Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Födelsedag, Dödsdag.

Jag kunde inte föreställa mig detta. Aldrig.
Jag sa inte hej, jag sa inte tack, jag sa inte hej då. Jag var inte ens där. Jag var på mitt rum. Hörde hur gästerna kom, hörde deras röster. Det var min födelsedag, det var min dag. Och jag fanns inte där. Jag stängde dörren en gång och lyckades inte öppna den igen. I min säg låg jag. Iklädd min finaste pyjamas. Och kimono med vackra blommor.
På sängkanten satt jag i nästan två timmar. Jag darrade. Jag stirrade på dörrhandtaget och försökte uppmana mig själv att sträcka handen mot det. Jag kunde inte. Det fanns inga tankar, jag var farligt ensam. För en stund endast stillhet. Men jag visste att om jag öppnade dörren skulle alla blickar riktas mot mig. Under en oändlighet skulle tystnad existera. De skulle se en trasig, en förstörd, en liten, en rädd, en stackare. De skulle se mina blanka ögon, min tomma blick. Ful, sliten pyjamas. Och löjlig kimono med avskyvärda ting föreställande blommor.
Syns smärtan?
Alla kom de för min skull. För att dem tycker om mig, vill mig väl. Och vad gör jag? Jag visar mig inte ens. Inte en blick kan jag ge dem, inte ett ord.
Det är åter tyst. Alla har gått. På bordet står tårtan som mormor bakat, för mig, till mig. Inte mycket finns kvar av den och nitton ljus får nu trängas. Ingen har tänt ljusen, ingen har blåst ut dem. Ljusen gråter. Jag gråter. Paket med snören. Papper som glänser. Och jag gråter. Med ensamheten tänder jag ljusen. Sjunger för mig själv.
Hur kunde jag vara så elak? Hur kan jag? Det som återstår av mig är endast en fruktansvärd, vedervärdig egoist. Jag ville inte bli det här. Jag kan inte stå ut med den här personen. Det är inte jag. Det är jag. Och det kan jag inte leva med.
Det finns ingenting återstående inom räckhåll. Det finns inget jag nu kan nå som kan få mig att stanna kvar. Jag måste gå. Falla och uppslukas av mörkret. Andas ut och se slutet. Skönheten.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LoveMusic - 13 apr 08 - 13:57
Wow! Vad mer kan man säga... du har med allt i den. Mystiken, smärtan, det vackra och förtvivlan. BRA jobbat... skitbra.
_Nea_ - 13 apr 08 - 13:48- Betyg:
Håller med.
Gripande.
SoffeC - 11 mar 08 - 14:08- Betyg:
Helt otrolig <3 Riktig gripande.

Skriven av
tistlen
11 mar 08 - 13:09
(Har blivit läst 58 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord