2. "Du måste lita på mig" |
okej...här kommer ett lååååååååååååååååååångt kapitel och det kanske blir för mycket att läsa ?:S men iallafall om ni rokar läsa allt så hoppas jag att ni gillade ! och ger mig kommentarer, både bra och dåliga :)
När jag vaknade låg inte längre Julie bredvid mig. Jag reste mig sakta upp men och kollade runt i rummet. Hennes kläder låg fortfarande i en hög på golvet. Jag suckade och gick upp.
"JULIE!" skrek jag medan jag plockade ihop kläderna. "JULIE!"
Jag klampade med hårda steg in till hennes rum och slängde kläderna på hennes golv. Hon gnydde i sömnen och vände sig om. Jag flinade. Hon var bara så söt när hon sov. Jag gick ner till köket och kollade i kylen. Jag tog fram mjölken och satte den på bordet, sen gick jag och rostade två mackor.
När jag skulle börja äta kom Julie in med sömndruckna ögon.
"Morron." sa hon och kvävde en gäspning.
"Go’morron." sa jag och började äta. Julie öppnade dörren till kylen men stängde den snabbt och satte sig mittemot mig.
"Ska du äta den där?" frågade hon och knyckte på huvudet mot en av mina mackor. Jag tog upp mackan och gav henne den.
"Tack."
VI satt och åt under tystnad. Jag visste att Julie inte ville prata eller höra något eftersom hon var bakis, så jag gick upp till mitt rum.
"Ska du inte plocka undan efter dig?" ropade Julie efter mig men jag svarade inte. Jag satte mig vid skrivbordet och loggade in på Msn . Jenny var inne.
Jenny: Heej älskling! Förlåt för igår :$
Jag: Heej älsk! Nej det är lugnt. Jag klarade mig hem ;)
Jenny: Okej, vem träffade du !?:D
Jag: En kille bara...
Jenny: VEEEEEEEEEEEEEEEEM !?!?!?!?!?!
Jag: Alexander... vet du vem det är?
Jenny: Klart, min syrra var tillsammans med honom för typ en evighet sen, han är tydligen ett riktigt fyllesvin som knarkar och sånt, vadårå? Hände något???? :O
Skulle jag berätta för henne? Jag vet att hon skulle ta på sig sin vanliga storasyster-roll och säga åt mig hur dum jag var att jag kunde vara otrogen mot Micke och hur jag kunde vara det med Alex. Om det hade varit igår hade jag satt igång en lång konversation om hur det hade varit, men det verkade inte som om Jenny skulle uppskatta det.
Jag: Nej, han lånade bara min mobiltelefon, kan jag komma över till dig?(A) har inget att göra *gör hundögonen*
Jenny: Ohh Millie! Klart du får! Och du vet att jag inte kan motstå dina ögon. Kommer du nu på direkten eller?
Jag: Ja om det går bra:)
Jenny: Visst! Kan du köpa två kanelbullar? så kan vi fika och se på film?
Jag: KlarT! Ses om en stund. Pussälskardig !<3<3<3
Jenny: Älskar dig 10 varv runt jorden !<3<3<3
Jag loggade ut och drog på mig ett par svarta mjukisbyxor och en vit t-tröja innan jag gick ner i hallen och satte på mig min svarta jacka.
"Julie, kan jag få 100 kronor av dig?", frågade jag Julie. Hundögonen funkade oftast inte på henne, men den här gången gjorde de det.
"Mhm...visst, ligger i min jacka." svarade hon distraherat innan hon gick in och slängde sig på den vita skinnsoffan i vardagsrummet för att se på tv.
"Tack syrran!"
Jag tog ut 100 kronor från hennes jackficka och gick sedan ut ur huset.
Innan jag gick till Jenny, köpte jag två kanelbullar på ett konditori. När jag skulle betala såg jag Alex gå förbi utanför, han såg mig och stannade till. Jag betalade 90 kronor, fick pengar tillbaka och gick ut. Alex sprang efter mig.
"Hej." sa han.
"Hej."
"Du, igår..." började han och kliade sig i nacken. "Förlåt, jag skulle inte ha… gjort det där. Jag var full och..."
"Det är lugnt, jag skulle inte heller." avbröt jag honom. Julie hade rätt, det betydde inget, han var full och jag var bara något hångeloffer.
"Det var mitt fel, jag skulle aldrig ha..."
Jag avbröt honom ännu en gång.
"Nej, jag visste vad jag gjorde. Det kändes rätt, fast det var fel."
Sen gick jag. Han stod kvar bakom mig och kollade efter mig när jag försvann runt hörnet. Jag kände en stor klump i magen och mina ögon blev blanka.
Min telefon ringde. Det var Jenny.
"Hej." svarade jag tyst. Försökte dölja besvikelsen i min röst.
"Hej gumman, är du på väg?" frågade Jenny.
"Ja, jag ser ditt hus nu." Min röst darrade och jag hoppades att Jenny inte märkte det.
"Okej !Jag sätter på en film så länge är det okej?"
"Ja, jag står ändå utanför dörren nu."
"Haha, bara kom in! Ingen är hemma."
Jag la på och klev in igenom dörren. Jenny bodde i ett tvåvåningshus, precis som jag, fast hennes var mycket större. Jag gick upp för deras spiral trappa och n i hennes rum. Det var mycket större än mitt rum, med de vita väggarna, en stor säng, skrivbord och en 42 tums plasma tv på en byrå. Jag blev avundssjuk ibland då jag var hemma hos henne.
"Hej!" utbrast Jenny och hoppade upp från sängen för att ge mig en kram.
"Hej gumman!" sa jag och kramade henne tillbaka.
"Vilken film ska vi se? Välj du så länge så gör jag i ordning bullarna, vill du ha kaffe?"
Jag nickade. Jag gick fram till hennes bokhylla och började kolla på filmerna hon hade. Jag kände verkligen inte för att se en sån där romantisk, så det slutade med att jag valde House of Wax, eftersom vi båda var skräckfilms fans. Jag tog ur den ur dess fodral och stoppade in den i dvd:n. När Jenny kom upp med en bricka men kaffe och bullar på tryckte jag på play, och filmen började rulla.
"Ohh House of Wax! Bra val Millie!" utbrast Jenny förtjust. Jag gav henne ett stort leende innan jag högg in på en kanelbulle. Jenny gjorde detsamma.
"Oh nej jag hatar denna scenen! Fast egentligen älskar jag den men....GAAAAAAAAH!" skrek Jenny och gömde sig bakom kudden då det kom en läskig scen. Jag skrattade åt hennes reaktion men det blandades med skrik då det plötsligt kom upp ett smällt ansikte. Jag kände något vibbrera i fickan och jag fiskade upp mobilen. Okänt nummer.
"Hallå?" viskade jag andfått.
"Hallå? Vem är det?" hörde jag en killes röst i andra änden.
"Milena, vem ringer?" Jag tryckte kudde hårdare för ögonen och Jennys skrik i bakgrunden fick mig att få gåshud.
"Milena...det är Alex."
Jag tappade kudden av chock och fick precis se när en kille fick sin hälsena avklippt så jag ryste till och vände mig bort. Alex? Killen som jag kysste igår kväll?!
"A-alex?" stammade jag fram. Jenny kastade sig fram mot Dvd:n och tryckte på ”pause”, hon såg undrande på mig. Jag rykte på axarna och mimade åt henne att vara tyst.
"Har du tid att prata?" frågade han.
"Öhh...ja vänta lite." Jag reste mig upp, Jenny också.
"Jag ska höra! Sätt på högtalaren!" viskade hon.
"Nej! Jag kommer snart." viskade jag tillbaka och sprang mot toaletten. Jenny sprang tätt bakom mig och jag hann precis stänga och låsa dörren till toan innan Jenny började banka. Jag hörde hennes irriterade suck där ute, men om jag kände henne rätt så satt hon nog med örat tryckt mot toalettdörren.
"Hur fick du mitt nummer?" frågade jag och satte mig på handfatet.
"Jag ringdeju till en kompis igår, och han hade ditt nummer sparat," svarade han.
"Jaha...vad vill du?" Jag ångrade genast tonfallet i min röst, men kom på att det inte gick att ändra på.
"Jo, det du sa innan vid bageriet, att det kändes rätt...vad... vad menade du?"
Om man hade frågat mig hade jag tyckt att det var en ganska korkad fråga. Om jag säger att jag tyckte det kändes rätt, så gör det väl det. Jag suckade, mest för att han skulle höra, men också för att jag inte orkade förklara.
"För saken är den att, jag också tyckte att det kändes rätt," tillade han efter en stund. Jag var tyst, glädjen inom mig var obeskrivlig och jag hoppade runt som en ballerina i badrummet.
"Hallå?" hörde jag honom säga, och jag slutade genast med mina gläjdehopp.
"Gjorde du?" frågade jag.
"Ja, men jag vet att du har en pojkvän, och att du älskar honom och det accepterar jag..."
"Nej! Jag menar vi kan väl träffas?" Jag höll andan.
"Visst, när?" frågade han.
"När du vill!"
"Okej, typ nu? Jag är ändå i stan så."
"Visst, men kan vi inte säga vid hamnen?"
"Jo, jag går dit nu. Ses sen."
"Ja det gör vi."
Sen la jag på. Jag låste upp dörren och öppnade, då hörde jag ett aj. När jag kollade bakom den såg jag Jenny sitta och gnida sitt huvud samtidigt som hon blängde på mig.
"Ta det försiktigt nästa gång!" fräste hon.
"Varför är jag inte förvånad över att du tjuvlyssnade?" sa jag och flinade, och sen brast vi i skratt.
"Du kommer väl hit efter?" frågade Jenny då vi lugnat oss.
"Vad menar du?" frågade jag som om jag inte visste vad hon menade.
"Efter mötet med Alex. Du kommer väl efter hoppas jag?"
"Så du är okej med det?"
"Med vad? Att du träffar Alex ja, varför skulle jag inte?" frågade Jenny förvånat.
"Men jag trodde att du inte..."började jag men Jenny avslutade meningen åt mig.
"Inte skulle tycka att det var okej att du träffade honom. Det gör jag inte heller, men det är inte varje gång jag ser dig dansa balett när du pratar med en kille." sa Jenny och flinade mot mig.
"Du din!" utbrast jag och smällde till henne lite löst i huvudet.
"Jag tror det är bäst att jag täpper för nyckelhålen med papper nästa gång." sa jag och skrattade till.
"Nej!" utbrast Jenny.
"Men jag måste nog gå nu, om jag ska hinna träffa Alex. Och du, kan du vara snäll att inte säga detta till någon?" bad jag henne.
"Klart. Allting för dig!" sa Jenny och kramade om mig. Jag reste mig upp och gick nerför trappan, jag skulle ljugit om jag sa att jag inte var nervös. När jag kom ut hörde jag Jenny öppna sitt fönster och jag kollade upp.
"Lycka till!" skrek hon.
"Tack!" skrek jag tillbaka innan jag gick ut på gatan och ner mot hamnen. Den svala vinden tog tag i mitt hår och jag njöt av kylan. När jag äntligen såg en bit av hamnen kände jag fjärilar i magen. Oroliga tankar dök upp i mitt huvudet då jag steg för steg kom närmare Alex. Tankar om Micke, vad han skulle göra om han fick reda på detta, om han visste att jag gillade en annan. Jag ryste till men fortsatte att gå.
När jag var framme nere vid hamnen såg jag mig omkring. Jag fick syn på Alex en bit ifrån, och jag började gå mot honom. Han hade en röd munk jacka och samma hängiga jeans som han haft igår, och på huvudet hade han en svart mössa, han vände sig om när jag ställde mig bredvid honom.
"Hej."
"Hejhej."
Det var en pinsam tystnad och jag ångrade nästan att jag gick dit. Jag skulle precis öppna munnen för att säga något när Alex började prata.
"Jo, jag ville bara säga att jag förstår det där med din pojkvän men om ni inte hade varit tillsammans, hade jag haft en chans då?" han kollade på mig och jag såg in i dom där svarta ögonen, och då märkte jag hade dom hade en mörkt brun nyans.
"Jag...jag vet inte." svarade jag tyst. Han nickade och vände sig ut mot havet.
"Vi kan väl va vänner?" försökte jag. Om inte jag hade sagt 'Du duger.' hade nog denna toppat listan för årets mest korkade kommentarer, men vet ni vad? jag tror den precis gjorde det.
Alex tittade ner på sina skor, och sen på mig.
"Visst! Absolut!" han pressade fram ett ansträngt leende. Jag däremot kämpade mot mina inre tankar om att jag bara skulle glömma Micke och ta Alex, men jag vet hur det skulle slutat.
"Bra!" jag log tillbaka till honom.
"Ska vi dra hem till mig? Jag bor bara där borta." frågade Alex och pekade bakom mig.
"Alex, jag känner..." började jag och tänkte säga att jag knappt kände honom, men jag ångrade mig. Jag ville ju.
"Visst." sa jag istället.
"Kom då." han började gå och jag följde efter. Det var ingen lång bit, men jag önskade att det hade varit det. Det var mulet och vindigt, men skönt. Jag hade bara kunnat springa iväg och slänga mig på en gräsmatta och sova. Jag älskade vintern, även om det inte var snö. Jenny tyckte att jag var konstig, man skulle självklart älska sommaren med sol, bad, killar och glass på stranden, men jag föredrog kallt, mörkt, tända ljus, det var jag. Alex hus var inte stort. En våning, mindre än vårt, vitt.
"Välkommen till min enkla villa." sa Alex och flinade. När man kom in var köket till höger, och rakt fram var ett vardagsrum. Om man fortsatte igenom en hall var det ett badrum och två sovrum.
"Vart är dina föräldrar?" frågade jag.
"Flyttade hemifrån för två år sen." mumlade han som svar. Vi gick in och satte oss i köket.
"Vill du ha kaffe?" frågade han. Jag nickade. Alex ställde sig på tå för att nå upp till kaffebryggaren och hans tröja åkte upp så hans rygg granskade sig. Fast det var december månad, var han brun. Jag kom på mig själv för att sitta och kolla in honom.
"Kan du hjälpa mig? Jag når inte." frågade Alex och vände sig mot mig.
"Visst." svarade jag och reste mig upp.
"Jag lyfter upp dig så att du kan ta ner kaffebryggaren, är det okej?"
"Ähm...okej." Jag gick fram till Alex och ställde sig framför honom. Jag rös till av välbehag då han satte sina händer på mina höfter. Han lyfte mig ovanför marken och jag sträckte upp armarna för att nå hyllan, men dålig balans som jag har råkade jag göra en rörelse så att Alex gick bakåt några steg innan han ramlade och jag låg ovanför honom på golvet. Vi brast i skratt då jag rullade av honom så att jag låg bredvid.
"F-förlåt!" flämtade jag. Han skrattade ännu mer. Det var vackert. Annorlunda, inte som andra skratt. Han liksom formade orden "Ha Ha." tydligt. När vi äntligen lugnat låg vi fortfarande kvar på golvet bredvid varandra och kollade upp i taket.
"Vet du vad jag tycker?" frågade Alex tyst för att inte bryta stämningen.
"Vaddå?" undrade jag.
"Jag tycker att detta är bra tillfälle att lära känna varandra."
Jag rullade över så jag låg på magen och stirrade på honom. Jag log.
"Tycker jag också."
"Så, Jag heter Alexander, kallas Alex, Richos. Vad heter du?"
Jag skrattade.
"Jag heter Milena , kallas Millie, Lundgren." sa jag. "Richos, är det svenskt?" frågade jag sen.
"Nej, min pappa är från Italien, så jag fick hans efternamn." svarade han.
"Okej, hur lång är du?"
"Haha, skämtar du!? Nej men kanske 1.87 något sånt. Du då?"
"1.76. Så lite kortare än du, haha." sa jag och fnittrade till.
"Hur lång är Micke?"
"Ingen aning. Varför frågar du alltid om honom?"
Alex såg ut att tänka på vad han skulle svara. Han rullade också över på mage så att hans ögon såg in i mina. Jag skulle bara vilja hoppa på honom och kyssa honom över hela kroppen, men han hade förstås trott att jag var någon jävla våldtäktskvinna då.
"Jag vill bara veta lite om killen jag tävlar med."
Rodnaden spred sig fort över mina kinder och jag tittade ner på mina händer. Några centimeter, och dom hade nuddat hans.
"Hur träffades ni?" frågade han. Jag suckade. Skulle jag berätta för honom? Nej, vi kände inte varandra så bra för det nu.
"Ähm...han sommarjobbade på ett tivoli, och jag var där ...och sen så , öhh, ja." Inte så värst övertygande historia men jag kunde inte ändra på den nu.
"Ehm...jaha." han kollade in i mina ögon igen och log.
"Hur ser han ut?"
Jag skrattade till och la mig på rygg så att jag kollade upp på Alexs haka.
"Ty, blond, blåa ögon, smal."
"Snygg?"
"Sådär."
"Hur är han i sättet då?"
"Om jag ska vara ärlig så vet jag inte. Ibland kan han vara snäll. Men han är ett fyllesvin, så han är nästan alltid full." Jag såg hur Alex ryckte till vid ordet fyllesvin.
"Slår han dig när han är full då?"
Jag svarade inte. Det sanna ordet var 'ja', men jag vet inte hur Alex skulle reagera på om jag sa det.
"Millie? Slår han dig?"
Jag blev osäker.
"Asså, han har inte gjort det med flit, kanske bara någon gång när han har kommit hem på någon fest, men inget allvarligt."
Jag satte mig upp och Alex följde mig med blicken.
"Det är väl klart att det är allvarligt om han slår dig!", sa han och satte sig upp han också.
"Han vet ju knappt om att han gör det." sa jag ursäktande. Alex mumlade något jag inte hörde.
"Du då? Har du någon flickvän?" frågade jag för att byta samtalsämne.
"Inte för tillfället." svarade han och log mot mig. Jag kände hur jag blev varm i hela kroppen.
"Nähä." jag försökte dölja glädjen i min röst men jag tror att Alex hörde den för han skrattade.
"Vad tycker du om det då?" frågade han och flinade.
"Nog med frågor! Det är min tur nu!" sa jag och gav honom ett retsamt leénde. "Vad finns det att veta om dig?" frågade jag honom. Han såg ut att tänka och det tog ett tag innan han svarade.
"Du har inte frågat hur gammal jag är."
Jag gav honom en snabbt leende.
"Så? Hur gammal är du?" Jag kan erkänna att jag var väldigt nervös inför svaret. Julie hade inte velat svara på det när jag hade frågat. Tänk om han sa 20 eller över. Jag kände handsvetten komma och en klump bildades i min mage.
"Arton, fyller nitton." sa han nöjt. "Du då?"
Arton, fyller nitton! Det betydde att han var 4 år äldre än mig! Var det olagligt? Eller vaddå olagligt? Vi har ju inte gjort något. Jag måste sluta tänka som om vi har det!
"Femton." mumlade jag. Alex gapade och glodde på mig.
"F-femton?" stammade han frågande.
"Något fel?" frågade jag.
"Nej, nej! Det är bara det...du ser bara äldre ut enligt mig." han tittade ner i golvet. Där sprack det. Jag hade förstört allting bara genom att säga hur gammal jag var, idiot eller vad?
När det hade varit tyst ett tag och jag hade fått nog med att kolla på Alex medan jag lekte med en hårslinga bröt jag tystnaden.
"Okej. Vad är det? Ända sedan jag sa att jag var femton blev det liksom så...spänt mellan oss!" jag nästan skrek åt honom och han ryggade tillbaka.
"Men Millie, du är femton, jag är snart nitton..." började han men jag satte upp min hand för att tysta honom.
"Vad menar du? Vi är kompisar, vi ska ju inte inleda ett förhållande precis!" Jag slutade prata när jag såg Alex ögon.Det var som om allt hopp försvann, hans blick blev svagare och jag kände av klumpen i magen då jag såg in i hans ögon.
"Jag...du måste nog gå nu." sa han och han röst lät svag.
"Alex..." började men rösten svek mig då han reste sig upp. Jag gjorde detsamma och började gå mot dörren.
"Alex...förlåt mig." viskade jag då jag stod utanför tröskeln. Han tittade sorgset på mig innan han stängde dörren. En tår rann sakta nerför min kind.
Vad tycks? Första kapitlet finns på Tonks, min andra bara så ni vet xD men snälla söta rara läsare! Jag ber att ni ska kommentera (AA) kraamar Evve<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | missyou - 8 jul 08 - 18:08 | | det här var fan skit bra (a) | | rebecc - 8 jul 08 - 15:20 | Och du säger att du inte kan skriva Evve? :o
SKITSNACK!
Det här är världsklass! | | Tiggarflikkan - 18 jun 08 - 10:57 | | Denna vra skitbra!! Kanske hände lite snabbt, men jag har ju inte läst första delen... XD | engeliin - 3 mar 08 - 20:19- Betyg:  | | Jätte bra :) | | ellan_7 - 3 mar 08 - 10:39- Betyg: | | super=) | | hooliganns - 2 mar 08 - 12:39- Betyg: | | skit bra :D fortsätt | | tjoh - 2 mar 08 - 11:53 | ååååååååh herregud så bra du srkvier! :D jag älskar den här novellen! :D
ge mig meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeraaaaaaaaaaaaaaaaaaaa :D
skricka mer än gärna ett meddelande när nästa del kommer :D (a) | | Chillaah - 2 mar 08 - 07:46 | | jag kommer lägga ut alla verk av mig på denna :) TAK FÖR KOMMENTARERNA !!!:D:D Kraamar Evve | | jeessica - 2 mar 08 - 01:14- Betyg: | | Så ägande!! fortsätt!!! <3 | | nermimmi - 1 mar 08 - 17:55- Betyg: | | as bra <3 | | Rosapapper - 1 mar 08 - 16:43- Betyg: | | Usch så bra :D Men du, en liten fråga, på vilken presentation lägger du ut nästa del :P? ;) | | Ciissii - 1 mar 08 - 13:59- Betyg: | | jättebra, fortsätt! | | hanochhon - 1 mar 08 - 13:18 | | Bra^^ | | Nea96 - 1 mar 08 - 12:04 | jättebra!!!!jag lever på dina noveller!!
du måste skriva fortsättning,,,,,,,,,vill veta hur det går:S |
|
|
|
