myrans ff del 4 |
Jag sätter mig upp och tittar rakt in i ett par bruna ögon. Det är ingen vägg, utan en kille, kanske nåt år äldre än mig. Han har alldeles för stora kläder fast det är skitsnyggt på honom, sen har han mörkblonda dreads uppsatt i en tofs. Han har en piercing i läppen och jag ser hur den rör sig upp och ner. Det är då jag inser att han pratar med mig. Han måste ha märkt att jag inte lyssnar för han börjar skratta.
- Hallo! säger han och ler.
- Hej, uhm hi! svarar jag och känner hur jag börjar rodna.
Han börjar babbla på om nånting, det måste vara tyska för jag fattar ingenting.
Jag tittar frågande på honom.
- Oh, not german? flinar han.
Jag skakar på huvudet och reser mig upp.
- Swedish.
Han reser sig upp och sträcker fram handen.
- Tom! ler han och skakar min hand.
Hans händer är stora och ganska mjuka.
- Amanda, svarar jag och besvarar hans leende.
- Så, Amanda, vad gör du här i Tyskland? Semester? frågar Tom på engelska.
- Ehm, nej inte precis. Jag bor här, elr jaa jag flyttade hit för två dagar sen.
Tom ser chockad ut.
- Jaså? Okej varför flyttade du hit? Jag märkte att du inte kan tyska iaf, skrattar han.
Jag känner att jag blir röd i ansiktet. Plötsligt slår det mig. Vad håller jag på med? Jag kan ju inte avslöja allt om mig själv för en främling! Visst, Tom (?) är trevlig, men jag måste hem. Jag har inte tid att stå och snacka i hundra år.
- Nä, asså jag...., får jag fram.
- Vadå? flinar han.
- Jag, jag måste hem, stammar jag tyst.
- Okej, svarar Tom dämpat, kanske besviken?
- Vart bor du? fortsätter han.
Jag öppnar munnen för att säga min adress men kommer på att det är den svenska.
- Um, jag vet inte.
Tom höjer ögonbrynen.
- Du vet inte? flinar han.
- Haha jag kan inte adressen utantill men jag kan vägen, säger jag och tänker på hur dumt det låter.
- Jag kan ge dig skjuts? Min cykel står precis bakom hörnet, säger Tom.
- Okej, flinar jag.
|
|
|
|
