På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Fina Flickor Part two - del sexton

I close my eyes, try not to hate you

(Inez)

Hennes ögon är halvt slutna och de stora, röda läpparna vridna i vad som liknar ett skratt. Hon drar handen genom det långa, mörka håret och lutar sig bakåt på det ljusgröna soffan, samtidigt som hon håller sig för magen.
” Det är sant, jag lovar!” En annan ung tjej, med mörkblont, lockigt hår och grönbruna ögon stämmer in i Inez skratt och lutar sig fram för att få tag på glaset med vin i. Utan en tanke på att det var ett fint och exklusivt vin sveper hon det i en klunk. ”Hon hade rosa mjukisbyxor på sig, fattar ni?!”
Den korthåriga tjejen bredvid henne tänker på sina egna rosa mjukisbyxor som ligger i klädesskåpet och undrar om hon hinner springa iväg och slänga dom, så att inte hennes rumskompis Chantelle, tjejen som nyss pratade, av misstag ser de imorgon när hon letar kläder. Om Inez får syn på de är hon död, nej, mycket värre. Hon blir som den där tjejen de pratar om, Gabriele.
”Du är så elak, Chanty” Killen med gyllenbrun hy och svart hår tar sitt glas från bordet och sträcker det till Chantelle ”Som straff ska du svepa det”
Vilket straff.
Chantelle himlar med ögonen, men ler mot Etan. Han var faktiskt ganska söt ändå. När hon sträcker sig efter hans glas snuddar hon med avsikt till hans hand. Och hon ser på hans blick att han märker det. Mycket väl.
Inez smackar till med läpparna och vänder sig om mot Michel, vars armar börjar komma lite för nära Evelyne. Evelynes glittrande ögon stör Inez. Tror hon verkligen att Michel gillar henne på det viset? Evelyne är visserligen söt. Men inte så söt. Och hon har alldeles för små bröst.
Trots att hon inte vill erkänna det för sig själv skulle Inez aldrig stå ut med tanken på Michel och någon tjej i något seriöst. Han är hennes, fast de inte är tillsammans. Men det är så, och alla vet det. Alla förutom Evelyne tydligen.
För att liksom markerna går Inez fram till Michels knä, sätter sig ner och lutar huvudet bakåt mot hans bröst. Michel skrattar till och rufsar till hennes hår, samtidigt som han låter sin andedräkt kittla hennes hals.
Hon ler tillbaka mot honom och bestämmer sig för att låta det bli en bra onsdag kväll.
”Michel, vad är det med Jared?” Chantelle, som svept Etans glas lutar sig klumpigt fram mot Inez och Michel. Det som var tänkt att vara en diskret viskning slutar som ett högt vinfniss.
Michel rycker på axlarna, och nuddar samtidigt Inez, och kastar en blick på sin bästa kompis som ligger tyst på sängen med ett frånvarande uttryck och en cigarett i handen. Egentligen får han inte röka inne på Evelyne och Nadines rum, men som om de skulle kunna säga nej till honom?
Som om någon skulle kunna det.
”Det är väl något strul med den där norska tjejen” Svarar han samtidigt som han försöker komma ihåg hennes namn. Söt är hon i alla fall. Grymt fina ögon. Inte konstigt att Jared tyckte om henne. Synd bara att det inte verkade funka. Han kunde behöva en tjej sen det som hände med den där lilla rödhåriga.
”Vadå, är det något mellan dem?” Nathalie spärrar upp ögonen och Chantelle och Inez utbyter en blick. Hallå efter?
”Fast hon verkar så konstig. Hon Jannifer, eller vad hon heter. Osocial” Menar Evelyne samtidigt som hon försöker att inte kolla alldeles för mycket på Inez och Michel. ”Du bor ju med henne, Inez, hur är hon?”
Inez rycker på axlarna och kryper ihop mer i Michels famn.
”Konstig”
”Fast hon är söt. Jävligt söt” Trots att Etan bara säger det alla tänker får han en sur blick från Chantelle. Ajdå.
”Som om du någonsin kommer få röra henne. Jag slår vad om att hon är oskuld” Celine flyttar närmare Chantelle, som för att visa att hon står på hennes sida.
Evelyne och Nathalie utbyter en blick. Som om Celine någonsin hade haft sex? Hon hade knappt kysst någon, bara Javier när de båda hade varit fulla.
”Vafan pratar ni om?” Jared reser sig upp och lutar sin tyngd på sina armbågar. Han ser nyvaken ut, och ögonen är tomma.
”Jannifer”
”Hon heter Jen” Fräser han mot Nadine och rullar över på sidan. Han vet att både hon och Celine just i det här ögonblicket önskar att de vore Jen, och han älskar det. Inte för att han någonsin skulle göra något med dem, men det är alltid kul att veta att det finns folk som skulle göra iprincip vad som helst för honom. De var bara människor, trots allt.
Ärligt talat visste han inte vad han tyckte om Jen, men hon var speciell. Dessutom påminde hon om någon. Egentligen visste han inte om det var så bra att hon påminde om henne, men han drogs i alla fall till henne.
Michel ger honom en blick som säger åt honom att ta det lugnt, dricka lite mer sprit och sluta vara så förbannat sur.
Jared ignorerar honom, tänder en ny cigarett och lägger sig ner igen, struntar i att det kommer aska på Nadines säng. Så patetisk som hon var skulle hon säkert bli överförtjust, spara det och se det som någon hemligt tecken på att han tyckte om henne. Tanken fick honom att skratta till.
Han fokuserar blicken på den glödande cigaretten och låter alla röster blandas ihop till ett surrande ljud. Det var så han såg dem ibland. Som en grå jävla massa, där ingen stack ut eller gjorde någon speciellt intryck. Eller, Michel då. Och Javier. De var väl hans bästa kompisar. I alla fall Michel. De hade varit det ändå sedan Jared kom till Frankrike från USA som sexåring, med fel kläder och dum accent. Michel hade direkt gått fram till honom och frågat om de skulle leka. Och det hade förblivit så. Inte för att Jared behövde skydd längre, men han kände sig trygg med Michel. Och Javier kunde vara rolig ibland. Dessutom fixade han gräs.
Men som sagt, förutom de två, var det egentligen någon han tyckte om därinne? Jared låter blicken vandra över de vackra ungdomarna som satt och skrattade samtidigt som de hällde i sig Celines pappas dyra vin.
Chantelle kanske. Hon var ganska snygg med det där självlockiga mörkblonda håret och de brungröna ögonen. Dessutom kunde hon vara ganska rolig. Och hon accepterade att de kunde ha sex ibland, hon och Jared, men inte mer. Ja, Chantelle. Henne tyckte han om. Och Inez.
Men dom andra? Nej, han kunde lika gärna skjuta de allihop.
”Inte ett glas till, Nath, vi har kemiprov imorgon” Denise snurrar en svart hårlock runt fingret samtidigt som hon försöker att inte känna sig missanpassad. Det var första gången hon var med Inez och dem och gjorde… ja, vad de nu höll på med. Själv såg hon inte riktigt meningen med det. Hon kastade en blick på Javier som kramade om hennes hand och genast kände hon sig lite bättre. Klart att hon kunde umgås med dem, hon var precis lika bra som dem. Om inte bättre. Hon var rik, och smart. Dessutom hade hon långt, svart hår och stora bröst, vilket hon fått av sin sydamerikanska mamma. Dessutom hade hon ju Javiers hand i sin, och hur många hade det egentligen?
Utan att tänka en extra gång sträckte hon sig efter glaset på bordet, svepte det och vände sig mot Javier, och fick en liten puss som belöning, vilket gjorde det helt värt det.
Inez synar den nya tjejen med blicken. Eller, ny och ny, hon hade gått på skolan i ett halvår, men hon hade liksom aldrig lagt märke till henne. Inte så att hon var ful eller så, snarare tvärtom, men hon umgicks med helt andra människor, de som Inez inte ens visste namnet på och… tja, hon var annorlunda. Verkade, tillskillnad från nästan alla andra, gå på skolan för att det var en bra utbildning och hade sällan mer ett fel på proven. Hon var fröken duktig helt enkelt.
Det faktumet att hon nu var tillsammans med Javier, hur hon nu hade kunnat bli det, var lite beklämmande. På det sättet kunde inte Inez längre ignorera henne.
Hon avbryts i sina tankar av att dörren slits upp, och en snygg, riktigt snygg svarthårig kille med genomträngande sneda ögon stiger in. Hon kan inte låta bli att dra efter andan. Hon trodde aldrig att hon skulle få se honom här igen. Vad gör han här egentligen?
Rummet tystnar snabbt då de märker pojken vid dörren. Han harklar sig, och kollar ut över de välbekanta ansiktena.
- Robbie, mumlar Inez och möter hans blick.
- Eh, Bon matin. Du, du vet inte vart Phoebes rum ligger? Hon sa att det skulle ligga här men jag gick visst fel.
Robbie harklar sig igen och drar i sin tröja. Fan. Istället för Phoebe hittade han sitt förflutna. Det där han inte alls vill veta av.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

sandruskapuska - 18 maj 08 - 11:03- Betyg: