Fina Flickor Part Two - del sjutton |
I’m not going to let you fade away
Jen,
Jag sticker imorgon, till Kalifornien, ensam. Jag vet inte hur jag kommer bo eller så, så jag kan inte ge dig en adress, men du kan ju alltid ringa min mobil. Alltid. Det vet du väl?
-/Sebastian
(Jen)
Tinsley gnäller till och sätter sig ner, ett tecken på att hon inte orkar gå mer och vill bli buren. Så jag böjer mig ner, mumlar till henne att hon är en bortskämt liten hund och tar sedan upp henne i famnen. Det är ungefär fem minuter kvar av vår vanliga morgonpromenad, och Tinsley väger i princip ingenting. I alla fall inte mer än mina handväskor.
Det börjar bli kallt, så där kallt att jag måste klä på Tinsley kläder, och det ligger några små snöflingor på marken. De känns som ett hån. ”Snart är det jul!”
Ja, snart är det jul. Om exakt sjutton dagar. Hurra. Cara har fortfarande inte nämnt något om jag ska komma hem eller vara kvar här. Fast jag vägrar vara kvar här. Om inte hon ber mig att komma hem bokar jag själv någon resa. Kanske till Kalifornien.
Huttrande slår jag armarna om Tinsley och skyndar på stegen lite, samtidigt som jag låter tankarna vandra. Jag måste ta en taxi och handla lite idag. En ny kappa, några stövlar och ansiktskräm, eftersom den jag har nu nästan är slut. Jag leker lite med tanken på att be någon följa med. Men vem skulle det vara?
Jag vet att den rödhåriga tjejen, Nathalie, skulle följa med om jag frågade henne, och det skulle de hon brukar vara med också göra, Nadine och hon den där söta bleka tjejen, Evelyne. Det skulle vara lite kul att fråga Chantelle, Inez bästa kompis, bara för att få se Inez min, men jag har ingen lust att umgås med dem. Har ingen lust att spela det där spelet jag för ett tag sen var bäst på.
Men hon den svarthåriga? Hon som alltid satt längst fram på lektionerna och verkade helt oberörd av Celines försök att bli vän med henne. Hon verkade också vara så där självvalt ensam. Och hon verkade kul.
Jag kollar frågande på Tinsley, som slutit ögonen och somnat i min famn, och skyndar sedan på stegen för att hinna hem innan Inez vaknar så att jag kan lägga beslag på duschen innan hon gör det.
Efter ungefär en minut får jag syn på längan märkt med en stor femma och småspringer fram dit, öppnar dörren, går igenom korridoren tills jag hittar rätt dörr och låser försiktigt upp den.
Det första som slår emot mig när jag kommer in i rummet är hur ljust det är, det är nästan så att det sticker mig i ögonen. Vem har tänt alla lampor? Jag har inget minne av att jag gjort det och Inez ligger och sover, så hon kan det väl inte vara?
Jag skakar av mig olustkänslan, sätter ner Tinsley på golvet och snörar av mig mina stövlar, får ta tag i dörren som hjälp, och i nästa stund börjar allt snurra och jag ramlar ljudlöst ner på golvet. Blir sittandes så, med darrande andetag. Tinsley gnäller och puttar på mig.
”Lugn gumman” Mumlar jag, men gör ingen ansats för att resa mig, utan sätter huvudet mellan benen och försöker koncentrera mig på att andas. In. Etttusenett. Ut. Etttusentvå. In. Etttusentre.
Det flimrar framför ögonen och jag känner mig svag. Så otroligt jävla svag och hjälplös.
Jag kan inte samla tankarna alls, och kroppen vägrar sluta skaka. Jag kämpar för att hålla ögonen öppna men det är som om de har en egen vilja.
Precis när det där sköna ingenting ska svepa bort mig känner jag några svala händer om mina axlar och något snurrande som jag tror ska föreställa röster, men det är som om allt händer så långt borta, som om jag inte är med utan sitter på någon åskådarläktare längre bort.
Jag känner hur ytterliggare ett par händer tar i mig och hur bruset ökar i kraft. Jag kvider till, som om ljudet skadar mig. Få tyst på allting.
En svart hinna lägger sig över mig och sedan total tystnad.
Jag vänder mig om och slår i en vägg, vilket får mig att snabbt slå upp ögonen, som om jag är rädd för något. Rummet är obekant och jag sätter mig snabbt upp på armbågarna, med en krypande känsla av ren panik.
Vartärjag?
”Jennifer?” Rösten får mig att sno runt.
”Michel?”
Han verkar lika förvånad som jag över att jag är här.
”Inez hittade dig medvetslös, så vi drog in dig hit. Inez blev tvungen att gå på Franska”
Menar han att han skolkade från Franskan för min skull? Jag lutar huvudet mot händerna, drar upp täcket och kollar mig förvirrat omkring. Helvete. Franskan började 11.30. Hur fan hade jag kunnat vara medvetslöst i fyra och en halv timme, minst?
Vad hade hänt egentligen?
”Mår du bra?” Undrar han och harklar sig, märkbart besvärad av situationen. Innan idag hade han aldrig ens pratat med mig. Och nu låg jag medvetslös i hans säng.
Jag tar ett andetag, och prövar att resa mig upp, men faller tillbaka direkt.
”Jag tror det”
Hans ansiktsuttryck visar att han tror det motsatta.
Utan att säga något ger han mig ett glas med vatten och en vit tablett.
Han säger inte vad det för tablett, och jag fråga inte.
Men antagligen alvedon, eller någon franska version av Ipren.
”Vet du vad som hände egentligen?” Hans röst har blivit mjuk, mycket mjukare än jag någonsin hört den förrut. På något vis gör det mig bara nervös.
Jag skakar på huvudet. ”No idea”
Han svarar inte direkt, vilket av någon anledning fyller mig med någon konstig kall känsla.
”Det vet du visst”
Han röst är oberörd. Som om vi diskuterade vädret eller dagens lunch.
”Nej, det gör jag inte”
”Vad tog du imorse?
”Va? Vad snackar du om?”
”Jag är fan inte dum, Jennifer”
Och nej, han ser inte dum ut. Inte alls dum.
Snarare beräknande, som om allt som försiggår registreras av hans vackra ögon.
Men varför ska han lägga sig i sånt han inte har med att göra?
”Jennifer…”
Och jag är inte heller dum. Jag ser vart det här är på väg. Snart kommer ett fint förmaningstal som antagligen kommer inledas med ”Jag vill bara ditt bästa”
Utan så mycket som en till blick på honom hasar jag mig upp ur sängen, greppar tag i väggen och ber världen att snälla, sluta snurra. Efter några sekunder ser jag igen och jag börjar gå med blicken mot dörren.
Michel lägger armen på min axel och jag undrar varför han gör det här. Bryr sig. Jag vet att det inte är för att själv bryr sig, utan att han gör det för någon.
Men för vem? Det är ju knappast så att Inez bryr sig.
”Bad Inez dig att göra det här? Leka det här ta hand om Jennifer och tala om för henne att hon är en dålig flicka?”
Han suckar åt mig, som om jag är otroligt korkad och tar sedan bort sin hand från min axel.
”Du fattar verkligen ingenting va?”
Jag stirrar på honom, innan jag vänder mig om, skyndar ut genom dörren, slår hårt igen den.
Känslan i mig påminner om den ett trängt djur måste ha, och det enda som finns i min hjärna är ”Ut! Ut! Ut!”
Så jag siktar mot utgången, och går så snabbt jag orkar dit. När jag kommer ut från
elevhemmet stannar jag under ett träd, lutar mig mot stammen. Andas, andas.
Mina skakande fingrar fumlar när de ska ta upp en cigarett men den kommer upp ur
byxfickan, in i munnen och blir sedan tänd. Precis när jag ska ta det första blossen avbryter en hostattack mig, och jag får luta mig mot stammen för att inte ramla omkull. Så fort de rosslande hostningarna avtagit sätter jag cigaretten i munnen igen, drar girigt in röken.
Som om det ska göra mig mer lugn eller nåt. Mer hel kanske.
Men känslan i mig finns kvar, det sitter innanför revbenet och river i mig. Bort! Bort!
Bort från hela det här stället, bort från…
Honom.
Bort från den där långa, svarthåriga killen som står på grusplanen med en svarthårig tjejs hand i sin.
Vad fan gör Robbie här?
visst är jag snel som lägger upp en del varje dag *ge mig själv en applåd* haha, jag tycker att någon kan ge mig en banan eller nåt, är sjukt hungrig :(
iaf, kommentera XD
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 maj 08 - 11:10- Betyg:  | jättebra, men vad var det för fel på¨hene? (svara gärna på mejl,viktigt att veta)Hon var ju svag ibland i NY med ju
<33< | | hanna__91 - 17 mar 08 - 22:07 | | En fråga bara vem är Michel?? :S är det någon hon gillar, för jag har missat honom :/ | | hanna__91 - 17 mar 08 - 18:46- Betyg: | | SKITBRA!!!!! <3 | | tjoh - 12 mar 08 - 18:09 | hej ! jag har inte kommentareat ngn av dina noveller tidigare, elle någon del heller för den delen. men det beror inte på att jag inte gillar den här novellen fina flickor, jag älskar den. det ä rbara det att jag upptäckte den ... hm.. i lördags tror jag det var, och har bara velat läsa nästa kapitel hela tiden sedan dess. först nu är jag ikapp !
och jag måste säga att du skrive roerhört gripande och bra. välskrivet, visst, det kan förekomma ngra missar men vem gör inga sådana?
underbart, är det jag har att säga. och beroendeframkallande !
gillar ditt sätt att byta mellan delarna. att man inte är med personerna hela hela tiden utan att de thoppar lite. hoppas du hänger med i hur jg menar :)
återigen, i love it !
ha det bra :)
jag hoppas på en fortsättning snart snart snaaart ! det är ju beroendeframkallande det här (a)
kram ! :) | | tjoh - 12 mar 08 - 18:07 | hej ! jag har inte kommentareat ngn av dina noveller tidigare, elle någon del heller för den delen. men det beror inte på att jag inte gillar den här novellen fina flickor, jag älskar den. det ä rbara det att jag upptäckte den ... hm.. i lördags tror jag det var, och har bara velat läsa nästa kapitel hela tiden sedan dess. först nu är jag ikapp !
och jag måste säga att du skrive roerhört gripande och bra. välskrivet, visst, det kan förekomma ngra missar men vem gör inga sådana?
underbart, är det jag har att säga. och beroendeframkallande !
gillar ditt sätt att byta mellan delarna. att man inte är med personerna hela hela tiden utan att de thoppar lite. hoppas du hänger med i hur jg menar :)
återigen, i love it !
ha det bra :)
jag hoppas på en fortsättning snart snart snaaart ! det är ju beroendeframkallande det här (a)
kram ! :) | | gossipgirl - 12 mar 08 - 17:19- Betyg: | jätte bra :D
vill ha en ny del så fort som möjligt.
snälla!! | | Rosapapper - 12 mar 08 - 15:05- Betyg: | | Usch så bra:D Fortsääättniiing :D | | cissilarsson_ - 12 mar 08 - 14:52 | | bäst!:D |
|
|
|
