44 - Hata är ett starkt ord [TH fic] |
Del fyrtiofyra – Jag finns där, när du vill
(Sofia)
Jag vaknade av att den där värmen som alltid finns när man är två, inte fanns där längre. Åtminstone så tror jag att det var det jag vaknade av, för när jag slog upp ögonen, var sängen mycket riktigt tom. Ingen Gustav låg bredvid mig med sina snarkningar. Jag var ensam.
Fan, självklart. Hade jag inbillat mig att han skulle stanna där och vara som en verklig sagoprins? Skulle allting fortsätta nu? Trodde jag verkligen det? Var jag så pass dum?
Nej, han ångrade sig, självklart. Han ångrade sig så mycket att han inte ville stanna kvar och därmed lämnade han mig mitt i natten, utan ett ord. Fan.
Plötsligt hörde jag en viskande röst från andra änden av rummet. Jag ansträngde mig verkligen för att höra och förstå vad som sades, men insåg snart att den som pratade, pratade på ett språk jag inte förstod. Tyska.
Jag satte mig långsamt upp i sängen, och drog upp täcket för att skyla överkroppen, samtidigt som jag försökte vänja ögonen vid mörkret så att jag kunde se den som pratade, även om jag redan misstänkte att det var Gustav.
Jag har aldrig tyckt att tyska är ett fint språk, men när han talade så var det som att orden ändå blev vackra på något sätt, och det lät inte alls som jag var van att tyska lät. Det var behagligt att lyssna på och jag ville inte att han skulle sluta prata, tillsist.
- Bis bald, Auf Wiedersehen, sa han efter en stund och jag såg hur han avlägsnade telefonen från örat och la den ifrån sig innan han vände huvudet mot sängen och mig.
- Vad var det där om? frågade jag som hade uppfattat de sista orden och i mitt huvud lyckats översätta dem till något liknande ”vi ses snart”. Han såg förvånat på mig som om han inte förstått att jag var vaken, men ansiktsuttrycket lugnade snart ner sig och han såg mer och mer bekymrad ut.
- Sofia… jag ska åka till sjukhuset, Bill är där, sa han tyst och verkade ha lite svårt för att möta min blick. Jag såg på honom med stora ögon och kände hur jag blev en aning chockad över hans ord. Inte för att jag brydde mig särskilt mycket om Bill, egentligen, men han var ändå Gustavs vän…
- Har det hänt något? frågade jag efter en för lång stunds tystnad.
- Ja, en tjej har ramlat i en trappa och slagit upp huvudet. Och hon råkade tydligen vara något liknande Bills flickvän, sa Gustav smått förvirrat. Han gick runt i rummet och letade upp sina byxor och sin t-shirt. Han drog tröjan över huvudet och krängde på sig den med snabba rörelser.
- Hur är det med henne då? frågade jag och satte mig lite rakare upp i sängen. Det kändes lite konstigt att sitta där och diskutera folk jag inte alls kände, men… jag kunde ju inte bara ignorera det och låtsas som att det regnade. Något var jag ju tvungen att säga.
- De vet inte, men Bill är tydligen helt förstörd. Det var Tom som ringde, och han bad mig komma dit. Så… ja, du behöver ju inte följa med. Men jag kommer nog inte tillbaka förrän tidigast i morgon kväll, sa han och kliade sig i bakhuvudet.
Jag bet mig i läppen och tänkte efter ett ögonblick, sen nickade jag.
- Jo, jag vill följa med, sa jag och klev ur sängen för att hitta mina egna kläder som låg i utspridda högar på golvet. Gustav nickade och drog på sig sina urblekta jeans samtidigt som jag snabbt drog på mig linnet och kjolen, samt samlade ihop allt hår i en hög hästsvans. Sminket orkade jag inte ens bry mig om, det hade liksom inte lika stor betydelse för mig längre. Var det något som hade betydelse för mig egentligen?
Jag sneglade på Gustav som gick bredvid mig på väg genom korridoren för att sen smyga oss nerför trappan och ut ur huset.
Ja, vissa saker hade betydelse. Det visste jag då. Men inte vad som helst. Bara några saker, och framförallt vissa speciella personer.
Det tog oss ungefär fyrtio minuter att vänta in en taxi, tala om vart vi skulle på mycket knagglig franska för chauffören som tydligen inte kunde någon engelska, och sen komma dit. Så när jag och Gustav klampade in i det ödsliga sjukhuset hand i hand, var jag något irriterad och trött på det mesta. Bakom receptionen satt en uttråkad tjej med en penna i handen och tuggade tuggummi. Jag kollade på Gustav, men han gick inte åt hennes håll, utan banade istället väg mot en korridor med vita sjukhusdörrar.
Vi halvsprang uppför en trappa och jag var tvungen att förflytta mig dubbelt så fort som Gustav för att hänga med i hans tempo.
Vi kom in i en ny korridor, och så fort jag kommit in i den, bakom Gustav, kunde jag se en välbekant profil en bit bort. Bill satt med pannan vilandes i händerna och Tom satt bredvid med en hand på hans rygg och det såg väldigt mycket ut som att han mumlade tröstande ord till sin tvilling. Jag kunde nästan inte låta bli att bli lite… tja, rörd av det hela, trots att jag inte ville erkänna det. Jag skakade diskret på huvudet för att få bort tankarna och fortsatte sen att följa efter Gustav.
- Hej, hur… går det? frågade han när vi kommit fram till dem.
Bill rörde sig inte ur fläcken, och verkade inte ens reagera på att jag och Gustav hade dykt upp, men Tom såg på var och en av oss, och nickade kort som hälsning mot mig. Han såg sen oroligt på Bill innan han svarade något på tyska som lät rätt besvärat.
Bill såg upp direkt efter det Tom hade sagt och pratade med betydligt mer snäsigt tonfall, men jag hade ingen möjlighet att förstå vad han sa.
De tre satt och snackade rätt upprört på tyska en bra stund och jag kände mig något utanför, men Gustavs hand i min gjorde att jag inte ville gå därifrån, och jag kände mig inte lika mycket i vägen som jag hade gjort innan.
Killarna tystnade och Bill återgick till att dunka huvudet mot knäna på ett nästintill desperat sätt. Tom såg hjälplöst på sin bror och verkade inte riktigt veta vad han skulle göra, medan Gustav vände sig om med en suck.
- Du… kommer hon… bli bra? frågade jag oroligt och la en hand på hans axel. Han vred lite på huvudet och mötte min blick.
- De vet fortfarande inte, sa han kort och såg sen ner i marken igen.
- Vad bråkade ni om? frågade jag. Det var knappast svårt att se att det var något han grubblade på, och att döma på hans och de andras upprörda röster tidigare, så var det inte svårt för mig att lägga ihop pusselbitarna. Gustav såg förvånat upp på mig, men suckade sen och verkade inte orka ljuga om det.
- Jag frågade hur det gick till, att hon föll, och Tom sa att det var en olycka, men Bill påstod att det var hans fel, vilket gjorde Tom upprörd och så sa han åt mig att jag lika gärna kunde dra åt helvete om jag skulle stå där och ge Bill dåligt samvete, förklarade Gustav hastigt och lågmält.
Jag vände mig om och såg bröderna sitta och hålla om varandra. Eller, rättare sagt så var det Tom som höll om Bill och mumlade saker till honom som jag antog var menade för att trösta.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara Gustav. Det var bara helt fel att Tom sa så. Man gjorde bara inte så mot folk.
- Jag ska fan snacka allvar med idioten, muttrade jag ilsket och kände hur ilskan steg i mig för varje sekund, innan jag började gå emot dem igen, men Gustav hindrade mig och grep tag i min överarm.
- Nej, Sofia, det där blir ingenting bättre av. Ni har just blivit sams, kan du inte försöka hålla det då? bad Gustav olyckligt.
- Men Gustav, du kan ju inte bara acceptera att han…
- Han är skakad, okej? Hans bror sitter där just nu och tror att han har haft ihjäl tjejen han älskar, hur tror du egentligen att Tom känner? Hur skulle du själv känna? sa Gustav, fortfarande lugnt medan han såg mig rakt i ögonen, och plötsligt började jag förstå en liten del av vad han menade.
Jag bröt skamset ögonkontakten. Kände att jag inte ville se honom i ögonen just då.
- Hela deras värld är just nu uppochner. Jag vill inte klampa in och vara förbannad då, det kommer bli bra igen så småningom mellan oss, men det är liksom inte viktigast just nu, sa han lika lugnt som innan. Jag kunde inte göra annat än att nicka. Men plötsligt kände jag hans kropp mot min igen och insåg att han kramade om mig. Jag blundade och kramade hårt tillbaka.
Hej och tusen gånger förlåt för att jag har varit så himla dålig på att skriva fort. Alltså, ja, jag kan bara skylla på skolan och dålig fantasi. Men jag skrev slutet nu på morgonen så jag vet inte om det finns några stavfel, har inte orkat läsa igenom. Ska försöka skriva nästa del så snabbt som möjligt, men jag har en enorm inlämningssak till på måndag som jag inte ens har börjat på + ett prov på tisdag och sen måste jag läsa ut en bok tills då också. Shit, dessutom ska vi ha släktkalas pga att min lilla syster fyller år. Aaaah! Jag kommer få panik efter den här helgen... men tja, sen är det påsklov *andas ut*
äh, nu har jag pladdrat på alldeles för mycket. Nästa del blir Bill-del, så, kommentera under tiden? (a)
kramar Jamie <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | sandruskapuska - 2 dec 08 - 14:33- Betyg:  | | den här delen hände det inte så mkt i. 4 . =D<3 | prickigthallon - 17 mar 08 - 18:44- Betyg:  | MAAAAAAH! Din muppnöt <3 :O
Fatta att jag inte har snackat med dig sen i typ torsdags o____O
Massa ledsamhet.
Förövrigt hittade jag denna länken:
http://www.tradera.com/search/imp.aspx?search= tkt*åmå*åadäå*&l_desc=on&fromCity=2&a mp;toCity=1
Som, du måste gå in på :O
Och du vet hur jag är. Jag blir en massa orolig, bara för att jag inte hör av dig och grejer.
Men massvis med pussar.
Och hoppas att vi syns på msn snart. Sitter här och väntar xD
Puss och kram, du söta skumbanan <3
Din Kladdis :) <3 | | Lovely__ - 17 mar 08 - 14:20- Betyg: | | Mycket bra skrivet, ser fram emot nästa!:D | | woops - 16 mar 08 - 14:55 | | Att det dröjer med delar gör faktiskt inget :) Eller alltså, man överlever xD Så stressa inte ihjäl dig människa, jag skulle sakna dina verk massor :( | | Ifos95 - 16 mar 08 - 12:49- Betyg: | Jättebra! Jag längtar mkt,mkt,mkt till nästa.
Lycka till med allt btw. :D | | M-424 - 16 mar 08 - 11:25- Betyg: | | JÄTTEBRAAAA<33 Och lycka till med allt nu;) | | Sassa38 - 16 mar 08 - 01:07- Betyg: | Ångrar verkligen att jag inte har börjat läsa den tidigare... Men när jag såg den sist var det typ 30 delar utlagda, och då orkade jag inte ^^
Har därför suttit och läst alla idag (uhm den 15e egentligen, ser jupå klockan att den är över 12)
Men den är jättebra, längtar efter nästa del. Och då kmr jag kanske vara lite piggare.... De sista 10 delarna blev rätt osamanhängande eftersom jag snart somnan ^^ så får ta och läsa om dem sen tror jag ^^
Men hoppas att det kmr en fortsättning snart, den är superbra... :) | | chulia - 15 mar 08 - 23:49 | JennnyJ: <3 naw <3 jag ska nog lägga ut nästa del typ... nu... xD <3
Turbo001: Tack <3 haha, jaadu ;)
Mp3: Taack<3 nu känner jag mig peppad att fortsätta <3
etsigav: :D tack
Ciissii: Tack <33
Solstorm: aaw xD mer kommer snart <3
prickigthallon: <333 kom in på msn, orkar inte snacka om det här xD men tack iallafall <3
tomatface: Tack :D kul å höra
Mangasagan: tacksi tacksi <3 | | Mangasagan - 15 mar 08 - 17:02- Betyg: | | Jättebra<3 | | tomatface - 15 mar 08 - 15:59- Betyg: | | skitbra skrivet, jag kan se allt framför mig som om jag tittade på youtube, du skriver så himla bra och verkligt :) | | prickigthallon - 15 mar 08 - 15:33- Betyg: | Ååååh <33
BRB, och då ska jag kommentera en massa :]
Ah, tillbaks :D
Uh, fick typ skala en massa potatis och grejer, bara för att vi ska ha gäster sen ;/
Men vet du? :D
Jag har fått igång min dator nu :D <3 (Heh,för det visste du ju inte xD (A)*)
Sååå, iaf måste jag typ göra mig iordning strax.
Men vi kan väl höras på msn ikväll? Du verkade lite off häromkvällen, och vi har inte snackat på länge, hur är det? <3
Saknar dig en massa <3
För övrigt var delen suuuuperbra :D
På återskrivande :)
Kramar Kladdis <3 | | Solstorm - 15 mar 08 - 14:04- Betyg: | åhh, skitbra <33
Stackars Bill, och Tyra, och Tom, och Gustav, och... ALLA! Och mest synd om miiiig (självisk? xD) ifall jag inte får fortsättning snart :D:D:D
Öhh, nej, förlåt. Jag vet hur det känns att ha FÖR mkt att göra, så jag ska inte pressa dig.
Men längtar fortfarande till nästa del <33
Och ehm.. lycka till, med allting ^_^ | | Ciissii - 15 mar 08 - 13:51 | | Jättebra, fortsätt! | | etsigav - 15 mar 08 - 11:36 | | JÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄTTTTTTTTTTTTT TTTTTEEEEEEEEEEEEEEEEEEBRAA. | | Mp3 - 15 mar 08 - 11:21 | Jättejätte bra :) Jag 'älskar denna novell, den är så sjukligt fantastisk <3<3
Och du , du kommer att ta dig igenom denna helg och vecka. För trotts att det verkar omöjligt att hinna med allt och inte få ett nervöst psykbryt så kan man klara det. (säger jag som just idag kan få ta det lugnt efter en HELVETES-JÄVLA-VECK-JÄVEL! ^¨ ) men om något kan uppmuntra dig så säger jag att denna novell är sjukligt underbar och fantastisk <3<3 | | turbo001 - 15 mar 08 - 10:57- Betyg: | | GAAAAH!!!! Hon MÅSTE leva!! kom igen nu!! Mera snart??Oo | | JennnyJ - 15 mar 08 - 10:35- Betyg: | otroligt otroligt otroligt otroligt bra! :O
Seriöst, du kan inte låta henne dö, Jamie James Julia Dekk Potta Potter Höglund Took, LÅT HENNE INTE DÖ!
(även om det skulle bli knorren på grisen lixom ¨/)
Men asså, GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!!!!!!!!
Jag kan låna Ondskan o läsa den o skriva en recension om den som du kan få ^^, xD
Men de e bara o ta det lugnt, skriv när du känner för det, det blir oftast bäst så :)
(Sj så brukar jag gå o tänka på mina påbörjade delar i flera veckor innan jag tar mig tid till att skriva på dem xD)
Kramar din Jenny Remus Mango Ruwne Lupp-Mupp Chenny Stårk Lupin von J Jansson x)<3 | | chulia - 15 mar 08 - 10:10 | mikaelanystrom: Taack <333 blir massa glad ju :) fast, jag har redan skrivit nästa del xD haha jag är snabbis idag *vill inte plugga* (a) men, tack<3
Heartbeat: tack tack tack <3 :) alltså, shit, jag blir gaah xD men som sagt, ni behöver nog inte vänta särskitl länge :)<3 | | mikaelanystrom - 15 mar 08 - 09:09- Betyg: | aaaw ;_; ... underbar, som alltid.
Du behöver inte be om förlåtelse, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Eller hur var de?
Jag såg inga stavfel alls faktiskt, du är duktig, talangfull.
Du ska inte skynda på, skyndar du på så blir de bara slarvigt, ta din tid :D
* detta kommer ju från helt rätt mun... NOT * men haha, i alla fall, jag menar de :D
den är bäst, min favoritnovell, <33 |
|
|
|
