You kill me well - del tretton (th fanfic) |
Part thirteen Oh, it’s you again.
Han kommer efter ungefär tio minuter, med håret instoppat i en mössa, det fina ansiktet osminkat och i ett par gråa mjukisyxor och en kofta som såg ut misstänksamt likt kashmir. Visste han ens att det var sommar? Mössa, kofta? Fast han hade i alla fall skor. Han vinkar när han får syn på mig, med ett litet leende som klär hans ansikte perfekt. Jag tycker att han är vackrast utan smink. Han ser så skör ut, men samtidigt ser han ut att vara starkast i världen.
- Hallå Sweetheart, hälsar han och slår sig ner mittemot mig. Han verkar precis som vanligt, och jag kan inte låta bli att le mot honom.
- Hallå, Kashmirpojken.
Han drar i koftan, som om han först nu kommer på att han har den på sig. Sedan får han ett sånt där fånigt, drömmande uttryck.
- Det är Da…Äsch. Den låg hemma bara. Och den är skön.
Jag höjer på ögonbrynet. Sen när hade han kashmirtröjor på sig? Seriöst, Bill i kashmir? Men han ser så glad ut att jag bestämmer mig för att ta kashmiren som något bra istället för något dåligt. Fast jag måste erkänna att det såg lite kul ut tillsammans med mjukisbyxorna och mössan.
- Okej, vad var det som hade hänt? Vad var det för kris? Han böjer sig fram över bordet, får syn på hallonbakelsen, betraktar den i en minut innan han drar den till sig, petar i den och slukar den sedan.
Jag pekar på mina fötter med en förorättad min.
Bill sätter bakelsen i halsen och ser ut som om han ska kvävas, jag lutar mig oroligt fram över bordet och undrar om han dör nu, fan, tänk vilka rubriker ”Känd musiker dödad av hallonbakelse” ”Se upp, dödliga hallonbakelser”
I nästa sekund spottar han hallonbakelsen på mig, och gapskrattar.
- G-g-g-g-g-g-g-ustav! Vad har du gjort med fötterna?
Ilsket skrapar jag bort hallonbakelsen från ansiktet och viftar med fötterna, vilket får mig att kvida till.
- Ser det ut att vara roligt?
Bill ser ut att försöka anlägga en allvarlig min, ber om ursäkt och tar en klunk kaffe för att lugna sig.
- Usch, fy fan vad äckligt. Har du inget socker i? Men ärligt talat vad har du gjort med fötterna?
Jag himlar med ögonen och drar mitt ”Vet du inte att kaffe ska drickas svart, det är bara fjollor som har socker i” och lutar mig sedan bakåt på stolen. Den hårda trästolen trycker in i ryggen, och jag grinar till. Jag är van vid mycket skönare stolar. Om du reser lika mycket som vi så är det något du lär dig, att se till att allt är bekvämt.
”Tja” Jag drar lite i klockan jag köpte på någon marknad i Schweiz och undrar hur jag ska få det att låta så bra som möjligt. ”Jag typ glömde skorna”
Bill sätter kaffet i halsen, hostar till och får sedan upp det genom näsan. Sedan fortsätter han sitt gapskratt.
” B i l l”
Han svarar inte, fortsätter sitt hemska skratt och stirrar på mina fötter.
Det var av exakt den här anledningen jag ville att Georg skulle komma hit. Han skulle kanske tyckt lite synd om mig.
”Förlåt” Det syns direkt på hans leende att han inte menar det ”Men glömma skor? Hur ofta går man ut på promenad och glömmer skorna?” Han skakar på huvudet och faller in i sitt skratt igen.
”Jag hade bråttom” Muttrar jag.
Han tar ingen notis om mig, utan skakar på huvudet igen.
”Skorna är väl det första man tar på sig?”
”Tack så mycket för att delger din åsikt”
Han skrattar igen, drar i kashmirkoftan och lutar sig bakåt. Det är så jag trivs att se honom. Det är så jag vill se honom. Inte så där dämpad han varit på sistone.
Hans blick ändras plötsligt, till…förrvåning?
Han pekar på parkeringen, och jag kan läsa hans blick ”Vad gör han här?”
Ja, vad gör egentligen Georg här. Och varför har han ett sånt allvarligt uttryck?
Jag skakar på huvudet, och följer min bror med ögonen tills han kommit in på kafeet.
”Hello sluts” Hälsar han och sätter sig bredvid Bill. Hans blick söker efter något ätbart, när han besviket ser att det inte finns vänder han sig mot mig. ”Du måste med mig, nu”
”Va?” Jag ryggar tillbaka, plötsligt rädd att han ska kidnappa mig. Hans ansikte ser så allvarligt och stressat ut.
”Skärp dig, vi måste iväg nu. Har någon känt igen dig förresten? Har någon gått fram till dig och sagt något?” Orden ramlat snabbt ut ur hans mun och han kollar sig nervöst omkring.
”Ser jag ut som jag brukar? Klart att ingen har känt igen mig, hurså?”
”Det var kanske inte smart att ta med Bill, honom känner ju alla igen. Fast…vad fan har du på dig? Kashmir?”
”Georg, kan du sluta låta helt sinnesförvirrad och berätta vad det är?”
Han pekar på bilen utanför.
”Kom, vi måste gå, snabbt, innan någon känner igen oss”
Jag himlar med ögonen och öppnar munnen för att protesterar, men stänger den igen när jag ser Georgs blick.
”Ser det ut som om han kan gå på sina fötter?” Frågar Bill med ett höjt ögonbryn.
Georg suckar åt mig.
”Vad fan har du gjort?”
”Han glömde skorna hemma” Upplyser Bill glatt.
Georg suckar igen åt mig, men ställer sig upp.
”jag får väl bära dig?”
”Va?” Jag kisar mot honom och hoppas att jag hörde fel.
Utan att svara hissar han upp mig i famnen, sådär som man alltid bär bruden när man är nygifta, och börjar utan ett ord gå ut från caféet, med Bill efter sig.
”Och du tror inte att det här drar uppmärksamhet till Gustav?” Undrar Bill artigt, samtidigt som han försöker att hålla tillbaka ett gapskratt.
Gustav blänger på honom och fortsätter fram till bilen.
Jag, som först nu kommer ut ur chocken, fräser ett ”Släpp ner mig, jag ser ju skit töntigt ut”
Georg svarar inte, öppnar bara bildörren och slänger in mig i baksätet. Ganska omilt faktiskt, och sätter sig sedan själv på förarplatsen. Bill hoppar in bredvid honom.
”Georg, kan du…” Börjar jag men blir avbruten av honom.
”Läs” Han pekar på tidningen som ligger i baksätet, och jag tar upp den, ovetandes om hur mycket den ska påverka min framtid.
Den stora svarta rubriken slår emot mig
”Gustav avslöjar: ”Jag är kär i Tom”
Med en enorm overklighetskänsla bläddrar jag fram till den angiva sidan och ögnar igenom artikeln. Det kommer som ett hårt jävla slag i ansiktet. Men det är inte själva artikeln som är det värsta. Nej, det är det som är skrivet under.
Text av: Nathaniel Anderson
Förlåt att det dröjt, men jag har varit så förbannat trött, men here it is :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 30 maj 08 - 06:27- Betyg:  | | aahhaha kul med skrattattackert och brudlyftningar gilllar iinye nathanael :@, | | woops - 16 mar 08 - 15:00 | meeewn, din lilla rosa äppelkanin, --- ojdå. vad om händer liksom. Jävla idiot han är , den kokosbollen ;o kokos är äkcligt . eller det kanske stavas cocos?
Hur som helst, jag tycker massa om den här novellen, men trötta inte ihjäl dig (: | | Mangasagan - 14 mar 08 - 18:55- Betyg: | WHAAAAAT!!?? Gå och DÖ Nathaniel!!:@ Stackars Gusti:(
Mera tack^^:D | | KleineTomi - 13 mar 08 - 23:26- Betyg: | | whaaaaaat???Hur kan Nathaniel göra så????? | | Problemoja - 13 mar 08 - 22:34- Betyg: | | meeera! =D | | prickigthallon - 13 mar 08 - 21:47- Betyg: | Men..Nataniel kan gå och dö :O
Stackars Gustis fötter :'(
Just ja, jag märkte att du typ hade bytt form på några ställen, men det var inte så allvarligt ;)
Pussar <3 | | chulia - 13 mar 08 - 17:16- Betyg: | Shit....
oväntat eller vad?
herregud du, jag seriöst älskar hur du skriver. Nu fick jag värsta konstiga känslan i magen .. jag kan inte tyda den...
men alltså, seriöst... underbarn
snälla söta rara du, du har en enorm talang <3 | | M-424 - 13 mar 08 - 16:54- Betyg: | Neeej dumma dumma dumma Nathaniel. Jag som tyckte han var mysig! ;S
Men öhmm.. jag älskar denna novell (som du säkert har förstått xD) och jag vill gärna läsa mer snart (a)<33 *likna en söt ängel* | | Mp3 - 13 mar 08 - 16:26 | otroligt bra. Jag gillar verklgien denna novell. Den är så fin och ja allt :9 <3<3 Mera snart ? :D
Och dumma dumma nathaniel xD ^¨
men Bills psykanfall på café grejs då han upptäckte Gstavs fötter var ju då bäst xD ^^ ( | | Solstorm - 13 mar 08 - 10:41- Betyg: | ååååh, så jädra bra <33
hahaha, Bill är ju bara för söööt, like a little child <33 xD
Och NEEEIN! Stackars Gustav! Jädra dumhuvve, Nathaniel!!!!! :O:O:O *banka skiten ur honom* xD
Men du, en sak bara: Från början, ungefär första halvan skrev du talstreck innan repliker (alltså -), och sen bytte du helt plötsligt till citationstecken ("). :S
men eey, det var säkert omedvetet xD Och eftersom du skriver så obeskrivligt BÄST, så gör det ingenting *överseende* x) <333
SKYNDA SKRIVA MEEERA NU! <3 |
|
|
|
