You kill me well - del tolv (th fanfic) |
(Gustav)
Part twelve Do you think time will pass me by?
(Gustav)
Hans grågröna ögon verkar skifta färg och anta Toms färg.
Skärp dig, Gustav, för fan.
Jag dunkar huvudet i väggen, utan att bry mig om Nathaniels blick. Han ser mest intresserad ut, som om han verkligen bryr sig om mig.
Men varför skulle han göra det, egentligen? Vi träffades för bara en dag sedan och jag har nog inte varit det roligaste sällskapet. Det förvånar mig att han velat träffa mig igen. Men det hade han. Och nu sitter vi framför hans tv igen. Super Mario. Igen.
Folk jag tycker om har brukar få mig att göra saker jag inte vill.
Vänta lite. Paus. Sa jag tycker om? Men jag tycker väl inte om Nathan?
Nej.
Jag tycker ju om Tom.
Ellerhur?
Jag skakar på huvudet igen och koncentrerar mig på spelat. Nathans blick landar då och då på mig, fast han tror att jag inte ser det. Men det gör jag. Han har en min jag inte alls kan tyda.
Och kanske inte heller vill tyda.
Istället för att bry mig om att en rodnad börjar stiga på mina kinder fokuserar jag blicken ännu hårdare på tvn.
”YOU LOSE”
De stora bokstäverna kommer upp på skärmen igen och jag kan inte låta bli att skratta, utan att veta varför jag skrattar egentligen. Det bara är så det känns liksom. Som om jag förlorar. Igen och igen och igen. Jag vet bara inte vad det är jag förlorar.
”Are you okey?” Nathan pausar spelet och vänder sig mot mig.
Jag nickar, men ändå är det första ordet som kommer ut över mina läppar ”No”
Jag tror att han blir lika chockad som jag över det. Fan, varför sa jag så? Varför log jag inte bara och sa ja?
”Gustav” Han flyttar närmare mig, och för en sekund har jag svårt att andas, som om hans blotta närvaro tar allt syre ifrån mig.
”Yes?” Min röst är inte mer än en viskning, en så svag viskning att det skulle bäras bort av det svaga vinden utanför. Jag vågar inte röra på mig, och trots att jag inte kollar på honom, känner jag av hans närvaro. Jag känner den i hela kroppen. I hela mig. Varje andetag han tar går som ett jävla alarm i mig.
”What’s the matter?” Han flyttar närmare mig och lägger sin arm på min axel. Beröringen får mig att rysa till, och han misstolkar det som om jag fryser. ”Wanna shirt or something? Shit, you’re cold as ice”
Jag skakar på huvudet och undrar hur det skulle låta om jag förklarade att det var han som gjorde mig så här.
Så här konstig.
Helt sjukt.
”No, I’m not cold, it’s okey” Mumlar jag. Det är som om inte tungan vill fungera ordentligt. Den slinter och får mig att låta helt efterbliven.
”What’s the problem than?”
Jag andas. Han andas.
Jag vägrar kolla upp, vill inte möta hans blick.
Han ler lite, sedan tar han tag i min haka, för mitt ansikte närmare sig, låter det stanna precis framför hans.
Sakta, sakta, för han sina läppar närmare mina.
Hallon.Han smakar hallon.
Jag drar mig ifrån honom, avbryter kyssen, vill inte möta hans blick.
”What’s wrong?” Han låter inte sur, det hade nästan varit lättare om han hade varit sur. Men han låter bara orolig, bekymrad.
”It’s not you”
Han skrattar till lite.
”That’s what they always say”
“And it’s not me”
“Ah, interesting, keep going”
Jag vågar fortfarande inte möta hans blick, men han låter inte ironisk. Bara… intresserad.
”It’s someone else”
”Ah”
Tystnaden lägger sig över oss. Som en tjock, klibbig hinna. (Få bort den)
”Is she beautiful?”
Jag skrattar till, men det finns ingen värme eller glädje i det skrattet.
”Yes, he is”
”He must be happy”
“Well, first of all, he doesn’t know, and second of all, if he knew, he would hate me” Det känns jobbigt och utelämnande att berätta för Nathan, men det känns som om jag är skyldig honom det. Minst.
Han svarar inte direkt, utan lägger sig ner, det finlemmade ansiktet i händerna. Den spetsiga hakan mot mig. Jag får ännu en impuls att stryka honom över ansiktet.
Sluta.
”Wanna tell me?”
Nej, det vill jag inte. Det enda jag vill just nu är att höra hans andetag, känna hans varma andedräkt mot mig hals. Men som jag sa innan, folk jag tycker om har en tendens att få mig att göra saker jag inte vill.
Så jag lutar mig tillbaka, och mumlar ut ett ord. Men det räcker med det. Jag vet att han förstår allt nu.
”Tom”
woho! i'm back! *supermanpose* så ge mig lite kommentarer nu va, så ger jag er snabbare fortsättning *muta*
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 30 maj 08 - 06:16- Betyg:  | | haha tkr som woops <3 | | Mp3 - 13 mar 08 - 16:16 | | Sjukligt och fasansfullt bra :D <3<3<3 | | woops - 12 mar 08 - 16:51 | and i'm back in reading *härmande supermanpose*
och ja... jag älskar ditt sätt att skriva, fast det vet du redan va? | | prickigthallon - 7 mar 08 - 23:59- Betyg: | Ammagod! :D
Heeeelt happiness :D
VÄLKOMMEN HEM !! <33
Massa bra del där, och jag önskar mig mera ;D <3 | | Problemoja - 7 mar 08 - 21:25- Betyg: | | as nice!!! =D | | Mangasagan - 7 mar 08 - 15:03- Betyg: | Äntligen!! ^^ Känn dig efterlängtad xD!
Superbra<33 MERA typ, NUUU!!! xD | | M-424 - 7 mar 08 - 14:16- Betyg: | Yippi you're back!:D har faktiskt saknat dig :$<3
Lika bra som alltid:)<3 Skriv nästa del fort (a) | | Solstorm - 7 mar 08 - 13:08- Betyg: | YAAAAAY! Äntligen en ny del :D Känn dig efterlängtad! xD
och superbra, som vanligt<33
Och mig vilja ha meeeeeeeeer fooooooort, som vanligt, mer än vanligt, JÄTTEOVANLIGT JÄTTEMER (öhm? xD) <333 |
|
|
|
