43 - Hata är ett starkt ord [TH fic] |
Del fyrtiotre – När allting nästan är ljust igen…
(Bill)
Hon var borta. Borta borta borta. För andra gången. Och nu skulle hon inte komma tillbaka. Aldrig någonsin. Jag skulle för alltid sitta där och bara veta att den enda kyssen, var felet. Felet och anledningen till att hon stack igen. Mitt fel. Kyssens fel. Toms fel.
Jag vände mig snabbt mot honom och plötsligt fanns det bara massa ilska som välde upp inom mig. Allting var hans fel. Om han bara hade stannat henne så hade jag fått förklara allting och Tyra hade inte bara gått sådär. Om Tom hade fortsatt stå i vågen och inte hade flyttat på sig så jävla snabbt så hade jag inte behövt stå där och känna hatet mot honom stiga inom mig. Då hade jag istället kunnat lägga armarna om Tyra och försäkra henne om att allting skulle bli bra igen. Att det var dumt av mig, men övertala henne att det var värt en chans till. För det var det.
Jag såg på Tom med mörka ögon, och han såg förvirrat tillbaka på mig. Utan kepsen på huvudet kändes det som om han blev mer personlig på något sätt, trots att jag hade sett honom så säkert miljontals gånger. Men detta faktum gjorde det ju inte precis lättare att känna det där hatet. Jag var förbannad på honom ändå, och jag vet att det var fel av mig egentligen. Men vad skulle jag göra då? Var det mitt fel att han gjorde så att hon gick eller?
- Är du nöjd nu? snäste jag hatiskt mot honom.
- Va? sa Tom och såg på mig som om jag var dum i huvudet. Såhär i efterhand kan jag inte klandra honom för det, men just då avskydde jag honom verkligen.
- Är du glad över att du får ha mig för dig själv nu? Du har förstört allt, fattar du det?! skrek jag ilsket och kände hur benen bara sprattlade för att jag skulle flyga på honom, men lyckligtvis så behärskade jag mig.
- Bill, vad fan snackar du om? sa han. Han lät nästan sur själv.
- Det är ditt fel alltihop! Om du bara hade stannat henne så hade hon inte… då hade allt varit bra! fortsatte jag att vråla.
- Bill, lugna ner dig nu… började Tom med lugnande röst och tog något steg närmre mig med höjda händer samtidigt som han såg mig i ögonen.
- Vadå ”lugna ner mig”? Det är ju ditt fel! Om du inte hade förstört allt så hade jag fått ha kvar henne! Fattar du att om du hade stått kvar så hade jag kunnat… hon hade varit min?! vrålade jag kaotiskt och hade egentligen ingen riktig koll på vad jag sa och inte sa. Men raseriet kom ut i vilket fall som helst. Det gick ju knappast att undgå.
- Du vet inte vad du säger, du är bara upprörd, fortsatte Tom lugnt.
- Fan heller att jag är ”upprörd”! Jag är förkrossad! Fattar du inte det?! Hon är mitt livs kärlek, jag skojar inte! Hon får mig att känna mig betydelsefull och det är ditt jävla fel att hon är borta nu! skrek jag. Jag hatade honom. Hade kunnat hoppa på honom och bara slå. Han hade förstört allting. Precis allting.
Något som störde mig ännu mer var att han bara stod där utan att säga någonting. Han bara såg på mig med något upprörda ögon och väntade med att svara i en hel evighet.
- Bill, du är nog den största idiot jag har träffat, sa han tillsist och så på mig med samma uttryck i ögonen fortfarande. Det gjorde mig bara ännu argare.
- Och det ska komma från dig? Du som lät henne bara gå för…
- Men gå efter henne pucko! Nu! Om du någonsin ska fixa det här så är det nu! sa han och slog ut med armarna. Jag såg storögt på honom och tog in det han just hade sagt.
Gå efter henne? Nu? Med en gång? Vad skulle jag säga? Vad skulle jag göra? Varför varför varför? Och varför kunde jag inte bara göra det utan att krångla. Tom hade ju rätt. Jag måste helt enkelt följa efter henne. Det var allt jag kunde göra just då. Det fanns inget alternativ.
- Gå då idiot! Eller måste jag hota dig med chokladbollar igen? snäste Tom med ett litet flin. Det spratt plötsligt till i mina ben och jag kände mig tvungen att börja studsa lite på stället.
- Jag… Tom…
- GÅ! Hon väntar inte direkt där utanför?! Du är så galet dum i huvet ibladn! sa Tom och smällde till mig löst i bakhuvudet.
- Du ska få tillbaka för det där, sen, sa jag till honom men kunde inte låta bli att le mot honom innan jag satte av i ilfart ut genom dörren och genom korridoren. Hon var antagligen redan på väg nerför trappan, och hon kunde inte ha hunnit så fruktansvärt långt.
Jag slet upp dörren till trapprummet och stannade upp för att få höra hennes steg, vilket jag också gjorde.
- Tyra! Tyra vänta! vrålade jag och hörde hur min röst studsade mellan väggarna och bildade eko. Dock fick jag inget annat svar än det.
Jag sprang ner till första avsatsen, och närmade mig tydligt hennes steg.
- Tyra!
Inget svar fortfarande. Jag kvävde en suck och fortsatte nerför trappan. Fortare nu, jag tänkte inte på var jag satte fötterna, de fick hamna där de hamnade. Det spelade ingen roll. Jag var bara tvungen att hinna ifatt henne snabbt och det visste jag. Jag kunde se hennes huvud en avsats nedanför. Hon såg upp och mötte min blick.
- Bill, gå! Gör inte så här! sa hon tyst och fortsatte sen neråt, den här gången med ännu snabbare steg.
- Vad skulle jag inte göra? Tyra, du måste lyssna på mig! Jag kan inte… du kan inte gå tillbaka till honom! sa jag helt bestört och ökade takten ytterligare. Jag var tvungen att komma ifatt henne. Jag sprang nästan tillslut, och hon gjorde detsamma. Det var som att springa i ett evighetshjul som inte hade något slut kändes det som. Vi småsprang nerför trapporna i något som kändes som en bra stund. Men tillsist kom jag ikapp henne, och jag grep tag om hennes överarm och vände runt henne.
- Tyra, lyssna! Du kan inte gå nu. Du måste stanna här åtminstone inatt, fattar du inte det? sa jag till henne, fortfarande något andfådd efter den egentligen relativt korta språngmarschen, som i mitt huvud lika gärna hade kunnat vara ett maraton lopp.
- Vad fan ska jag lyssna på?! sa hon och såg upp i mitt ansikte, vilket fick mig uppmärksam på de svullna ögonen. Hon hade gråtit, och i ljuset av lamporna, såg jag även att hon hade ett rött märke över kinden och tinningen, som mycket väl hade kunnat komma från en hand.
Jag skakade på huvudet, hade inte tid att stå där och tänka. Det var agerandet som var det viktiga just då. Agera!
- Mig! Du behöver inte ens vara i samma rum som mig Tyra, men du ska veta att jag älskar dig så mycket att det inte är klokt, och om du bara går nu kommer jag inte kunna ha en lugn stund så länge jag lever. Vem vet vad som händer där ute, med han som springer runt… Tyra han är inte riktigt klok!
- Jag vet det Bill, muttrade hon och såg ner i golvet igen.
- Så snälla du, stanna? Jag vill bara vara säker på att ingenting händer, okej? bad jag och försökte förgäves få ögonkontakt med henne, men hon stirrade envist ner i golvet, och snart såg jag hur enstaka tårar lämnade hennes ögon, för att rulla ner på näsan och sen långsamt släppa nästippen och ner på golvet.
- Se så, gråt inte… det blir bra. Kom, nu går vi tillbaka… sa jag och närmade mig henne försiktigt. Men just som jag tog ett steg närmre, såg hon upp på mig igen och nu sipprade inte tårarna ner i hennes ansikte, de rann i följd och bildade små rännilar.
- Fattar inte du att jag inte kan vara med dig Bill? Förstår du inte att så fort jag bara ser dig… så… började Tyra och jag såg hur tårarna steg i ögonen på henne en gång. Liksom sådär, gradvis och det syntes tydligt att hon ansträngde sig för att hålla det inne.
- Så vad? sa jag i ett försök att hjälpa henne, men det enda resultat det av var ett utbrott. Eller tja, det sprängde liksom det sista motståndet.
- Därför att då kommer det hända igen! Och det får inte hända igen! Det är inte bra för någon av oss. Jag kan inte ens se dig utan att ett behov av att röra vid dig bryter ut och jag klarar det inte. Jag orkar inte kämpa emot längre, okej? Herregud, Bill du är min idol! Min idol! Sånt här ska inte hända! Det är sånt man drömmer om, men det händer inte i verkligheten! skrek hon samtidigt som hon tog ett steg bakåt.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara. Hon hade ju träffat på ett sånt område där jag inte hade den blekaste aning om vad som hände. Jag var Bill. Det var jag som hade fans. Jag var inte ett fan. Var jag ett fan av mig själv kanske jag skulle förstå bättre, men det var jag inte. Istället var jag mig själv.
- Jag…
- Fan Bill. Jag älskar dig. Jag vet att jag gör det, men efter den natten… Efter det jag gjorde mot dig… Det går inte. Ingenting kommer bli som förut igen, så… så låt mig bara vara. För bådas skull, sa hon och gav mig en ledsam blick. Det var som ett förlåt, den där blicken i sig, och jag kunde inte göra mycket annat än att stå där.
- Snälla… började jag, men hon skakade på huvudet.
- Nej, det är försent, sa hon och vände sig hastigt om. För hastigt.
Egentligen vet jag inte vad som hände. Men jag antar att hon var för snabb och för upprörd för att hinna registrera sina egna rörelser.
Hon föll framåt. Det tog en evighet för henne att landa, men det behövdes inte lång tid för mig att förstå att det inte skulle sluta bra. Hon skrek inte. Föll bara tyst och landade framstupa mitt i trappan. Hon rullade neråt och det hördes otäcka ljud på vägen. Sen, låg hon bara orörlig längst ner på det kalla stengolvet, och en pöl av mörkröd vätska växte sig större vid hennes huvud.
Que pasaaa???? har gått och stört mig på det uttrycket idag xD
hur som helst, iallafall. Detta var del 43, och som sagt, vi närmar oss slutet. sorry att denna tog lite tid, men skolan tar mycket tid och jag... öhm, har inen btätre ursäkt ^^ men nu ska jag sova, först vill jag tacka er som har hjälpt till massa genom msn och så <3 Snälla söta rara, lämna en kommentar (a)
Kramar Jamie <3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 2 dec 08 - 14:12- Betyg:  | que pasa^^ hahah så du har med spanska då antar jag.
Jättebra del tkr jag lite kul, då han tänkte om att vara idol till sig sj...
Aja. älska dramatik med<3<3 | | foreversacred - 23 mar 08 - 20:59 | | oj faan | | AblAckAngEl - 23 mar 08 - 10:31 | | omg | | JennnyJ - 13 mar 08 - 20:02- Betyg: | glömde i min upphtsning och svimmning o skrikning o allt att betygsätta *rodna förläget*
/Remi <33 [En solklar lysande 5:a :D] | | JennnyJ - 13 mar 08 - 20:02 | GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA AAAAAAAAAAAAH!
JAMIE DIN FIIIISK! GAAAAAAAAAAAAAAAH! *SKRIKA*
WHAT'S THE NUMBER TO 911?
GAH!
DU FÅR INTE GÖRA SÅ HÄR!!! FÅ HENNE ATT ÖVERLEVA!!! SNÄLLAA!!!! :'|
du du du du.....
GAAAH *svimma*
/Din Remi <3 | | chulia - 13 mar 08 - 14:13 | heartbeat: :D *storle* danke. 1000 danke <3
prickigthallon: aawie :D<33333
Mangasagan: I know, jag är ond (a) men jag håller på att skriva mer, tack så mkt<3
etsigav: Taack<333
tomatface: det kommer mer, jag lovar :)
Ifos_95: aw :) mer kommer!
M-424: HAH, jaa, hon typ ramla (a) nja, jag försöker skriva nästa del nu... men vet inte när den kommer. INom kort iallafalL :)
Lovely_: iih :D vad nice :)ny läsare! men, shit vad glad ja blir xD taack<3
Mp3: naaw <3 :D asså seriöst, jag har värsta leendet nu xD tack
Ciissii: :D tack<3
woops. naaw :D dom är sötis, men jag vill inte bli potatismos :S men, bara för att du ber så snällt ska jag skriva MASSA nu :D | | woops - 12 mar 08 - 16:47 | Men ååååh... jävla sötnötar de är och så bara... AAAH.
Nu får du skynda dig med en ny del innan jag gör potatismosav dig!! ärligt, jag som varit så duktig och läst igen allt jag missat (A)
Och ... och... snälla? :) | | Ciissii - 12 mar 08 - 00:31 | | Så sjukt bra skrivet, helt underbart! :) | | Mp3 - 11 mar 08 - 22:21 | Så otroligt undrbart bra. Jag kan inte finna ord för hur fantastiskt denna novell är <3<3<<3<3333
PAHAHAAH jag började skratta av . detta var del 43 xD hahah del 43 xD jag tror jag dör ^^ xD haha förlåt för överflumm ^^ <3<3<<3 | | Lovely__ - 11 mar 08 - 20:28- Betyg: | Nu har jag läst alla delarna, och jag måste bara börja med att säga att detta är en av de bästa ficarna som jag läst!
Helt ärligt, den är..jag vet inte vad jag ska säga.. bäst?
Den är väldigt välskriven, och du beskriver varje persons känslor, uttryck, allt så bra. Du lyckas få en att se det framför sig, allt blir så verkligt.
Du använder så bra ord för att beskriva saker.
Kort sagt, du har talang!
Men du får inte låta det sluta såhär?:S Hon ska ju inte dö..nej ._.
Skriv en ny del fort, vill ju få reda på fortsättningen:D | | M-424 - 11 mar 08 - 18:29- Betyg: | Oj nämän vad hände ??*chockad* :O Hon typ ramla *fortfarande chockad*.. x'D
Bajsigt braaa såklart och jag vill gärna läsa nästa del typ.. ikväll? :D<3 | | Ifos95 - 11 mar 08 - 18:21 | Nejmen...du PLÅGAR mig! du kan ju inte sluta sådär!
Du måste fixa allt nu...det blir så...så fel annars.
det kan ju inte bli sådär. | | tomatface - 11 mar 08 - 17:59- Betyg: | | WTF !? :O nej, du får nt sluta skriva mer nu !? jag KRÄVER en fortsåttning och det är NUUUU ! xD | | etsigav - 11 mar 08 - 17:49- Betyg: | GAAAAAAAAAAAAAH.
SÅ OTROOLIG FUUUCKING BÄÄST.
Du skriver så jäkla bra kvinna :D:D:D:d | | Mangasagan - 11 mar 08 - 16:39- Betyg: | MEH!!!! Vad tror du att du håller på med?? DU KAN JU INTE BARA GÖRA SÅHÄR!! :( :( Nu får du göra allt bra igen^^:D
MER!!:D | | prickigthallon - 11 mar 08 - 16:20- Betyg: | Men.. sepe! (Jag visste att det skulle hända, men ändå xD) hon dör? :'(
Stackars Billsi <33
Duuuu. Är. Bäst på att skriva <33 :*
Kramar och pussar (Och massa behov av msn :D)
//Kladdis :* | | chulia - 11 mar 08 - 13:27 | mikaelanystrom: MOHAHAHHA *evil* x) Tack, jag ska skriva mer. :) <3
Solstorm: aaw :D:D:D hah, jag blev massa glad nu ju xD tack tack, och ja ,jag har redan börjat på en ny.. som jag tror att jag ska lägga ut sen x) men, tack <33 | | Solstorm - 11 mar 08 - 11:18- Betyg: | shit... NEEEIN!! *shockad* VAD HÄNDER!?!? :o (man blir efterbliven av att shockas så svårt xD)
scheisse.. öhm.. vet inte vad jag ska säga xD kan inte prata (öhm.. skriva?) längre, eftersom du precis tog bort den förmogan otroligt grundligt genom att... vara så förbaskat bra på att skriva? xD <33
Kärlek på den här novellen<3
Längtar till nästa del, och kommer sakna ihjäl mig efter den när den är slut O_o (lova att du skriver en till då, bitte,bitte,bitte ? :D) | | mikaelanystrom - 11 mar 08 - 07:36- Betyg: | OMG! NEJ! * GRÅTA * NEEEEEJ!
JÄTTE BRA, JAG FATTAR INTE HUR DU GÖR! DU ÄR BARA SÅÅÅ JÄVLA BRA:O
ÄLSKAR MEEEEEST<3
* PANIK * SKRIV MER :'D?! |
|
|
|
