Jag älskar min bror (kap 11) |
Okeeej, fått ihop en ännu del och kommit fram till att denna "novell" kommer bli ganska lång, i alla fall typ fem eller fler kapitel till om ni överlever det ;P hehe
Denna delen blev lite längre än dem två senaste, men lämna gärna en kommentar om du känner fört <3 (=
pöss o kjam på er
Kapitel 11
Jag rörde på mig långsamt, otroligt långsamt faktiskt. Öppnade mina trötta tunna ögonlock som fått en dålig sömn och reste mig stelt upp efter ha sovit i badkaret hela natten. Inte för att jag sovit något vidare bra, utan har varit i en drömlös sömn och legat väldigt obekvämt med nacken på badkarets kant. Det gör ont kan jag lova!
Gned med pekfingret och långfingret längs tiningarna och masserade dem lätt, efter det klev jag ur det hårda badkaret med trötta kliv. Precis när jag kom fram till dörren tvekade jag, stod orörlig och slutade nästan andas.
”Tänk om han är kvar?”
Tänkte jag för mig själv, tänk om han fortfarande är kvar i lägenheten? Vad kommer han att göra om jag går ut från badrummet, tänk om han skadar mig? Kanske borde jag ringa polisen, eller varför inte Tobias? Min bror har jag ju alltid kunnat prata om allt med. Tankarna och hjärnan går på högvarv, men om jag ringer honom, min älskade bror alltså, hur kommer samtalet att låta? Vi pratade igår men då bad han mig att komma hem, sa att han älskade och saknade mig. Jag vet bara inte om jag har modet till att ringa upp igen. Jag sa att jag älskade honom, men sa aldrig att jag älskar honom mer än som en bror. Och det vill jag inte heller säga, han kommer bara att tycka att jag är äcklig. Folk kommer att snacka bakom ryggen om oss, ”kolla där, är inte det Tobias Lansson lillasyster som är kär i sin bror. Hon är ju fan sjuk!”
Såna saker.
Minnen
Minns en gång då jag var tretton år. Jag spelade fotboll inom hus, dribblade mellan stolar och bord. Jag sparkade till lite för hårt och fotbollen flög högt upp och landade rakt mot mammas favorit porslin, den gick i krass och jag blev så rädd att jag inte vågade säga något till henne. Eftersom ingen var hemma hade jag försökt limma ihop den i förtvivlan och panik, händerna svettades så mycket att lim tuben bara gled ur mina händer.
Efter att ha känt som en evighet hörde jag hur ytterdörren flög upp och jag sprang i panikångest upp och gömde mig bakom en gardin. Vilket kanske inte var det bästa gömstället.
Personen som kommit hem gick in i vardagsrummet, mumlade tyst och gick sedan upp.
Jag höll krampaktigt andan, svetten trängde på av total rädsla.
Personen som gått upp med knarrande steg i trappan ryckte undan gardinen.
”Vad gömmer du dig för?”
Det var min storebror. Hans blåa ögon tittade forskande på mig.
”Jag gjorde sönder mammas porslin.”
Svarade jag ynkligt och tårarna rann. Tobias slog om sina armar runt om mig, jag andas in hans underbara doft av storebror och hans svaga parfym av hallon. Han älskar nämligen hallon.
”Vet du va?”
Frågade han i famnen, hans värme gjorde mig alltid på bättre humör.
”Jag råkade göra sönder den också en gång, men jag vet ett litet knep.”
Sade han, släppte taget och blinkade då jag så frågande ut.
”Det finns billiga kopior på Stinas Prylar.”
Vi hjälptes åt att städa upp skärvorna efter det trasiga porslinet och gick sedan med min lilla hand i jämn förseelse med hans i hand och köpte en ny, men billigare. Mamma märkte ingen skillnad när hon bara kort efter kom hem efter oss. Och det blev våran lilla hemlighet.
Jag kom sakta tillbaka till nuet, jag saknar honom verkligen suckade jag djupt. Efter några minuter drog jag ett djupt andetag, hela handen darrande när jag öppnade dörren så långsamt det bara gick. Andades lättat ut, han var inte här. I alla fall inte utanför badrummet och väntade inte på att jag skulle komma ut. Erkänner faktiskt att jag blev nästan besviken, i mina tankar hade jag förstställt mig Rasmus sitta på golvet med slutna ögon mot väggen. Sedan skulle han resa sig och krama mig mjukt för att be om förlåtelse. Men som sagt, han var inte där och inte på undervåningen för den delen heller.
Jag började städa lägenheten i brist på annat och var allmänt nere hela dagen gick omkring som en zombie, hörde sedan hur Treasure jamade förtvivlat i köket. Som om hon trodde att jag övergett henne och hon aldrig mer skulle få mat.
”Du ska få mat gumman.”
Gick in i köket, smekte henne ömt och gick fram till kylskåpet för att ta ut en kattburk med matt. Treasure fortsatte att jamma, strök sig vid mina ben och tittade hungrigt på maten som jag slevade upp i hennes skål. Ställde sedan ner den på golvet och glupskt började hon äta nöjt.
”Hmm, kanske borde äta jag med.”
Sa jag för mig själv ut i intet. Klockan närmade sig halv tio, magen kurrade så jag gjorde ordning en stor skål flingor till mig själv då jag inte orkade ta fram något mera, lat som jag är.
Medan jag åt flingor med mjölk vid köksbordet betraktade jag Treasure som nu ätit färdigt och sträckte på sig, den röda pälsen glänste från skenet av taklampan. Spann ljudligt och lade sig till slut vid bordsbenet bredvid mig och somnade.
”Tänk om man var katt. Då skulle man kunna sova bort dem flesta dagrarna.”
Tänkte jag djupt försjunken i mina egna tankar. Dem behöver inte oroa sig i onödan, bara äta, sova och ta en liten tripp ibland ute för att sedan komma in igen och ta sig en skön tupplur.
Efter att ha suttit ett tag på stolen i köket i mina tankar började jag så småning om diska disken som stått några dagar i diskhon och torkade av det och ställde tillbaka det på sin plats i skåpen. När klockan var tolv satt jag som en säck med potatis i en utav fåtöljerna vid teven och läser en bok, på engelska!
Därni! Hehe.
Den är TJOCK, minst åtta hundra sidor och dö tråkig. Fattar inte varför jag läser den, men har inget att göra. Det är söndag, vilket betyder att jag har bott här nu i en vecka och en vecka sen jag lämnade min familj där borta i Sverige. På tal om det, jag saknar faktiskt Skåne.
Kände hur tårarna börjar bränna och en lyckades trilla ur och rinner nu långsamt ner från min kind och landar efter några långa sekunder i boken och gjord en liten pöl som torkade. Resultatet blev att den lämnade ett avtryck, sidan blev lite skrynkllig där den salta tåren landat. Kom sedan att tänka på Bill och torkade snabbt bort tårarna och slog in hans mobilnummer på telefonen.
En signal, två signaler, tre signaler och ett klickande.
”Bill.”
Svarade rösten i andra luren.
”Hej Bill, det är Sara.”
Sa jag, log stort. Att prata med Bill gör mig glad av någon anledning.
”HEJ Sara!.”
Kunde inte låta bli att skratta till, han lät verkligen glad över att jag ringt.
”Läget med dig då?”
Frågade han glatt på, hade inte märkt att jag var nere. Men det gjorde inget, behöver skratta och vara glad just nu. Tänka på något annat.
”Jorå, det är bara fint fint, hur är det mig dig själv och grabbarna?”
Svarade jag och försökte låta så uppåt jag bara kunde för att dölja gråten.
”Allt är bara bra, Tom har bara fått för sig att Georg dejtar Saki och att Gustav var en clown i sitt förra liv. Ja, annars är allt som vanligt.”
Där kunde jag inte låta bli att börja skratta högt att det smittade sedan av sig på Bill som också började garva. Hallå liksom, ofta Gustav varit en clown, fast det i för sig kan ju vara sant vad vet jag. Men att Georg skulle dejta Saki?! (Va fan?)
”Haha, hur fick han för sig det?! För det stämmer väl inte… eller?”
”Nej självklart inte! Min bror har bara en sjukdom som kallas Jag-kan-inte-skilja-på fantasi-och-inte sjukan. Börjar också misstänka starkt på att han tappades som barn och har därför svårt hålla sig till seriösa och normala samtal.”
Avslutade Bill och skrattade lätt.
Ni som inte vet då, så ska jag berätta lite snabbt. (Blink) Tom är Bills tio minuter äldre tvillingbror och är tja, vad ska man kalla? Speciell kanske på grund av hans humor och Georg och Gustav är deras vänner samt medlemmar i deras band Tokio Hotel.
”Okej, låter ungefär som jag.”
Flinade jag fast jag visste att han inte kan se det genom telefon.
”Jaså, hur menar du då? Har du också problem med hjärnan?”
Jag se hur Bill ser ut framför mig, stort flin och håller på att garva ihjäl sig!
”Neej, min hjärna funkar utmärkt. Men fantasin är stor, du kommer kanske ihåg när jag smög på dig och Saki och hittade på namn och att jag var på uppdrag?”
”HA! Det kommer jag ALDRIG glömma!”
Jag hörde en duns på andra sidan luren, antagligen föll han väl ihop av allt skratt och jag själv sjönk ihop från att ha suttit på fåtöljen, satt jag nu på golvet. Vet inte hur det kommer sig att vi skrattar så mycket år just DET men tårarna rann nu bokstavligen och var svårt att hejda skrattattackerna.
”Bi… B… Bill.”
Fick jag till slut fram, kippade efter luft så att jag nästan fick kramp.
”Jhaa…”
Hörde jag hur han pressade fram mellan försöken att andas normalt.
Jag samlade mig, andades nu något normalt och lugnt. Jag vill träffa han, kom jag fram till. På tisdag om knappt tre dagar så skulle dem åka. Bill skulle åka.
Han lämnar mig och jag kommer kanske aldrig få träffa honom igen, det är som en sten lägger sig på mitt hjärta. Jag vill inte att han åker.
Jag behöver han, för honom kan jag berätta nästan vad som helst. Jag sa ju för fan min djupaste hemlighet till honom! Det kallas tillit som jag bara haft till Tobias och lite till mina föräldrar. Bill är en del av mitt liv nu, jag vet inte hur han känner… Men så känner i alla fall jag. Jag måste få träffa han en sista gång!
”Tror du vi kan träffas igen innan ni åker?”
Frågade jag till slut, höll andan då det blev knäpp tyst på andra sidan telefonluren.
Vad tänker han på? Vad kommer han säga?
”Sara... Jag vet inte om vi kan träffas innan eller någon gång efter.”
Förskräckt drog jag efter andan, flämtade till. Aldrig?
”Det blir så tajt, men vi kan nog ses ikväll?”
”JA!”
Jag blev genast gladare och trots att han inte kunde se mig ler jag från öra till öra och nickar flera gånger uppspelt.
”Jag menar, visst. Det funkar fint med mig.”
Jag sitter på en parkbänk och väntar på Bill. Vi skulle mötas utanför Harrys Restaurang klockan sju för att äta. Nu var klockan kvart över.
Lugn Sara, tänkte jag, han kommer. Han är bara sen, det är alla ibland. Ingen idé att bli orolig, trots allt han är ju kändis, vad som helst kan ha dyket upp. Något med bandet eller något sådant, (försöka intyga för Tom att Georg inte dejtar Saki.)
Men när klockan blev halv åtta till kvart i åtta gav jag upp.
”Han kommer inte.”
Suckade jag besviket. Han kanske inte alls ville träffa mig? Tänk om han tycker att jag är klängig? Han kanske ångrade att han bestämde träff med mig och detta var hans sätt att visa det på?
”Din lilla jävel.”
Väste jag tyst. Sårad över att han aldrig dyker upp reser jag mig upp från den kalla gröna parkbänken och börjar gå mot parken.
Mörkret föll för någon timma sen över Londons gator och kullerstenar. Månljuset är undan gömt av mörka moln som i läskiga filmer. Endast några enstaka lyktstolpar lyser upp vägen som jag går på. Som vanligt på söndagskvällar då det är jobb nästa dag är det ödelagt, men några par sitter och äter middag inne på en restaurang eller en kopp kaffe och dricker med sina väninnor och arbetskollegor.
Arg, sur och ledsen över att han inte dök upp sparkar jag hårt på en sten som flög all sin väg.
”Han kan gå och dö, ja varför inte bara dra dit pepparn växer!”
Ilskan börjar välla upp, Bill är bara en ännu idiot!
Tänkte jag högt och under tiden jag gick argt för mig själv märkte jag inte hur någon följde efter mig, kände bara svagt hur något eller något iakttar mina steg, men igonerar det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | sandruskapuska - 12 jun 08 - 20:27- Betyg:  | idiot bill, om det inte e han bakom henne blir jag arg på han :@
<3<3<3 | | foreversacred - 16 mar 08 - 20:09- Betyg: | | fan da det e Bill va? vad faan var det eller...? den e skit bra carro du e good <33 | | tjoh - 16 mar 08 - 17:55 | åh underbart ! :):):):):):)
jag vill ha mer snart :D
klart ja orkar med fler delar. helst vill jag att den här novellen aldroig ska ta slut (a)
men man kan ju inte få allt haha ;)
hoppas på att nästa del kommer snart, och ett meddelande som visade det skulle inte vara fel :) <3 | SoakedInLuxury_ - 16 mar 08 - 17:04- Betyg:  | | Jätte bra! O jag som hatar allt med Tokio hotell, iallfall novellerna! Meen denna går faktiskt o läsa :D .. hehe .. | | Mangasagan - 16 mar 08 - 16:09- Betyg: | | Helgrymt bra!!<3 | | -Cute - 16 mar 08 - 15:29- Betyg: | läst ikapp nu vill ha mer!
du skriever otroligt bra :D | | Nea96 - 16 mar 08 - 14:52- Betyg: | | bäst:) meeeerrraaa???? | | Problemoja - 16 mar 08 - 00:16- Betyg: | | Asnice!! mera?!! ((= |
|
|
|
