På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Aldrig mer -del 18-

Del 18

Erika fick inget savr av någon av dem. Hon åkte inte till ändhållplatsen utan tog två stationer innan. Därifrån tog hon tåget. Nu befann hon sig LÅNGT hmeifrån. Till och med i en annan del av Sverige! Erika pustade ut. Här kunde hon sätta sin plan i verka! Hon kollade på en karta över satden och började sedan gå mot sitt mål. Kommunhuset. Hon tänkte igenom planen igen. Säga att jag glömt bort allt, börja ett nytt liv och ALLT kommer att bli bra! .Erika kom i kommunens stora byggnad. Hn blev vänligt bemött av en kruvig kvinna i disken.
"Vad akn jag hjälpa dig med?"skrockade kvinnan. Erika sa:
"Erika skrev på en lapp:"Jag kommer inte ihåg något om mig..." Erika började gråta. Kvinnan kravade sig ut stolen och ut till Erika.
"Inte äns vart du kommer ifrån? Vi får sätta in en bild i tidningen!" Erika snyftade och nickade långsamt. Hon fick följa med kvinnan, som hette Marika, till socialstyrelsens kontor. Där fick hon prata med några kommunanställda och några psykologer.
"Kommer du inte äns ihåg vad du heter?" En av psykologerna tittade på lappen innaför Erikas tröja. "Erika, heter du" sa hon leende.
En annan sa:
"Kommer du inte ihåg var du bor. Föräldrar?" Psykologen verkade desperat. Erika skade på huvudet. Hon blev efter mycket tid placerad i en familj. Anna, som en person hette, (erika höll inte kll på VAD hon gjorde) skjutsade henne till huset. Det var en stor gul villa. Ut genom dörren kom en mamma gående. Efter henne kom en pappa med en baby i famnen och en tioåring brevid sig. Båda barnen var tjejer. Tioåringen såg glad ut. Erika steg ut ur den svarta Mercedersen.

Fortsättning ;)?? Sry, den blev jävligt kort. Uräskta men jag va tvungen å gå!

Kommentera gärna detta verk!

Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)