für fuckin' immer <3 /prolog. [th twincest.] |
Det var kallt. Mycket kallt. Egentligen var det ganska varmt, men
den ganska kalla envisa vinden som drog i mitt hår och mina kläder
fick hela min kropp att knottra sig. Det var mörkt också. Som att titta rakt upp i himmlavalvet
en sen vinternatt och inte se något annat än oändlighet och mörker. Mörkret omgav mig och jag kunde inte se något annat.
Innan jag hann tänkta på vart fan jag hade hamnat, hörde jag en bekant röst bakom mig.
En röst som ropade mitt namn och jag svängde runt med en gång.
Där bröts mörkret och ensamheten. Jag fann mig stå och stirra på två högahus
närmare 15 meter höga. På ena höghuset såg jag en gestalt som jag hade sett så många gånger förut,
som jag kände igen tillochmed på 15 meters avstånd. Jag stog och stirrade på Zara som stog på hustaket.
- Hej Bill, skrek hon ner till mig.
- Zara , vad gör du däruppe ? skrek jag tillbaka, fortfarande med blicken klistrad på henne.
- Jag orkar inte mer Bill.
Jag kände hur orden slog mig hårt i magen. Jag kände hur jag för ögonblicket tappade talförmågan.
- Zara , vad snackar du om? Kom ner!
Med all min koncentration fäst på henne märkte jag inte hur en annan gestalt visade sig på det andra höghuset.
En liten gestalt med stora kläder och dreads hängandes ner för ryggen vars röst jag kände igen direkt när den ropade.
- Bill! Nu ska jag vidare.
Jag svängde om och såg Tom stå däruppe.
- Men vafan, Tom! skrek jag. Kom ner! min röst skar sig.
Jag märkte att tårarna började rinna långsamt och jag vände mig återigen till Zara.
Jag stog där och bollade med blicken mellan dem innan jag skrek allt vad jag hade:
- VAD ÄR DET HÄR ?!
Utan att bry sig om min fråga skrek Zara:
- Hejdå, Bill! Vi kanske ses i nästa liv.
- Helvete heller, du stannar där du är ! skrek jag.
- Bill, tack för att du funnits där för mig, skrek Tom och lekte med foten över takkanten vilket fick mig att känna paniken växa till det outhärdiga inom mig.
- STANNA DÄR DU ÄR ! skrek jag om möjligt ännu högre åt hans kommentar.
- Kom och rädda mig då, sa dem båda i mun på varandra.
Tanken av att bara kunna rädda en av dem växte innom mig. Vi det här laget hade jag gråtit sönder mina kinder, jag var verkligen en levande fontän.
Jag vaknade helt kallsvettig. Utan att ta hänsyn till Zara som låg på mitt bröst satte jag mig käpprakt upp i sängen så att hon for av och landade ner på golvet med en duns.
- AJJ ! Vafan Bill , gnällde hon sömnigt.
Chockad över var jag precis hade jag gjort, tog jag tag om Zaras kropp , min ena hand om hennes ben, och den andra om ryggen , och lyfte upp henne till sängen igen.
Jag släppte henne inte utan satt där med henne i famnen.
- Förlåt , viskade jag i hennes öra.
- Du kan väl bara säga om du vill att jag ska försvinna , inte behöver du slänga iväg mig , skrattade hon och gnuggade sig i ögat.
- Nej! sa jag högt, det vill jag inte!
Hon tittade förvånat på mig och sa:
- Ta det lugnt Bill , jag skojade bara ! Vad hände ?
Jag lade henne på huvudkudden igen och la mig sedan bredvid.
- Mardröm, mummlade jag .
Hon lyfte sin hand och smekte mig över kinden.
Jag kände mig varm över att ha henne där. Men det saknades en del av mig.
- Jag saknar Tom, jättemycket, sa jag plötsligt.
Zara funderade över mina ord någon sekund, innan hon svarade:
- Jag förstår dig. Men han kommer tillbaka. Han kommer inte lämna dig. Han behöver vara för sig själv ett tag.
ni får kommentera om ni vill ha fortsättning, :P ^^
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | RowsahKanin - 21 maj 08 - 15:53- Betyg:  | | Jättebra <3 | theaL - 18 mar 08 - 17:30- Betyg:  | | fastna direkt (; | | Mp3 - 11 mar 08 - 21:37 | | Verkar kunna bli myckt bra, ska läsa fortsättning nu ;D <3 | | Mangasagan - 11 mar 08 - 16:33- Betyg: | | Vill ha fortsättning!!!:D | | KleineTomi - 10 mar 08 - 23:13- Betyg: | | mera mera mera mera mera mera mera mera mera!!!! |
|
|
|
