Förlåt Lillbrorsan [Kapitel 2] |
(Lucas)
Vi hade gått hem under tystnad. Även på bussen, var det ingen som sa något. I vanliga fall brukade vi prata jättemycket och jättehögt. Ja, så högt att folk på bussen brukade hyscha åt oss. Vilket vi inte brukade bry oss särskilt mycket om.
Men just idag kändes det som att något var fel.
Speciellt när vi kom hem. Nathalie hade sagt att hon var trött så hon gick och la sig. Utan att sätta på musiken! Alltså, Nathalie är beroende av sin musik, alltid spelas det musik någonstans. Om det inte spelas på någon stereo, så lyssnar hon i sina hörlurar. Ja, hon lyssnar till och med när hon sover.
Oftast är det Tokio Hotel som spelas.
Det är då jag brukar försöka ligga så nära väggen som möjligt. Ligga där och bara njuta av att höra Bills enormt vackra röst. Hans ljusa, men ändå tryggt mörka röst, gjorde ibland att mitt hjärta slog ett extra slag. Om någon skulle få reda på det. Ja alltså, att jag älskar Tokio Hotel. Eller lättare sagt, jag älskar Bill. Men i alla fall, om någon skulle få reda på det, skulle jag bli mer mobbad än vad jag är. Eller, jag är inte mobbad, inte än. Men om någon skulle få reda på att jag var bög.
Jag skakade bort tanken. Ingen kommer få reda på det, inte ens Nathalie.
Jag reste mig från sängen (som jag tidigare legat raklång på rygg och stirrat upp i taket). Jag gick fram till min spegel, som hängde bredvid dörren. Betraktade min tråkiga spegelbild.
Det svarta, korta håret som i vanliga fall brukade spreta åt alla håll. Var täckt över en svart mössa. Sminket som fanns runt mina ögon, gjorde att jag och Nathalie var mer lika varandra. Jag såg nästan ut som en tjej, eller jag gjorde inte det, men ändå. Jag blev jämt kallad för ”tjejen” så började jag tro på det själv. Alltså, att jag var mer en tjej, än en kille. Men nej, jag är en man, men ändå. Jag ser inte ut som en man i ansiktet.
Över min långa spinkiga kropp, hade jag en svart t-shirt med ett skelett på, och över det hade jag en grå hood, och ett par svarta jeans till det. Några kedjor hängde ner från mitt skärp.
Inget fel med min stil, tänkte jag. Tvärt om, den var trygg. Jag trivdes i att vara svart, det var liksom jag.
Jag slutade betrakta min egen spegelbild. Öppnade dörren, gick in i rummet bredvid. Nathalies rum.
Det mörka rummet, gjorde att väggarna såg svarta ut. Jag gick fram till hennes säng, tände hennes sänglampa. Så kunde jag tydligt se väggarnas mörkbruna färg.
Nathalie gjorde en grimas, vände sedan på huvudet, åt andra hållet.
Jag la en hand på hennes hals. Hon var varm. Oron i magen växte ännu en bit.
Nathalie grymtade något i sömnen.
Jag tittade upp mot de bruna väggarna, betraktade noga alla posters. Bills varma leende smälte oron, för en stund.
”Vad fan flinar du åt?” muttrade Nathalie hest.
Jag kollade ner på henne. Yrvaket kisade hon på mig. Jag satte mig ner på sängkanten.
”Han ser fan ut som en tjej.” flinade jag.
Nathalie kollade irriterat på mig.
”Jag förstår mig inte på dig.” grymtade hon.
”Äh, men liksom, jag förstår bara inte. Du är ute och super, slåss och är lite mer som en kille, liksom. Och så lyssnar du på, ett fjollband, som bara en massa fjortisar lyssnar på. De ser ju fan ut som tjejer allihopa, utom han.” sa jag och pekade på Gustav.
Jag ville bara slå huvudet i något hårt. Hur fan kunde jag förolämpa både Nathalie och Bill, eller ja, Georg och Tom också.
”Jag är jag, jag gör vad jag vill.” suckade hon. ”Du har fan bara lyssnat på alla idioter för mycket.”
Det var sant, jag hittade bara på sånt, jag hade hört från andra.
Istället för att sitta, la jag mig ner bredvid henne.
”Förlåt.” suckade. ”Det var inte meningen att göra dig besviken.”
Nathalie la en varm arm på min bröstkorg.
”Jag vet, det gör inget.”
Jag vände mig, så jag låg på sidan. Jag kollade in i Nathalies bruna ögon.
”Vem är mest lik henne, tror du?” sa jag, efter en stunds tystnad.
”Du tror jag. Eftersom du är mest tjejig av oss.” skrattade hon.
Jag suckade, slog henne lite löst i magen.
”Jag är seriös.”
Nathalie, slutade flina och gav mig en seriös blick.
”Jag vet inte, jag han inte träffa henne mer än vad du hann.”
Nathalie, rullade över på rygg.
”Tror du att det skulle vara bättre om hon fanns här idag?”
Det blev tyst ett tag. Jag tror att båda tänkte efter, om det skulle vara bättre om vi hade en mamma vid liv.
”Jag vet inte.” sa hon tillslut. ”Vad tror du?”
”Jag vet inte heller. Det enda jag vet är att, jag är glad över att du och jag var de barn som överlevde.”
Nathalie vände sin kropp mot mig igen. Hon hade ett mjukt leende på läpparna. Jag räckte fram handen, strök bort en brun hårslinga från hennes ansikte.
”Jag älskar dig lillbrorsan.”
Vilade mina armar runt hennes midja och hennes armar var runt mina axlar.
”Jag älskar dig också, Natha.”
Jag blundade, njöt av att ha henne tätt intill mig.
Utan att jag visste ordet av det, så sov vi båda.
(Nathalie)
Jag vaknade med ett ryck. Allting var så tyst. Det enda som hördes var Lucas nästan ljudlösa andetag. Men annars var det i stort sätt ingenting som lät. Ja, jag menar, ingen musik eller så.
Jag slog en blick mot klockan som var placerad på ett nattduksbord. 01.43. Jag suckade besvärat, flyttade på Lucas arm, som låg över min mage. Kravlade mig ur täcket, gick fram till min dator, öppnade iTunes. Klickade på ”In Die Nacht” och lät repeteras. Jag gick tillbaka till Lucas. La mig på sidan så jag kunde granska honom, där han låg och sov fridfullt.
Hans smink hade kletat ut lite under ögonen och han hade lite degel i ena mungipan.
Tankarna surrade runt i huvudet. Jag mådde mycket bättre nu, än vad jag gjort tidigare idag. Jag var nog bara trött, trots allt.
En djup suck, lämnade mina något torra läppar. En ny tanke for upp i huvudet.
Pappa har inte haft en ny flickvän på sexton år. Han borde sakna henne. Min mamma alltså.
Lucas är egentligen min trilling. Mamma tuppade av under vår födsel och var tvungen att göra kejsarsnitt. Jag och Lucas överlevde, men vår trillig dog och tog vår mamma med sig.
Så alltså hade vår pappa, varit ensamstående i sexton år.
Jag tittade på Lucas. Han log. Jag satt och funderade ett tag på vad han kanske drömde om. Men insåg snart att det var omöjligt.
Jag blundade, sjöng med i första versen. Jag sjöng tyst, för att Lucas inte skulle vakna.
”Bleib hier. Die schatten wollen mich holen. Doch wenn wir gehn, dann gehen wir nur zu weit. Du bist, alles was ich bin. Und alles was durch meine Audern fliesst.”
Jag öppnade ögonen, sneglade på Lucas. Han hade vaknat. Fan.
Eller, vänta. Han grät. Han grät?!
Jag kände hur mina kinder fick en aning rödare färg.
”Du ska ju sova.” sa jag.
Han snörvlade till.
”Men lägg av.” stönade jag.
I nästa sekund, sprutade hans tårar.
Jag suckade. ”Ibland märks det verkligen att jag är äldre än dig.”
Lucas snörvlade till, ”jag kan inte hjälpa det.”
Jag satte mig upp, lyfte upp hans överkropp, så han vilade huvudet i mina händer.
”Sch, såja. Det blir bra snart, lilla gubben, mamma är här nu. Allt blir bra.” Sa jag roat.
Jag började gapskratta och i nästa sekund, hade Lucas brottat ner mig i sängen. Han placerade mina händer på min mage och satte sig på dem.
”Inte så kaxig längre, ha?” skrattade han, men det lät som om han hade en kråka i halsen, eller något liknande.
Jag skulle precis slänga ut någon kommentar, men blev avbruten, på grund av att han började kittla mig.
”S- sluta!” fick jag fram tillslut.
”Jag hörde inte riktigt, kan du säga om det där?” skrattade han.
Jag skrattade så mycket, att jag tillslut inte fick någon luft.
Jag tog upp mina knän, så jag stod i foster ställning. Jag lyfte snabbt på rumpan, så han flög framlänges.
Jag kröp snabbt bort, så jag kunde hämta andan. Hjärtat dunkade hårt och mina andetag var snabba.
”Varför gjorde du sådär? Du kunde ju dödat mig.” sa Lucas häpet.
Jag himlade med ögonen. Orkade inte bry mig om vad han tyckte. Huvudet sprängde och det kändes som om jag skulle svimma i vilken sekund som helst.
Jag satte mig ner på golvet, placerade huvudet mellan benen. Väntade tills det yra i huvudet hade gått bort och andningen var normal.
”Du kunde ha dödat mig.” sa jag allvarligt.
”Jag såg det, gick det bra?” fnissade han.
Jag nickade. ”Men passa dig nästa gång.” flinade jag. ”Och du, förresten är du svart under ögonen.”
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | RowsahKanin - 12 apr 08 - 12:06- Betyg:  | | Haha<3 | | _NotAnAngel_ - 22 mar 08 - 18:09- Betyg: | | Vackert skrivet:) | | eddra - 14 mar 08 - 16:04- Betyg: | | Jätte bra, jag vill ha MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEER | | TokioHotelFreak - 13 mar 08 - 12:37 | Ååh. taackar ^^,
det värmer..
Jag ska skriva lite mer. Lovar er. ;D<3 | | Nea96 - 13 mar 08 - 10:04 | | diggar denna:)fortsättning??? | | Ciissii - 12 mar 08 - 22:26- Betyg: | | jättebra, fortsätt! :) | | Solstorm - 12 mar 08 - 21:33- Betyg: | awww, gillar den här novellen jättemkt <33 Den är så.. söt? på något sätt x) <33
FORTSÄTTNING FOOOOOOOOOOOOOORT, så vet jag en som blir glad (dvs jag då ^_^ (och säkert många andra också?) ;D)!! :D:D:D:D <3 | | M-424 - 12 mar 08 - 19:43- Betyg: | | Mycket braa<3 Vill läsa mer snart?(a) | | TokioHotelFreak - 12 mar 08 - 18:52 | Ååh. taaack!! det värmer verkligen..
Men nu är det såhär.. att jag suger verkligen på det där med "maila" när nästa del är ute.. ;P du får väl lägga till mig som vän, och typ kolla bland mina verk. ;D <3 | | _millis_ - 12 mar 08 - 18:48- Betyg: | Du MÅST messa när nästa del kommer!!:D Lööövar den här!
En av dom bästa novellerna jag läst:D | | Mp3 - 12 mar 08 - 18:45 | | Den är mycket fin och otroligt söt :) <3<3 | | Nattros - 12 mar 08 - 18:35- Betyg: | | naaw, fan va gullig den e :P |
|
|
|
