Rösterna |
Hon hör det dämpande ljuet av rösterna. Det röster som gör ont. Det ord som kommer, som gör ondast.
Flickan håller iför öronen med händerna, men det går inte att stänga av ljuden, det ord som gör ont innom henne.
Med gråten i halsen så kämpar hon för att inte börja gråta , men det gör för ont, denna gång var orden värre och gjorde ondare.
Tårana börjar rinna ner för hennes kinder, hon försker att döja dom för världen, men lyckas inte.
Folket i klassrummet börjar sammlas runt henne, det skrattar för fullt och kastar ut sig mer ord som gör ont.
'' vad är det nu då emo'', säger en röst. '' har du tappat bort rakbladet'', nu börjas de skrattas ännu mer. En hård knuff i ryggen,
en till smäll över annsiktet. Det gör ont, men hon kan inget annat göra än att bata sitta och ta emot allt, för om hon skulle kämpa emot,
så skulle de bli värre.'' snälla, snälla, kan inte läraren komma'' hör hon sig egen röst i huvudet intala henne fela gången. '' men komm då!''.
Men ingen lärare dök upp. Det hann ännu en gång slå henne tills blodet rann. Det kanke var det de vill, se blodet.
'' Läraren kommer!!'' säger en av de killar som brukar stå vid drörren och hålla vakt. Alla satt sig ner på sina platser och såg ut som små barn,
som att inget hade hänt. Flickan gömmer sitt annsikte i bordet och försker tråka bort blodet så fort någon skulle se. '' idag ska ni få era prov tillbaka''
säger läraren.
Flickan fick persic tillbaka sitt nyrättade prov,men samma sekund blev hon av med det, en av dom alla mobbare , skrek ut över klassen '' haha emot är IG igen''
och alla börjar skratta, lären sliter av honom provet, och ger tillbaka det till flickan. Läraren såg så klart att det var blod på bänken. '' Men gud vad har du gjort!?''
Flickan tittar sorgset ner i marken, och mummlar något om att hon slog sig när hon skulle går ner för trappan i matsalen.'' men oj då, du får ta de lungt nästa gång''. sa lären.
Det blev tyst ett tag i klassrummet,'' haha men hållå fattaru inte att hon är emo emo emo!!'' säger samma kille. Lären bara skuckade till, mer än så var det inte.
Nu ringde klockan, nu skulle hon äntligen få gå hem, komm bort från allt. Flickan satt kvar i klassrummet tills det vsr tomt på folk, det var nog best så, för hon ville ju inte bli salgen.
Nu smög hon sig fram i korridårena , sen sprang hon hem så fort hon kunnde.
'' hållå, jag är hemma'', sa flickan när hon hade kommit in för dörren. Även fast hon visste att hon inte skulle få något svartillbaka. Hennes mamma hade stuckit, hon hade varit borta i några veckor,
men hennes pappa orkade inte bry sig, för det var en vana nu liksom, att hon komm och försvann, som katter gör. Äntligen kunnde hon allfall slappna av lite grann och skön ner framför datan.
En gång fick hon kontakt med en tjej som var som hon, det var nog den ända vän hon hade. Flickan som hon brukade chatta med på msn hette sicci, hon var ett år mindre. Ibland brukade dom prata om att
det var nog ödet som ville att dom skulle få kontakt, för båda brhöver varnadra lika mycket, hon flicka skulle inte kunna klara sig utan sicci, även fast hon bara var någon hon chattade med.
Men hon var verkligien en sann vänn, och de gillade flickan.
Snart har hela året gått och ett nytt sommarlov väntar, flickan och Sicci har bestämmt att dom ska träffas en dag.
Den dagen längar flickan efter så mycket, för då kommer hon få känna äkta lycka. Den där flickan som hennes ögon kunnde se på data skärmen gav henne så mycket lycka, hon log alltid när hon såg sicci.
Magen kurrar, hon tar sig fram till kylskåpet fast de är lika tomt som vanligt, hon hör magen kurra igen. '' när är det mat pappa?'' sa flickan. Men inget svar tillbaka. Flickan tänkte för sig säjlv att hon
fick gå och köpa mat säjlv, för annrs skulle det inte bli av. Som alla andra gånger.
Flickan hade förr en bästa vän, men hon blev också mobbad, och en dag skulle hon åka till thalind och hon hade sakt till flickan att hon aldrig mer skulle komma tillbaka. Att hon skulle rymma, och de gjorde hon.
Emma komm aldrig tillbaka, sen såg flickan på tv:n att flodvågen hade kommit och att många männikor dog. många saknades också. Men inge sa något som Emma.
Hennes famlij dog kanske också. Men det där var för några år sedan.
Flickan är bara så trött på att bara få känna smärta hela tiden, många gånger har det varit nära på att hon tog sitt liv, men sicci fick henne ändra sig som alla andra gånger.
Flickan grinade sig till söms ännu en natt , och drömmde om den dagen hon får känna lyckan.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | YourRomance - 10 mar 08 - 20:14- Betyg:  | är den sann ? :O :(
vet hur det är å bli kallad emo dag in, dag ut..
ingen lämnar en ifred och det gör bah så fucking ont !
finns här för dei <3<3<3 | | xXThisIsMyWayXx - 10 mar 08 - 18:23- Betyg: | jaoo... du skriveer såå B R A!!!!!!!
älskar sättet du skriver på... |
|
|
|
