Demonprinsen ~ Del 16 |
Del 16
Sandra satte chockat handen framför munnen men blev bara yrare av att hennes spegelbild gjorde samma sak, hon såg männen bakom sig se på henne, sedan lade hon märke till något annat. Hon såg upp och såg att Lord Xelacsier satt kvar, men något med honom var annorlunda, sedan såg hon även att Julie var tillbaka som hon sett ut innan, hon låg med huvudet i Xelacsiers famn och han strök henne över håret som om han var totalt omedveten om att andra var närvarande. "Ah, nu har du mycket att lära dig flicka!" Den rödhårigen mannen log retsamt mot henne. "Snygg blev du också." Sanda rodnade och den korthårige mannen sparkade till honom på benet. "Uppför dig Zee!" Zee grimaserade av smärta. "Aj! Josh! Nu är du orättvis! Får man inte ge komplimanger ens?" Josh grimaserade mot honom. "Inte med ditt rykte." Zee himlade med ögonen, sedan uppenbarade sig ett par vingar bakom honom, de såg annorlunda ut mot Sandras egna, för det första var de större, sedan verkade de mera annorlunda byggda på något sätt. Zee sträckte på vingarna. "Länge sedan man var ute och flög nu igen. "Typiskt halvdraken, alltid vela flyga omkring." Josh flinade och Zee flinade tillbaka. "Se på hur jag gör och försök göra likadant." Han vek in vingarna och de försvann. Ivan log och vek ut sina vingar, de liknade mera hennes egna, även om de var isigt vita som hans hår och mycket större, sedan vek han in dem igen, den här gången hängde hon med vad som hände. Hon gjorde likadant själv och såg hur vingarna försvann från hennes spegelbild, Zee skrattade. "Du lär dig snabbt lilla flicka vad kallas du?" Han avbröt henne snabbt innan hon hann säga något. "Vad var ditt namn innan du blev demon."
Erion såg lättat på henne och Zee skrattade. "Det där måste du också lära dig, kom ihåg ditt namn som det namn du hade innan du blev demon, inte ditt riktiga, ditt demon namn, det ger folk makt över dig." Han såg bort mog Julie och flinade. "Själv kan jag se era namn, och att de där två saknar namn, men jag använder mig inte av det." Ivan nickade mot Sandra. "Det får du lov att lita på, det här lilla trotsiga halvblodet har trots ryktena som går om honom rejält med heder och samvete." Sandra nickade försiktigt. "Jag heter, kallas, för Sandra." Zee log mot henne. "Det är vanligt att demoner tar människornamn, se bara på tsar Ivan och helige Joshua." Josh gjorde en grimas och slängde iväg en boll av elektricitet på Zee som inte brydde sig om att skydda sig utan bara grimaserade lite av smärta. "Det där förtjänade jag." Han flinade och skrattade. "Men Ivan den förskräckligen håller sig iskall som vanligt." Ivan bara log mot honom. "Du är som du är, kanske det inte är helt fel att kalla mig Ivan den förskräcklige?" Ivan flinade och Sandra insåg plötsligt att hon inte tidigare insett att han hade en aura av ondska omkring sig. "Men du har inte mördat sin äldste son!" Ivan flinade. "Jag har ingen son, aldrig haft det." Zee flinade tillabaka. "Aha, se, jag sa ju det! Du kan inte vara Ivan den förskräcklige för han mördade sin äldste son!" Han avbröt sig. "Förresten har jag ju själv mördat min son..." Han rynkade pannan, sedan ryckte han på axlarna och log igen. "Nåväl, de blå slapp iallaflall göra det!" Joshua skakade på huvudet och Ivan flinade mot honom.
Sandra såg livrädd ut och Erion såg skeptiskt på Zelais. "Du mördade din son?" Zee ryckte på axlarna. "Ja, jag kunde ju inte låta honom gå runt och våldta folk, inte sant? Han slutade inte trots att jag sade till honom." Ivan suckade. "Han menar en seriös varning, om det är något Zee verkligen hatar så är det grymhet mot kvinnor, och barn. Han är halvdrake, det sitter i hans blod att respektera kvinnor." Josh flinade. "Ja, Zee är verkligen snällast av oss här, förutom Julie, du och Erion." Sandra reste sig och ställde sig tätt intill Erion som nu var mera jämnlång med henne, hon hade inte insett att hon även blivit längre förrän nu. "Vem är ondast då?" Zee skrattade. "Dum fråga, fråga igen när han lämnat rummet." Han nickade mot tronen. Josh flinade. "Det beror på, jag har en flitigt använd tortyrkammare och Ivan utför experiment på levande varelser. Jag menar inte kaniner, jag menar människor, fallna änglar och andra demoner." Det hördes en sömnig flickröst borifrån tronen. "Jag gillar kaniner bättre ändå, de är fluffiga och tuggar gräs. Dessutom tar han inte vem som helst utan brottslingar. Kaniner bara tuggar gräs." Zee flinade. "Och gör som kaniner gör." Den här gången var det Ivan som sparkade till honom på benet och han svor till, Ivan flinade. "Perversa unge."
|
|
|
|
