4 år, inte mer! |
Hon var bara fyra år när allting började. De hemska, som skulle komma att förstöra hennes liv.
Dagen hon fyllde fyra år hände inget speciellt, förutom att hon skulle bli grattad på sängen som alla ungar blir nu för tiden. Innan föräldrarna hade kommit in i hennes rum låssades hon sova som så många barn gör. När hon låg där och väntade tänkte hon på vad hon skulle få. En docka, ett dockskåp, eller den där gunghästen hon sätt i ett skyltfönster när mamma och hon gått för att handla kvällsmaten en regnig dag i somras. Hon tänkte vidare och kom fram till att hon inte ens sagt att hon ville ha den där gunghästen, men hoppades lika mycket i alla fall. Efter en lång stunds blundande orkade hon inte mera och tittade upp. Lampan, som liknande ett spöke, hade hon alltid tänd på kvällarna och den lös fortfarande. Tavlan med vattenkannan med den söta katten i som hon fick i julas hängde alldeles framför hennes säng, och Skalman, som var hennes bästa vän när mamma och pappa bråkade låg bredvid henne i sängen. Ytterligare minuter gick, men inget hände, fortfarande ingen mamma eller pappa hördes. Hon låg där flera minuter, fast de kändes som flera timmar, medans ögonen vilade på fönsterrutan. Kanske, kanske skulle något hända där ute. Något intressant, så att hon vart tvungen att resa på sig. Komma bort från den varma sängen en stund. När hon låg där i sängen blev hon plötsligt kissnödig och bestämde sig efter mycket om och men för att gå upp. Hon gick längs den långa smala korridoren genom hela huset. På väggarna satt de tavlor som liknade något hon lika gärna kunde ha gjort själv. Picasso, hade mamma sagt att de va. Det kommer hon ihåg, inte för att hon har särskilt bra minne men de va något som hade fastnat. Hon gick vidare, det kändes som en evighet när hon gick genom den hallen. Väggarna var så mörka och kalla när hon gick där och de gjorde de ju inte bättre för att solen inte gått upp än. Först kom hon till den dörr som satt på höger sida. Där inne viste hon att hon inte fick vara, så hon gick bara förbi, men kunde inte låta bli att vrida huvudet en aning och kika efter i fall någon skulle komma ut och hon kunde se in. Hon undrade ofta vad som fanns där inne. När man är så liten som hon var kan man inte låta bli att vara nyfiken, och speciellt inte mindre när någon berättar för en att man inte får titta in. Men något hade sagt åt henne att låta bli. Hon hade inte hört det av någon, men heller inte drömt det, kanske var det Skalman som varnat henne.
ska jaa fortsätta?
kommentera (AA)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | miss_me_kiss_me - 10 mar 08 - 22:32- Betyg:  | | Ja snälla det låter as bra än så länge.! e nyfiken vf inte hennes föräldrar kom till henne på morgonen :P |
|
|
|
