Den omöljiga kärleken del 5 |
Nelly åt snabbt upp maten och gick sedan upp på sitt rum.
Hon sjönk ner på sängen och tittade tomt framför sig.
Nere i köket hördes skratt och pappas roliga historier om och om igen.
Nelly drog fram sin skiss-bok och började skissa på ett hjärta.
Det dröjde ett tag innan pappa äntligen stack in huvudet genom dörrspringan.
-Ska du säja hejdå till Lena sa han och log lite svagt.
Nelly nickade och lade blocket på nattduksbordet innan hon följde efter pappa.
Lena stod påklädd i hallen och tittade sig själv i spegeln som pappa gick med på att sätta upp förra sommaren.
-Jaha sa pappa och gick fram till Lena och slitit sig från spegeln.
-Hejdå sa han och gav henne en snabb kram.
-Tack för att jag fick komma sa hon och kysste pappa på kinden.
Det blev knäpp tyst i hallen.
Pappa tittade ner i golvet.
-Hejdå sa Nelly och öppnade dörren åt Lena som log stort mot pappa.
Lena nickade tyst mot Nelly och gick ut.
Så fort Nelly stängt dörren tittade pappa upp.
Han hade tårar i ögonen och var röd om kinderna.
-Påminner mig om din mamma sade han snabbt och gick sedan ut i köket.
Nelly stod kvar och tittade mot dörren som om Lena skulle rusa in vilken minut som helst.
När Nelly kom ut i köket satt pappa vid köksbordet och torkade bort några tårar.
-Vem var hon sa Nelly och satte sig mitt i mot pappa.
-Jag träffade henne förra veckan sa han tyst.
-Vi blev vänner och jag ville bjuda hem henne.
-Men jag då sa Nelly.
-Varför sa du inget till mig?
Pappa tittade upp.
Hans ansikte var fullt med tårar.
-Jag trodde att du skulle gilla henne.
-Jag trodde bara att jag hade fått en vän men hon tog det som något mer.
-Du vet efter den där olyckan med mamma som gjorde att hon dog fick mig att tänka om.
-Fel!
Nellys röst skar genom köket.
-Du är precis som du alltid har varit och du kommer inte att förändras.
Pappa log lite men sänkte blicken snabbt igen.
-Nehe sa han.
Just då ringde telefonen.
Nelly reste sig snabbt upp och svarade.
-Nelly sa hon och gick ut i vardagsrummet.
-Hej,det är jag Anton.
-Jag ville bara fråga en sak.
-Vem har gett dig mitt nummer sa Nelly snabbt.
Anton var tyst en stund och svarade sedan.
-Jag bad en av dinna kompisar hurså?
Nelly drog efter andan.
-Sluta ring och smsa mig sa hon och drog med handen över tv.
-Nej sa Anton.
-Jag ville fråga dig en sak.
-Aldrig!!
-Jo jag måste.
-Du vet att det är en fest på fredag.
Nelly nickade tyst för sig själv.
-Mmm sa hon.
-Vill du att jag ska hämta dig då??.
Frågan fick Nelly att vackla till.
-Varför sa hon och sjönk ner i soffan.
-För att det är fest och jag vill bjuda ut dig dummer sa han.
-Jag vet inte om jag ska gå.
Anton suckade i andra änden.
-Jag kommer sa han och lade sedan på.
Nelly lade ner telefonen på soffbordet och tänkte chockad igenom vad som hade hänt.
En idiot hade bjudit ut henne på skolfesten på fredag!!
Det kunde inte vara sant!?.
|
|
|
|
