kan du säga "Jag älskar dig" ?? |
Hon vände sig om och såg på han.
såg djupt i hans blåögon och hon önskade, önskade att hon kunde falla in i dom, utan att hitta en väg ut.
hon önskade att komma honom närmare men en glasvägg höll isär dom, en glasvägg så osynlig och så tunn, lyckades hålla kärleken borta.
men hon såg bakom väggen och fann till sin stora lycka att han stog där, med sitt svarta hår som rörde sig i vindens takt och dom med dom blåaste ögon man kunde drunkna i.
men plötsligt slöt sig ett mörker om henne, han försvan och hon kände att hon började falla, falla ner i mörkret utan att se han.
Linnea satte sig käpprätt up i sängen och kände hur hela hjärtat bankade hårt mot hennes reben.
det kändes som om hjärtat i ren förtvivlad försökte fly från den hemska drömmen och dess budskap.
"det är bara en dröm, det är bara en dröm" mummlar hon tyst ut i natten för sig själv, hoppas att hon ska lura mörkret som fyller henns rum, och fyller hennes hjärta.
Hon lägger huvudet mot kudden och blundar hårt för att försöka få bort bilderna av den dröm hon nyss hadde.
men hon kunde inte sluta tänka på vad drömmen hadde betytt.
du kommer aldrig att få han.
Hon kände hur hjärtat skrek av smärta och linnea började kipa efter luft. hon blinkade några gånger i hopp av att tårana skulle försvinna
men även denna natt vägrar dom att försvinna in i intet, utan dom rullar ner för hennes kinder och påminner hennes kudde om hur ensam hon är.
Hon gråter så mycket så hon tillslut börjar att skaka, hon skakar och försöker hämta andan men det är lönlöst, det tjänar inget till.
ensamheten håller henne fast och hela hennes inre skriker efter frihet.
skriker efter kärlek av han.
linnea har inte känt honom så länge men ändå har han på något sätt smygit sig in i hennes sinne, i hennes tanka, i hennes drömmar och framför allt, i hennes hjärta.
han satt som fast kedjad vid hennes hjärta och höll allt borta från det.
Linnea hadde försökt att bli kär i någon anan mej aldrig lyckas att få dom att fylla den plats han hadde vid hennes hjärta.
Hon försökta att framstå som om hon hadde glömt honom och att hon hade haft massa andra och hadde fler på g, men allt var en lögn, en lögn för att dölja den hemska sanningen.
att linnea aldrig hadde glömt han
att han alltid var en del av hennes hjärta, fast han inte visste om det.
Ingen visste om hennes känslor för han. ingen mer än hon.
och hon hadde tänkt att behålla det på det sättet, hon skulle aldrig säga till honom vad hon kände.
han var ett omöjligt objekt att få, hon skulle aldrig kunna få honom
han var som en stjärna hon aldrig skulle kunna nå
han var som ett berg hon aldrig skulle kunna bestiga
han var hennes bästa vän.
Han var hennes allt.
han var den hon drömde om varje natt
han var den hon ville ha
han var den som hon skulle ge vad som hälst för att kyssa.
hon skulle kunna ge sitt liv för att höra honom säga " Jag älskar dig".
jag vet det blev ett kort avsnitt men jag hann inte med mer
minst 2 kommentarer för att jag ska fortsätta!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.3) | | Arkimedes - 12 mar 08 - 20:33 | Egentligen borde jag ha gråtit när jag läste den här istället
för när jag läste den andra. Även fast det är bra
skrivet och så är det inte därför jag borde ha gråtit och det
är samma anleding till att jag grät en tår av den andra. Det
är den hemska verklighet som texten innehåller som också
involverar mig som gör mig ledsen... Jag tror att du förstår... | Jensian - 11 mar 08 - 19:40- Betyg:  | | Super bra<3 | | Fbolls_david - 4 mar 08 - 08:23- Betyg: | varför måste du göra så att man får tung häfta ? XD
Super XD Under bar och bra beskrivningar XD
Fortsätt XD fortsätt fortsätt | jeessica - 2 mar 08 - 00:44- Betyg:  | | Bra. | | Emomelolie - 1 mar 08 - 18:21- Betyg: | | Bra nea... fortsätt vill läsa mer:P |
|
|
|
