Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

EN KLASS, SÅ MÅNGA MÄNNISKOR

Trettio människor. Alla med sina egna tankar, värderingar och drömmar.
En del gillar att ta plats. Att alltid synas, alltid höras och vara den som jämt och ständigt står i centrum för uppmärksamheten. Alltid utmärka sig på ett eller annat sätt.
Andra föredrar att vara den som hejar på. Den som pushar clownen att göra saker han själv aldrig skulle komma på tanken att genomföra. Clownen, Just det. Han eller hon som desperat söker efter uppmärksamhet och som i ett sista desperat skrik efter att bli sedd börjar apa sig och göra helgalna saker, Allt bara någon lägger märke till en. De som står runt om och tittar på, skrattar, när clownen gör sina konster är de som egentligen inte vill något hellre än att synas de också. Vill inget hellre än att vara i centrum och bli sedda. Men de vågar inte riktigt ta de sista stegen och visa sig fullt ut. Står hellre som en av alla andra och gömmer sig en bit bakom.
En några meter bort står ännu en klunga med människor. De pratar inte särskilt mycket med varandra utan står mest bara där. Alla önskar de sig vara någon helt annan stans, eller så ser det i alla fall ut. Deras relation till varandra är ingenting annat än ytlig. Den enda anledningen till att de faktiskt står bredvid varandra är att de inte vill bli lämnade ensamma, För att klara sig ensam måste man vara stark, och det är mycket enklare att sjunka in i mängden och inte synas. Från höger, några meter bort känns röklukten. De som står där är de som är lite mer än alla andra. Eller, det är i alla fall vad de tror sig vara. Med sina för små märkeskläder, fester, minnesluckor, skolkande, lager av smink och cigaretter i händerna ser de sig själva som upphöjda. Många har naturligtvis genomskådat dem, men de vågar inte säga någonting. Vem vet vad de skulle kunna hitta på om någon satte sig upp emot dem? Alla har ju hört hur vilda de är varje helg. Nej, det är bäst att låta dem vara. Låta dem leva vidare i sin illusion. Någon av dessa ’perfekta’ människor ser helt felfri ut på utsidan. Hon har vänner, pojkvän, pengar i överflöd och massor av prylar. Men inuti går hon sönder mer och mer för varje dag som går, det är bara det att hon inte vågar visa det, hon är rädd att bli lämnad utanför. Istället gömmer hon sina känslor och lägger på ännu ett lager smink. Som en mask.
Många blickar kastas också åt enstöringen. Han som inte riktigt passar in någonstans. Bara finns där, ofta med en annorlunda stil eller med starka åsikter. För stark för att brytas ner. Istället för att blir allas hackkyckling har han blivit en enstöring som ingen pratar med.
Självklart finns det fler grupper, men dem hittar vi inte här. Kvar inomhus sitter nördarna. De har, som det coola gänget med sina häftiga cigaretter och fejkade utseenden skulle ha sagt ’inget liv’. De sitter framför datorerna dagarna i ända och det enda, verkligen det enda de pratar om är dataspel.
Trettio människor, och så många olika personligheter.

Det här är vad som kallas en klass. En klass i vilken skola som helst, var som helst.
Kanske är det som står en smula överdrivet, men alla rollerna finns där. Att kalla denna grupp av människor av klass är ett konstigt ordval. Ordet ’klass’ ger en känsla av gemenskap och samhörighet, men det enda dessa människor har gemensamt är deras ålder. Grupperingarna är tydliga som om de var gjorda med kniv i ett papper, och ingen vågar någonsin gå över gränsen. Alla är för rädda att mista sina ’vänner’ och bli utstött. För rädda att bli lämnade utanför och att bli någon sorts missfoster alla ser ner på. Med åren växer pressen och mellan gängen förändras i stort sett ingenting, och även om människorna som är med i dem förändras vågar de inte alltid visa det på utsidan.
När sedan grundskolan är slut och klassen splittras är det som om alla drar en enorm suck av lättnad. Pressen på att vara den man är och alltid varit släpper och man kan äntligen bli fri. Börja om på nytt med nya människor och bli en helt ny person. Sommarlovet går, och övertygelsen växer. ’Jag ska börja om på nytt. Ingenting ska bli som förut.’
Men redan efter någon månad är allt precis som vanligt igen. Den enda skillnaden är att en av dem som tidigare var i mellangruppen, bara syntes ibland och för det mesta stod och såg på, har blonderat håret och står tillsammans med några med lika mycket smink i ansiktet. Precis samma grupper, men nya människor.
De finns överallt, och återblidas gång på gång hur mycket vi än förändras. Varför är det så, och vad kan man egentligen göra åt det?
Jag har ingen aning.

det här är ingen novell. bara en text. om vad. tja, har ni läst den så fattar ni ju. ;)
skulle gärna vilja ha kommentarer. MÅNGA. om vad som är bra / dåligt och vad ni tyckte.
Men för att göra det hela enklare, skriv bara en siffra ! och , ofc GÄRNA en länge kommentar!

0 (ingen kommentar alltså) = det här suger. tror du verkligen du kan skriva?!
1 = dåligt.
2 = okej
3 = bra
4 = jättebra
5 = underbart

och så blir jag jätteglad om just DU motiverar. varför du tyckte så som du gör.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
SabbePabbe - 24 mar 08 - 21:46- Betyg:
5
Min_flicka - 2 mar 08 - 20:09
4 :D
den var bra, hm... jag själv ÄLSKAR min klass xd
men vi har grupper också i våran klass, ni vet de coola och de töntiga.
jag tillhör de coola.....
menmen, om jag säger såhär, jag skulle inte byta klass, inte för ens 1 miljon (aa)
engeliin - 2 mar 08 - 20:05- Betyg:
5 . Jag tycker det var bra , du beskrev bra och man förstod
vad du menade . Själv är jag lite mer den blyga tjejen
men har ändå många kompisar o pratar med nästan alla.
Många ser mig som en glad o positiv tjej x) UNDERBART!!! :)
ProstheticHead - 2 mar 08 - 17:01
5. Det fanns vissa små fel (som t ex stor bokstav mitt i meningar) men det vägdes upp av innebörden i texten. Jag kände verkligen igen mig. Jag började på gymnasiet i höstas med tankarna att allt skulle bli annorlunda nu, men blev det så? Nej, jag har visserligen fler kompisar men jag är inte riktigt med ändå... Förstår du hur jag menar?
Du har i alla fall lyckats väldigt bra med att beskriva de olika grupperna, jag tror bestämt att jag ska läsa något annat av dig nu!
Chillaah - 2 mar 08 - 16:48- Betyg:
EN KLAR 5:a ! du lyckas verkligen beskriva de olika grupperna i en klass :D Själv är jag kanske mest en clown eftersom jag har så dålig humår och alltid lyckas liva upp stämningen med ett super dåligt skämt som bara jag skrattar åtxD men det är possitivt i min klass iallafall :D (fast jag söker inte efter uppmärksamhet jag bara är flummig:P" men skit bra beskrivet :D Kraamar Evve<3(:

Skriven av
tjoh
2 mar 08 - 16:36
(Har blivit läst 114 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord