myrans ff del 5 |
VET du verkligen vart du bor? skrattar Tom och vänder sig om.
Vinden blåser fram hans dreads i ansiktet och jag tittar in i dom vackra ögonen.
- Ja, jag är bombens på att det ligger där borta! flinar jag.
- För du, jag är helt säker på att vi körde förbi här för typ 5 minuter sen, säger Tom och nickar menande på en lekpark.
Så sant, här har vi vart, suckar jag och tittar på den livlösa platsen.
- Men allt ser likadant ut ju! säger jag och känner att jag blir irriterad.
Tom skrattar.
- Du är för söt du!
Jag blir helt eldröd i ansiktet. Hörde jag rätt? Sa han precis att jag är SÖT?!
Han märker att jag blev tyst och tittar bak och jag möter hans blick.
Jag ler och tittar åt sidan. Vänta nu! Det där känner jag igen. Jag tittar på det röda tegelhuset och ser plötsligt mammas ansikte dyka upp i fönstret.
- STOOOPP!! vrålar jag.
Tom tvärnitar, cykeln sladdar till och jag flyger av.
Jag ligger och asgarvar på marken när Tom och mamma (!?) kommer fram till mig.
- Amanda hur gick det? säger mamma.
Jag får knappt nån luft för jag skrattar så mycket, så jag nickar bara.
- Jag mår bra.
Jag reser mig upp och borstar bort lite grus från knäna.
- Och vem är den här unga mannen? frågar mamma och nickar mot Tom.
- Tom! Tom, this is my mom, and mom this is Tom! säger jag och viftar kors och tvärs med armarna.
Mamma tittar ogillande på Tom.
- Han ser ut som en player, säger hon sedan på svenska. (enligt mamma gör alla killar det)
- Men mamma!
- Um, ska jag påminna er om att jag fattar engelska? Jag antar att player betyder samma sak på svenska, flinar Tom.
- Haha, ja du får ursäkta! säger jag och föser in mamma i huset.
- Så.
Jag ställer mig framför Tom och biter mig i läppen.
- Kan jag få ditt mobil nummer? bryter Tom tystnaden.
- Javisst! **********, säger jag och ler.
- Du behöver inte mitt eftersom jag har ditt nu, ler Tom medans han knappar in numret på mobilen.
- Och nu vet jag vart du bor oxå! flinar han och granskar huset.
Jag vänder mig om mot huset.
- Ehm, haha ja, vi är ju inte rika iallafall! Det syns nog, säger jag generat.
- Det spelar ingen roll för mig! Vad är klockan förresten?
- Halv 6
- Oj jävlar! ropar Tom rakt ut.
Han tittar på mig.
- Oj du får ursäkta mig men jag måste möta min bror, ler han en aning generat.
- Jag fattar! ler jag tillbaka och går upp mot huset.
- Hejdå Tom!
- Vi ses! svarar han och trampar iväg som en galning.
|
|
|
|
