Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Tävlingsbidrag??

Hej!
Har tänkt vara med på en novell tävling i skolan med temat "NATT TILL DEN 4:E APRIL".
Nu behöver jag era råd om den här skulle kunna funka eller om jag ska satsa på något helt annat...
Tack på förhand! :D



- Är du vaken?
Det viskande ljudet hördes knappt i det mörka rummet. Ute var det ljust trots att solen gått ner, bara så som det kan vara på sommaren. Hanna öppnar sakta ögonen och ser på sin syster som står bredvid henne. Hennes syster vänder bort ansiktet och hostar till men fortsätter sedan.
- Kan vi inte gå ut lite?
Det är ändå så pass ljust i rummet så att Hanna kan se sin systers förväntansfulla ögon. Hanna sneglar på klockan som står bredvid på det gammla nattduksbordet.
3/4 22.30 Blinkar med jämna mellanrum på digital klockan.
- Louise, suckar hon och sluter ögonen igen. - Klockan är halv elva, jag vill gärna sova vi kan väl gå ut i morgonbitti istället?
Hanna ser bedjande på sin lillasyster. Louise nickar sakta och går ut ur rummet. Hanna lägger sig till rätta igen och försöker somna om, men det var något i Louises ögon som håller henne tillbaka. Till slut ger hon upp och tassar tyst upp på tå. Hon drar på sig en tjock stickad tröja med en stor krage över pyjamasen och sätter upp det långa röda håret i en knut. Hon smyger in på Louises rum och nu är det hon som tyst viskar:
- Är du vaken?
Som om Louise inte väntat sig annat än att Hanna skulle komma in sätter hon sig direkt upp i sängen och nickar glatt.
- Kom då, fnissar Hanna och går ut till ytterdörren.
När de kommer ut andas de båda in den friska sommardoften. En fågel kvittrar någonstans i närheten och Hanna känner hur en sprudlande känsla av glädje fyller henne. Hon ser på Louise och de båda börjar fnittra hysteriskt. De vet inte varför, kanske över spänningen att vara ute så här när allt och alla andra sover, eller bara över glädjen att ha varandra.
Louise far snabbt iväg ut över den gamla hästhagen. Hanna går sakta efter. Hon ser bak på deras hus. Ett riktigt bullerby hus. Mitt ute på landet men ändå så nära storstaden. De hade köpt det för ett år sedan, då allting hade förändrats.
Hanna rynkar ögonbrynen och ser på sin syster som skuttar längre fram. Till synes ser hon nog helt normal ut, tänker Hanna. En flicka på 10 år som skuttar och leker, som fnissar och plockar blommor. Det enda som folk skulle reagera på är väl hennes kala huvud.
Louise tittar bak på sin storasyster och ler stort. Hon visar upp handen med alla blommor och Hanna visar ett tummen upp mot henne.
"Jag har blivit så van vid det." tänker Hanna.
Hon hade blivit van vid det, men hon kunde verkligen inte glömma alla de gånger hennes syster kom gråtandes hem för att barnen i skolan retat henne för att hon inte hade något hår på huvudet.
Hanna känner att hon knyter nävarna bara hon tänker på det. Hon hade varit där, på skolan, och tagit ett riktigt snack med både lärare och elever. Den gången hade hon verkligen inte kunnat behärska sig, något som hon också hade fått lära sig med tiden.
Hon tänker tillbaka på för ungefär ett år sedan då de var på sjukhus med Louise och hon fick diagnosen cancer.
Hanna blev först jätte rädd. Det man hade hört om cancer var ju bara att de som hade det dog omedelbart. Men efter att ha pratat med föräldrar och läkare förstod hon att hon måste vara ett stöd för sin lillasyster istället för någon som bryter ihop jämt och ständigt inför henne. Med tiden hade hon blivit sämre, och alla cellgifter tog verkligen hårt på henne. Just nu hade hon bara nyligen fått komma hem efter att hon bara fallit ihop en dag under middagen.
För varje dag som gick kände Hanna det som ett mirakel att hon fortfarande hade sin syster vid liv.
- Hanna kom, kom och titta, men gå försiktigt.
Hanna gick undrandes fram till sin lillasyster som satt helt stilla på huk framför en blomma.
- Titta viskade hon och pekade med sitt lilla knubbiga finger mot blomman.
På blomman satt en stor underbart vacker fjäril. Den var svart längst ut på vingkanterna och hade en vackert skimmrande turkost blå färg på vingarna, och kroppen skiftade i blått och grönt.
- Åh! Viskade Hanna.
- Visst är den vacker?
- Mycket. Hanna såg på Louise och log.
- Tror du jag kommer se ut så här sen. Louise slet blicken från fjärilen och såg frågande på Hanna.
- Vad menar du?
- Tror du att jag kommer bli en vacker fjäril sen, efter att jag har dött?
Frågan överrumplade Hanna och hon visste inte riktigt vad hon skulle säga. Men Louise verkade nöja sig med att bara ha det sagt och tittade på fjärilen som spred ut sina vingar och flög iväg.
Louise lutade sig mot Hanna.
- Du är bäst, jag älskar dig!
Hanna kände att hon blev rörd och att tårarna hotade med att rinna. Hon snörvlade till och sa med stadig röst.
- Nej det är du som är bäst! Jag älskar dig med jätte mycket.
Louise såg upp på henne och log stort.
- Kan vi inte gå ner till sjön imorgon?
- Jo om du orkar det din vilde. skrattade Hanna.
Plötsligt började Louise hosta. Det var inte så farligt men så kom en host attack till och en till och de kom tätare och allvarligare.
Hanna kände rädslan komma igen som alltid.
- Kom Louise jag tror vi ska gå hem nu.
Hon lyfte upp henne så att hon kunde stötta sig mot henne. Hon försökte verkligen dölja sin rädsla men kände att den nog ändå strålade igenom henne.
Den natten blev Louise så dålig att de var tvungna att åka in till akuten. Efter många oroliga timmar i väntrummet för Hanna och hennes föräldrar kom läkarna ut och sa att hon hade somnat in. Det var som om hennes krafter gått ur henne och att hon bara släppte allt, hade de sagt.
Hanna skulle alltid minnas natten till 4:e april som den bästa i hela sitt liv. Sin syster som plockade blommor, tittade på fjärilar, ville gå och bada och som sa med upriktigheten av hela sitt hjärta att hon älskade henne.
Varje gång från och med den dagen som en fjäril flög förbi log Hanna och viskade så tyst hon kunde:
- Hej Louise!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
engeliin - 6 mar 08 - 18:43
Jag håller med alla nedståede verkligen bra :)
Mangasagan - 6 mar 08 - 16:53- Betyg:
wow, jag är helt mållös. Den var så grymt bra<3! Du kommer lätt att vinna:)
jagtyckeromdej - 6 mar 08 - 15:24- Betyg:
Shiit fastnade verkligen,, du kmr vinna!
TokioHotelFreak - 6 mar 08 - 15:17
Du kommer lätt vinna.. den var jätte fin.. :D<3
Prick_fian - 6 mar 08 - 14:08- Betyg:
super bra:D Den måste du ju ha med
Addi - 5 mar 08 - 20:51- Betyg:
åh gud så vaaacker :D är helt mållös.. Den är ju jättebra :D<33
FortessOfTears - 5 mar 08 - 20:25
Oj... jag är ärligt talat helt mållös. Underbart <3 Förlåt för mig tråkiga kommentar men jag kan inte säga något annat än att det är helt sjukt underbart <3
Min_flicka - 5 mar 08 - 20:21- Betyg:
Den var underbart vacker, du ska självklart vara med i tävlingen.
Du kommer ta alla med storm :) !
Lycka till :D!
§
prickigthallon - 5 mar 08 - 20:20- Betyg:
Håller med alla nedanstående :D
Den var underbart vacker <3
tjoh - 5 mar 08 - 19:16
herregud så vacker. jag tycker absolut du ska vara med i tävlingen . skulle INTE bli förvånad om du vann alltihopa. novellen berör verkligen och man sitter alldlees tårögd i slutet. kankse att du skulle kunna skriva en liten aning mer i slutet bara? det kom rätt så hastigt. annars har jag ingenting negativt att säga. bara grattis till att du kan skriva så bra ! :D underbart vackert :):)
frdrik - 5 mar 08 - 19:12
den e vacker!

Skriven av
loppan24
5 mar 08 - 18:44
(Har blivit läst 137 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord