individualistiska tro! Sååååå, flyg bara..... våga falla, våga skriiika, våga förlora!
Peace out!!!!Du min vän
Är det inte så att du är rädd för tiden, men skyller på den kalla vintern?
jag kan se oron i din ögonvrå och känna ångesten i dina fingerspetsar, du försöker fly undan allt och alla men finner din ensamhet som ett gapande lejon! Är det inte så att du är rädd min vän, rädd för att fångas, rädd för fel svar och rädd för att släppa ut något som du hållt tamt så länge! Framförallt är du rädd för att förlora! Men tänk efter, förlorat det är just det du gör!
Går och drömmer om dig ibland
ja, jag går och drömmer att du var här
Du som alltid håller min hand
o du som kan förklara allt det här.
Du som har ett eget liv,
men som delar mitt liv när jag vill.
Fast jag har ett eget liv,
så drömmer jag om dig lite till.
Säg får jag nånsin träffa dig eller ?
eller kanske har du gått mig förbi.
För jag vet att du älskar mig,
annars stämmer du inte in på min filosofi .
Du som skrattar lika mycket som jag,
och du som är mild o god o generös
och du som tycker precis som jag,
å som inte försöker vara så överseriös .
vad är jag utan dig
vad är livet utan kärlek
vad är ett löfte utan ärlighet
jag står mella två val
släppa eller kämpa
acseptera att för bli
eller förändras
svaret är uppenbart
men säg vart är vägen dit
är valet underbart eller säg är det skit??-.....
Han måste olja bromsarna till mitt hjärta
så att jag ska kunna ta emot hans kärlek.
Ibland måste man olja o finslipa hjärtat!!!
Vad är det som gör att en människa begår samma jäkla misstag om och om igen? Det går som inte att hindra på nåt sätt. Trots att man vet varför man gör så.. Nåja, det må då så vara. Jag orkar då inte tänka på sånt länge..
Du, rör vid mitt inre
Du, du fyller mitt sinne
En dröm förvandlas till en verklighet
En värld, som väntar på oss.
Att älska dig
Den du är
Du är allt jag någonsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Det finns inga tvivel kvar
Jag förstod på en gång
När kärleken kom.
Jag, kan äntligen andas
Mitt liv, har långsamt förvandlats
En stig, som leder till oändlighet
En värld, som finns här för oss.
Jag är redo för under som sker
när ett hjärta får följa sin lag
För du, är allt jag vill ha.
Att älska dig
Den du är
Du är allt jag någonsin önskat mig
Varje stund, varje ögonblick får liv igen
Nu och för alltid här med dig.
TACK för att du finns.
|
|
|
|
