Fina Flickor Part Two (del fjorton) |
Do you think we’ll make it through this time?
(Jen)
Svart rufsigt hår. Gröna ögon. Ett par baggy jeans och ett turkost linne.
Min blick möter hennes innan jag reser mig upp, rusar fram till ekdörren, rycker upp den och skyndar in på toaletten mittemot aulan. Lutar huvudet över toalettstolen och låter frukosten spolas ner.
Jag sjunker ner på golvet, med alldeles för hög puls samtidigt som jag försöker fokusera ögonen.
Vad.gör.hon.här ?
Jag lutar huvudet mot väggen. Andas, andas.
Hennes uppenbarelse väcker minnen och känslor som jag stängt in, försökt glömma.
Men tydligen inte bra nog.
Jag sluter ögonen och kryper ihop mot väggen, trycker ihop mig till en liten boll.
Lustigt nog hör jag Mayas röst i mitt huvudet, hennes mjuka stämma som alltid läste böcker för mig, alltid sa det där ”Cara är på jobbet, så jag får ta hand om dig idag”
Jag hade alltid önskat mig ett syskon, helst en storebror, som kunde ta hand om mig och läsa för mig. Jag trodde alltid att han skulle vara precis som prinsarna i alla sagor Maya läste för mig. Hon läste alltid sagor med samma slut
”och så levde de lyckliga i alla dagar…”
Och jag vet att jag aldrig kommer bli en bästsäljande saga,
För jag kommer alltid vara ett olyckligt slut,
För jag är visserligen en prinssesa, men jag kommer aldrig få min prins.
Ett sådant där prinsen och prinsessan aldrig får varandra, och den onda häxan vinner.
En timme och ett ”jag hade ont i magen” senare sitter jag på mattelektionen, skriver febrilt ner allt M. Henry säger, och försöker att inte kolla på den svarthåriga tjejen längst fram.
Varför går hon i min mattegrupp? Hon borde gå någon lättare, inte i den svåraste.
Hon borde inte vara här överhuvudtaget.
Jag slår armarna om mig själv och låter mina ögon fastna vid henne. Det känns som om hon är någon slags inkräktare. Det här är min verklighet nu. Min skola, mitt liv.
Inte hennes.
Hon fick ju Robbie, räcker inte det?
Jag skakar på huvudet åt mig själv, vänder upp en ny sida och fyller den med meningslösa uträkningar, utan att riktigt vara fokuserad på vad jag gör. Fingrarna och hjärnan samarbetar automatiskt. Så där smidigt som ingenting annat någonsin är, och jag låter handen skriva medan mina tankar är någon helt annanstans.
”Om du inte förstår det där kanske du borde gå i en lättare grupp?” M. Henrys lite halvt sarkastiska röst hörs över hela klassrummet, trots att den bara var menad för Phoebes öron.
Jag lyfter inte blicken men hör ändå hur hon rodnar och stammar fram något.
Och faktum är att jag inte ens blir skadeglad.
Jag känner mig bara tom.
Could you let me go?
(I didn’t think so)
And you don’t want to be here in the future
So you say:
The present is just a pleasant interruption to the past
And you don’t want to look much closer
‘Couse you’re afraid to find out all this hope you’ve sent into the sky
By now had crashed
(And it did)
Because of me
När mattelektionen slutat kastar jag upp Louis Vouitton väskan på axeln och skyndar ut ur klassrummet. De andra hade pratat om att gå och fika nere i stan, och trots att det var precis vad jag var sugen på så hade jag sagt nej. Precis som vanligt.
På vägen ut genom skolan ser jag en vacker blåögd pojke sitta i den röda soffan utanför Biologisalen med ögonen slutna.
Impulsen att gå fram och hälsa på Jared genom att blåsa varm luft i hans nacke slåss med impulsen att springa därifrån innan han hinner se mig.
Jag står och väger på stället en sekund, biter mig i läppen innan jag skyndar mig förbi utan ett hej. Utan att kolla över axeln sprintar jag fram till dörren, öppnar den, smiter ut och stänger den sedan lika snabbt.
För en månad sen visste jag inte vem han var och nu beter jag mig så här fånigt?
(Inte låta någon komma nära, inte låta någon komma nära)
Min blick dras mot en ljusblå Mercedes, som står parkerad mitt på gräsmattan. Runt den står en mullig medelålders kvinna med fånigt rött hår, du vet så där ilsket rött att det verkligen bara ser desperat ut? Hon gestikulerar till en yngre tjej som packar ur bilen, kuddar, prydnadssaker, ljus.
Förstår hon inte hur lite hon passar in här? Förstår inte Phoebe det? Med sina kläder, sin töntiga mamma och sin inte särskilt tjocka plånbok.
Jag vänder mig snabbt om, står inte ut med hur glad hennes mamma verkar vara. Hela hon lyser av stolthet.
Vad har hon egentligen att vara stolt över? Phoebe verkar knappast så smart att hon kom in på något stipendium.
För att inte förstöra klackarna i gräset tar jag grusvägen. När jag kommit fram sticker jag otåligt in nyckeln, går in, slänger väskan på golvet och trampar på ett vitt kuvert.
Avsändare: Sebastian
FÖRLÅT för att det dröjt så¨länge, men jag har ju faktiskt varit i mauritius :D iaf, kommentera så skyndar jag att lägga ut dom andra delarna :D
låten som förekommer är Konstantine - Something Corporate
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 18 maj 08 - 10:50- Betyg:  | | hinner inte kommentera, måst läsa nästa!! <3<3<3 | | gossipgirl - 9 mar 08 - 23:10- Betyg: | jätte bra :D
har längtat hur länge som helst på en ny del och äntligen kom den :D | | hanna__91 - 8 mar 08 - 10:26- Betyg: | mer mer mer mer mer mera!! :P
Skitbra som vanligt, gör gärna lite längre nästa gång om det går :P | | prickigthallon - 7 mar 08 - 23:55- Betyg: | AAAAAAAH!
MeraMeraMeraMera :D <33 | | Rosapapper - 7 mar 08 - 15:44- Betyg: | | Usch, vad glad jag blev att du hade lagt ut en ny del :D Den här novellen är fan bäst på hela dikta :D Du skriver så himla bra ;) | | Ewe_ - 7 mar 08 - 14:27- Betyg: | | skit braaa :) jag bara älskar den här novellen :)du är så jävla duktig på att skriva :) lite av en drog man har av att läsa denna :) | | glasbubblan - 7 mar 08 - 00:56 | :D:D:D
min kväll blev bra!!
du är hemma och så en ny del på en gång!!
hahaah, jag bara ler för det du!!!:):)
och jag hade ju nästan glömt hur underbart du skrivet,
men nu vet jag det igen!! du skriver som en riktig
prinsessa på noveller!! prinsesskrivaren:)
du är bra bra bra!! :D
hihi, åhh!! du är hemma!!
ÄNTLIGEN <3
söt på dig!!
och en massa glitterpussar på din rygg :* |
|
|
|
