Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

3. "Du måste lita på mig"

Ännu ett kapitel av denna nu :D read and enjoy :D

Kapitel 3.

"Gumman vad har hänt?" Jenny hoppade upp från sängen då jag kom inklivande i hennes rum. Jag hade gråtit så jag var säkert helt svart under ögonen. Det var nog det Jenny reagerade på.
"Mi! Gjorde han något?" frågade Jenny och kramade om mig.
"I-ingenting!" snyftade jag." H-han gjorde i-ingenting j-jue!" tårarna forsade ner, jag var inte helt säker på varför men jag hade mina aningar.
"Milena, jag förstår inte. Kom sätt dig här." hon tog mig i handen och ledde mig mot min favorit fåtölj, jag satte mig ner och drog upp knäna till bröstet. Jag torkade tårarna och började berätta.
"...och så bara, stängde han dörren utan att säga något." avslutade jag. Tårarna hade slutat rinna men jag kände mig fortfarande, ja, jag kände mig ledsen. Jenny såg ut att ha tappat hakan, hon satt bara och stirrade på mig. Det gjorde mig nervös.
"Säg något istället för att sitta och glo som en blind apa som inte hittar sin banan!" utbrast jag.
"Ojj...så...ni kysstes?" frågade hon. Jag nickade.
"Är du..." Jenny bet sig i läppen. "..kär i honom?"
Jag funderade. Var jag det? Visst kände jag mig annorlunda på ett possitivt sätt när jag var i närheten av honom, men kunde man bli kär i någon man träffat så nyligen?
"Asså...jag kan väl inte va kär i honom NU? jag har precis träffat honom."
"Jag vet inte...jag och David blev ju tillsammans två dagar efter vi träffats. Haha kom du ihåg?"
Vi började skratta. Ja jag kom ihåg. Vi gick i åttan och jag hade precis blivit tillsammans med Micke, då det var en stor fest hemma hos honom. David var Mickes kusin av något slag och när Jenny fick se honom för första gången tappade hon sitt ölglas och spydde i en krukväxt.
'Pågrund av hans ögon.' hade hon sagt. Jenny hade alltid varit såld på David gröna ögon, svarta hår och muskolösa kropp.
"Tror inte att jag nånsin kommer glömma det." vi skrattade ett tag till innan jag kom och tänka på Alex igen.
"Du måste prata med honom." sa Jenny allvarligt.
"Jag vet. Jag vill! Men Micke skulle bli galen om han fick veta att jag gillade en an..."jag tystnade. Jag hade pratat utan att tänka. Jenny flinade åt mig, vilket jag trodde att hon inte skulle göra.
"Det var väl det jag trodde. Har du hans nummer?"
Jag skakade på huvudet.
"Hans mobil är stulen."
"Men vad händer nu då?Ska du göra slut med Micke?"
"Nej, jag får se."
"Whoho så lilla Millie ska vara otrogen." sa Jenny och skrattade.
"Inte 'otrogen', bara osäker." sa jag och flinade. Jag hade bestämt mig. Jag skulle satsa på Alex, men jag kunde i säga något till Micke. Han skulle bokstavligt döda mig.
"Ska du gå till honom?" ganska korkad fråga om man frågade mig. Jag höjde på ögonbrynen.
"Oja självklart...precis efter att nästan blivit utslängd från hans hus." sa jag ironiskt. Jenny grimaserade åt mig.
"Kom igen! Jag kan hänga med, fast jag gömmer mig i någon buske eller så." sa Jenny glatt och blev så hysterisk så hon började hoppa runt som en kanin i rummet.
"Ta det lugnt rabbit!" flinade jag.
"Men det är ju så spännande! Typ som en film där det är en tjej som ska välja mellan två killar, ojsan har du märkt att båda är 'badguys'?" Jenny fnittrade.
"Vaddå 'Badguys'?" men när jag väl tänkte efter så var Micke lite av en badguy, och vad jag hört om Alex var han också det.
"Men erkänn att det är lite som en film?" försökte Jenny.
"Jo visst. Milenas liv i en film. Jätte intressant!" sa jag sarkastiskt.
"Men kom nu, eller vänta. Du kan inte gå och se ut som om någon ritat med svart penna på dina kinder, gå och tvätta bort det först." Jenny log då jag reste mig upp och gick mot toaletten.
Jag tog iskallt vatten i mina kuade händer och skvätte det i ansiktet samtidigt som jag försökte gnugga mort all mascara från ögonen. Om jag fick vara helt ärlig, såg jag bättre ut utan så mycket smink. Jag log mot min egen spegelbild och jag kände mig bättre nu när jag visste att jag skulle få träffa Alex igen.
Väl ute i kylan igen började Jannny klaga på hur kallt det var och att man knappt såg nånting pågrund av att det började bli mörkt.
"Jenny, vissa tycker om vintern." försökte jag.
"Jaja men måste det vara så himmla kallt!?" fräste hon åt mig. Jag kunde inte låta bli att inte skratta. Och Jenny var tvungen att följa mitt exempel.

"Är det här?" Jenny såg inte så värst imponerad ut då vi tio minuter stod utanför Alexs hus.
"Ja. Går du en runda så länge?" frågade jag.
"Är du dum!? Jag gömmer mig i buskarna." sa Jenny och gick fram till en stor buske och kröp in.
"Vet du? Det är faktist ganska mysigt här!" hördes hennes röst inneifrån.
Jag skrattade.
"Bra för dig. Var tyst nu." Jag gick fram till dörren. Min hand skakade då jag plingade på ringklockan som ekade i mina öron.
"Millie. Du klarar det!"
Hördes det från busken.Jag skulle precis svara då jag hörde låset vridas om och dörren öppnades. Alex såg förvånad ut då han såg mig.
"Kan jag komma in?"
Jag väntade inte på svar utan steg rätt in i hans hus.
"Millie...vad gö...?" började Alex när han stängt dörren. Men han hann inte mer än avsluta meningen då jag hade gått fram och kysst honom. Min högra hand letade sig upp till han kind och mina vänstra i hans hår, samtidigt som jag kände hans händer på min midja och rygg. Länge stod vi där, länge lekte våra läppar med varandra, innan han puttade bort mig.
"Jag kan inte." han drog handen igenom håret och kollade på mig. "Förlåt."
"Jag förstår." Jag skulle precis vända mig om och öppna dörren när jag kände att Alex drog mig intill sig igen. Våra läppar möttes åter igen och jag kände mig varm inombords.Detta var den första kyssen som jag mått bra av, som jag verkligen velat. Alex drog med mig in till vardagsrummet, utan att dra sig ifrån mig. Han puttade ner mig i soffan och la sig på mig, men jag kände inte hans tyngd. Han höll sig på något sätt uppe med hjälp av sin ena hand och knä. Vi låg där i kanske en evighet och bara kysstes, och jag kan lova dig, att kyssa nån som man verkligen tycker om en en helt underbar känsla.
Efter ett tag låg vi där. Eller vi hade ändrat ställning i soffan så att liksom han låg underst och jag låg på rygg halvt vid sidan om honom. Jag kunde inte sluta le, jag hade inte känt så här på länge, för första gången var jag lycklig.
"Wow." sa Alex och jag fnissade.
"Wow." sa jag också. Jag vände mig om så att jag låg på mage ovanpå honom.
"Vem hade kunnat tro att Milena Lundgren skulle komma inrusande i mitt hus en kall december dag och kyssa mig?" sa Alex. Jag skrattade.
"Vem hade kunnat tro att Jag skulle komma inrusande i ditt hus och du skulle fortsatt kyssa mig."
Men då kom jag ihåg. Han hade tvekat. Han hade nästan låtit mig gå ut ur huset. Varför? Jag var tvungen att fråga.
"Vaför tvekade du?" Jag såg in i hans vackra ögon och tönkte att jag skulle kunna elda upp bocken i Gävle bara för att få vakna och kolla in i dom varje morgon. Han gav ifrån sig en nästan ohörbar suck, men jag kände hur hans kropp höjdes, och sen sänktes igen.
"Jag är 4 år älrde än dig."
"Och?" invände jag. Han la ett pekfinger över mina läppar för ett tecken att jag skulle vara tyst.
"Många andra anledningar också Millie. Tillexempel jag. Som du vet håller jag på med saker jag inte är stolt över."
"Du kan ändra dig."
"Schh...ja men det är inte slå lätt när man väl börjat. Sen har vi...har du, Micke. Sen alla andra. Din syrra skulle mörda mig om hon fick reda på detta."
"Varför Alex?Vad är det du gör som är så farligt?"
Han suckade igen.
"Många saker. Man hinner nog inte förklara allt på bara en dag tyvär."
"Har du varit i slagsmål?"
"Ja några gånger." mumlade han.
"Super du massor?"
"Ja." sa han ännu tystare.
"Knarkar?"
"Okej vad är detta!? Jag ångrar mig räcker inte det?"
Jag hoppade till över hans snabba utbrott och han drog handen igenom håret.
"Förlåt, förlåt." sa han och gav mig en puss på halsen.
"Du måste ändra dig." sa jag.
"Tror du inte att jag vet det?" frågade han ironiskt.
Jag kollade allvarligt på honom.
"Alex, seriöst, om det här ska funka så måste du bättre på dig. Jag kan inte vara tillsammans med en missbrukare."
"Vem har sagt att jag är missbrukare? Jag tar bara när jag är med kompisar. Aldrig hemma!"
När han såg min blick himmlade han med ögonen och log sedan mot mig.
"Millie. Du måste lita på mig. Det är det enda som behövs."
Jag såg osäker ut. Visst ville jag lita på honom, men jag vet inte riktigt om han tog detta på fullt allvar. Jag nickade tillslut och Aex såg lättad ut.
"Bra." viskade han i mitt öra.
"Mhm..." mumlade jag. Jag smekte Alexs kind och han blundade och höll min andra hand.
Jag la mitt huvud på hans bröst och åkte up och ner i jämn takt med hans lugna andetag. Jag slöt mina ögon och tänkte på Alex, när han var full. Jag skämdes över tankarna som pågick i mitt huvud, men tänk om han var likadan som Micke är när han är full? Jag trodde knappast det men tänk om. Det dröjde inte länge förrens jag kände något vibbrera i fickan och jag reste mig irriterat upp.
"Vad?" fräste jag i telefonen.
"Ojj, förlåt! Men va fan tar du så lång tid på dig för?" frågade Jenny. "Men...jag tror jag fattar nu." jag hörde hur hon fnissade. Alex kollade fårvånat på mig. Jag ryckte på axlarna.
"Något annat?"
"Nej...återgå du till det du höll på med." Jenny fnissade nnu mer och la på.
"Var var vi?" sa Alex och kysste mig. Jag fnittrade och besvarade den. Efter ett tag drog jag mig ifrån.
"Jag måste gå nu." jag började att resa mig upp men Alex drog ner mig igen.
"Jag ringer dig?" viskade han. Jag nickade och han släppte mig. När jag gick igenom vardagsrummet sprang någon förbi mig och ut i hallen, jag insåg att det var Alex. Det var det. Han stod och höll upp dörren som en gentleman och bugade då jag kom. Han lutade sig fram och skulle ge mig en kyss men jag smet undan.
"Nån kan se oss." viskade jag och han drog sig tillbaka.
"Vi ses." sa han istället och blinkade och jag gav honom mitt mest charmigaste leénde.

"Din lilla lyckost!" utbrast Jenny då vi var tillbaka i hennes rum, efter att ha gått tysta hem från Alex. Jag skrattade och hon kollade surt på mig.
"Vadå?" sa jag och försökte låta oförstående.
"Vadå 'vadå'?! Se på ditt liv Millie!Du är tillsammans med en kille, träffar en annan på gatan, blir tillsammans med honom också...värsta romantiska grejen ju!" hon försökte se sur ut, men hon var verkligen dålig på skådespeleri.
"Romantiska?" jag lät fortfarande oförstående.
"Sluta spela dum Mi! Men erkänn nu då att det är som en film!"
"Vad handlar den om då?" Jag kände hur det ryckte i mina mungipor och fick kämpa ordentligt för att inte brista ut i skratt. Att gå Jenny å nerverna var en av mina favorit sysselsättningar.
"Dumhuvud! Jo men typ så här: En tjej är tillsammans med en kille hon inte gillar, hon träffar en annan och blir kär i honom. Men istället för att göra slut med den gammla för att hon är rädd, har hon TVÅ förhållande...dododo hur ska det gå? Följ nästa avsnitt." sa Jenny och drog handen igenom luften och gjorde sin bild av Batman. Jag kunde inte hålla mig länge utan började gapskratta. Det slutade med att både jag och Jenny låg på golvet och vred oss och höll om magen av skratt. Då hördes dunkande från nedervåningen.
"KAN NI HÅLLA KÄFTEN!?"
Vi slutade skratta och kollade ner i golvet.
"HÅLL KÄFTEN SJÄLV MIFFO!" skrek Jenny rakt ner och dunkandet slutade.
"Sorry, men brorsan är hemma och han har tydligen en ny tjej." sa Jenny och himlade med ögonen, vilket fick mig att skratta igen. Tillslut var vi så utmattade att vi låg på golvet bredvid varandra och stirrade upp i taket.
"Men...en kuss är väll ändån inte att vara otrogen på riktigt va?" frågade jag osäkert.
Jenny rycket på axlarna.
"Isåfall har jag varit otrogen mååånga gånger!" hon fnissade.
"Erkänn nu att du är en lyckost." tillade Jenny efter en stund.
Jag behövde inte tänka särskilt länge på den frågan. Jag log för mig själv.
"Jo jag är en lyckost."
Men var jag verkligen otrogen? Kanske en lyckosam tjej som är otrogen.

vad tycker ni? kommer inte kunna skriva på ett tag för att det är nämligen så att vi ska hem imorn! VI SKA HEM TIL SVERIGE! Jag är så himla lycklig just nu så det är inte sant!*glädjetårar i ögonen just nu* ...men hoppas ni gillade det och att ni kommenterar vad ni tycker:) Många kraamar från en LYCKLIG Evve <33:)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
HorseGirl - 13 aug 08 - 14:43- Betyg:
mer snälla^^, den är skit bra^^,
JessicaKarlsson - 3 aug 08 - 23:52- Betyg:
meeeeeeeeeer meeeeeeeeer meeeeeeeeeer !!!! :D
missyou - 8 jul 08 - 18:14
mer mer meeeeeeeeeeeeeeer
Tiggarflikkan - 18 jun 08 - 11:14
D kankse händer lite mycket på en gång, men jag gillar ditt sätt att skriva! :)
kr0kodil - 14 jun 08 - 15:08- Betyg:
Gud, du har verkligen talang!
Snälla skriv mer! Typ skriv om micke lite t.ex om han skulle
ringa milena när hon var hos alex eller att hon ringde micke
och typ skulle göra slut eller ngt :)
Skynda dig att skriva mer!! <33
hooliganns - 4 mar 08 - 20:05- Betyg:
fortsätt :)
engeliin - 3 mar 08 - 20:30- Betyg:
Super bra :) Man blir helt fast.
Funderat på att bli författare ? :)
tjoh - 3 mar 08 - 18:07
du är jätteduktigt. otroligt jätteduktig! jag gillar den här novellen stenhårt! :D
vart har du varit någonstans? :) *nyfiken 8)
kram :D
LetMeeKnow__ - 3 mar 08 - 16:26- Betyg:
skitbra verkligen ! :)
ellan_7 - 3 mar 08 - 11:00- Betyg:
precis som nea96 skrev! mera nu!!
Ciissii - 2 mar 08 - 21:36- Betyg:
jättebra :) fortsätt!
Nea96 - 2 mar 08 - 19:47- Betyg:
du måste skriva fortsättning,jag är helt fast!!!:)
cissilarsson_ - 2 mar 08 - 19:02
Mera!
ciitronvatten__ - 2 mar 08 - 18:08- Betyg:
fortsättning lätt, du fängslar mig. så jävla duktig på att skriva.
Rosapapper - 2 mar 08 - 18:06- Betyg:
Usch så bra :D Du får skynda dig att skriva fortsättning när du kmr tillbaks :D

Skriven av
Chillaah
2 mar 08 - 17:51
(Har blivit läst 242 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord