bara ett glädjepiller? |
Det började med depressionen jag led av när jag mist min bästa vän som dog i en bilolycka. Jag var redo att göra vad som helst för att känna något igen, för nu just var jag inte kunnig att känna något alls och det var hemskt.
Ett gäng i byn som började intressera mig var det ondaste gänget, de knarkade, rökte och drack alkohol, de gjorde exakt tvärtom än vad deras föräldrar bad dem att göra. De lydde bara sig själv och ingen annan.
Grabben som var ledare i gänget hade visat intresse för mig ganska länge, det är inte konstigt, jag var snygg och populär i byn.
Jag bestämde mig för att låta mig själv dras in i gänget, jag visste att grabben skulle utnyttja mig men det var väl en början på att känna något igen? Att känna sig utnyttjad.
En kväll då jag var med dem kom en grabbe och bjöd på en piller. Jag såg tveksamt på pillern som låg på grabbens handflata, sen såg jag på grabben. Han försäkrade mig om att pillern skulle göra mig glad, det var en glädjepiller, sade han.
Jag visste att det här var något jag aldrig skulle ha gjort i mitt förra liv. Men det livet var ändå förstört så jag kunde väl lika bra pröva på ett liv som en av det här gänget. Jag svalde pillern, om några minuter började den påverka och det kändes bra. Jag kände mig glad. Efter några timmar tog påverkningen slut, jag ville ha mera piller så jag bad om en grabbe i gänget och han gav mig det. Såhär fortsatte det, jag var hela tiden påverkad, jag sov aldrig för drogerna gjorde mig så rastlös så jag ville hela tiden göra något. I det här skedet tappade föräldrarna kontrollen över mig.
De försökte få tillbaka kontrollen genom utegångsförbud, de försökte tala vettigt med mig och de försökte hota mig. Inget fungerade. Det var för sent. Jag kom ur situation som situation. Till slut sade mina föräldrar att de bestämt att laga mig på barnhem.
- NEJ!!!!!!! skrek jag, jag skulle inte fara till något jävla barnhem.
- Vi tänker bara på ditt bästa, gumman. Vi klarar inte av dig mera. sade mamma med vänlig röst.
- Du ställde till med det här själv. sade pappa argt och strängt.
Jag sprang ut ur huset, mina föräldrar ropade efter mig, men jag stannade inte, jag sprang och sprang och sprang, sen tog jag en av grabbarnas pillerlåda. Jag sprang till skogen och tog i mig ett tiotal tabletter utan att alls tänka på konsekvenserna.
Efter några minuter kände jag mig dålig, världen snurrade omkring mig, jag såg inget, jag föll ihop mitt i skogen.
Nästa gång jag vaknade låg jag i en bekväm säng på sjukhuset
OM NI VILL HÖRA FORTSÄTTNING SÅ SKRIV DET I KOMMENTAREN! :)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.5) | vickhi - 27 mar 08 - 19:28- Betyg:  | | supervra heidi, skriv mer söt :D | | IrMiS - 8 mar 08 - 14:34 | Den var bra.. Håller dock med
SUICIDEPILLS en aning.
//irmis | | CanYouKillMe - 7 mar 08 - 07:53 | Den var verkligen bra,
Men jag måste nog hålla med SUICIDEPILLS lite där, | | Rosapapper - 6 mar 08 - 20:13- Betyg: | | Spännande, absolut en fortsättning :) | | engeliin - 6 mar 08 - 18:54 | | Jätte bra :) fortsättning | | Mangasagan - 6 mar 08 - 17:01 | | Verkar bra;) Fortsätt! | SUiCiDEPiLLS - 6 mar 08 - 15:43- Betyg:  | | Asså, börjar är mkt bra ^^, Såru vet de x'D Men sen, börjar allt skena iväg, lite för fort ><' Uwh, sen missar du också, sånt som är jätte lätt, t.ex du skrev 'en' istället för 'ett' och liknande. Men annars bra, fortsättning tack :'D | | HaannnaL - 6 mar 08 - 15:36- Betyg: | vill gärna höra !
säg till :) |
|
|
|
