Coral Beach kapitel 7 |
Kapitel 7 "I himlen för en kort sekund"
Jag vaknade upp och kände att jag låg på något mjukt, och allting var så otroligt ljust. Någon med blont hår och vackra anletsdrag stod i ljusets mittpunkt, det måste vara en ängel. Jag var död, det var jag säker på. Ängeln böjde sig ner och jag trodde att han skulle kyssa mig, men istället blåste han in luft i munnen på mig och tryckte hårt med båda händerna mot min bröstkorg.
Jag hostade plötsligt till och vatten strömmade ur min mun, halsen sved och ömmade. Jag var förvirrad. Ängelns hand som låg mot min axel, hans medlidsamma ögon, gröna och oroliga men samtidigt oändligt lättade. Varför var han lättad och hur kunde jag känna min kropp om jag var död? Vänta nu... gröna ögon...?
Plötsligt insåg jag att jag inte alls var död. Det mjuka som jag låg på var sanden på Coral Beach, det vita ljuset var solen som just nu stod mitt på himlen och ängeln, det var Charlie.
Jag flämtade efter luft, men luften kändes som om den förvandlats till eld, för jag kunde knappt andas med min såriga hals. Jag märkte att ungefär halva stranden hade samlats runt omkring och stod samlade i en liten cirkel runt mig och Charlie.
Hans vältränade kropp glänste av vatten och jag insåg att han måste ha hoppat i och räddat mig.
Jag försökte säga något, men det blev mest ett kraxande.
”Sch”, sa han mjukt och smekte mig över håret. Jag blundade och kämpade återigen för att säga något.
”H-hur...”, fick jag fram med stor ansträngning, men han förstod precis vad jag menade.
”Jag såg när du gav dig ut för att simma och jag fattade att du inte såg den röda flaggan. Så jag försökte skrika åt dig, men du hörde inte. Jag var inte långt bakom dig, så lyckligtvis var jag tillräckligt nära för att kunna rädda dig innan du drunknade. Din jävla idiot” hasplade han ur sig, men han lät knappast arg, mer... lättad, liksom. Väldigt lättad. Han log.
Jag var fortfarande helt yr i huvudet och kunde knappt hålla mig vid medvetande. Charlie tog mig i famnen och bar mig upp, till hans och Simons hotellrum. Simon var inte där, jag hade ingen aning om var han hade tagit vägen och jag brydde mig inte heller. Jag låg bara i sängen tills jag kände att halsen var lite mindre sårig och jag kunde prata igen.
Ändå pratade jag inte speciellt mycket, det var mest Charlie som pratade. Han berättade om sig själv, sin barndom, sitt liv, vad han tyckte om att göra.
Jag lyssnade, blundade ibland, men jag slumrade aldrig till utan fortsatte bara att lyssna på hans röst. Allt han sa sparade jag någonstans djupt inuti mig där jag låg i det dunkla, hotellrummet.
Plötsligt slutade han prata. Han böjde sig framåt, lade handen mot min kind och kysste mig. Jag ville inte egentligen, men jag drog mig undan med skuld i ögonen.
”Vad är det? Är det... Simon?” frågade han besviket.
”Nej, det är inte Simon, jag lovar...”, svarade jag och vände bort blicken från hans.
”Vad kan det annars vara? Säg det, snälla, jag föreställer mig saker just nu som säkert är mycket värre än sanningen är.”
”Charlie, jag har ljugit för dig”, sa jag till slut.
Jag kunde inte hålla undan det från honom längre. Han tittade frågande, nästan lite skrämt på mig.
”Jag är mycket yngre än du tror...”, började jag, men antingen var det min såriga hals eller så var det att jag var så rädd för hans reaktion.
Han såg uttryckslöst på mig.
”Säg det bara”, sa han, lite hest.
”Jag är fjorton”, viskade jag fram och mitt hjärta bankade så hårt att jag trodde det skulle fly ut ur bröstet på mig. Jag tittade oavbrutet på honom, letade efter ett tecken på vad han tänkte just nu. Han försökte dölja det, men jag såg. Hur han omärkligt drog sig undan, vägrade att titta på mig. Det fanns vrede hans vackra, gröna ögon som vägrade att se på mig.
Jag drog häftigt efter andan, men det lät mer som en snyftning. Sedan vände jag mig bort från honom, borrade ner ansiktet i kudden och hörde hur han reste sig, medan sängen gungade till lite när hans tyngd försvann. Dörren slog igen med en hård smäll bakom honom och jag kunde släppa ut tårarna. De bara kom, jag vet inte hur länge jag låg där och bara grät.
Sedan när jag gråtit ett tag insåg jag att jag inte kunde ligga kvar i hans säng när han kom tillbaka. Han äcklades av mig nu, det märkte jag på honom.
Utan att tänka klart reste jag mig, men innan jag gick så knäppte jag av mig mitt halsband som var i form av ett T och lämnade det på sängen. Inte på Simons säng, utan på Charlies. Jag stannade upp, men bara ett kort tag, och insåg vilken idiot jag hade varit. Hur fan kunde jag vara så dum!? Jag hade kunnat få Charlie, men istället gick jag hem med hans brorsa. Medan jag torkade tårarna så försökte jag komma på vad jag skulle göra.
Till slut gick jag till Black Pete och checkade ut ur hotellrummet, medan jag hämtade mina saker. Jag gick på stranden, det kändes som om jag var osynlig. Vissa glodde på mig, på mina tårdränkta kinder, viskade, pekade. De flesta brydde sig bara inte.
Plötsligt kände jag hur något hårt träffade mig i bakhuvudet.
”Aj!” tjöt jag och tog upp det som hade träffat mig. En boll. Jag tittade mig misstänksamt omkring. Vem kunde ha kastat den?
Då fick jag syn på en välbekant figur, som sprang emot mig med det mörka håret böljande efter sig, skrikande ursäkter. När hon kom fram till mig så kände Natalie genast på den rejäla bulan i mitt huvud och sa flämtande av utmattning:
”Förlåt, det var inte meningen att träffa dig, men du såg mig bara inte. Jag skrek efter dig och försökte springa ikapp, det gjorde jag faktiskt. Du såg mig inte förrän jag kastade den här bollen... men hur som helst, nu får du faktiskt komma med till mitt och Kevins hotellrum och få lite is på den där bulan!”
Jag skakade på huvudet och svalde klumpen i halsen.
”Han... jag... förlåt, jag kan inte”, fick jag fram
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Chillaah - 1 mar 08 - 10:35 | | mii japp men hon har bytt andävändare till denna så hon lägger utt på chillout ist :) | | mii - 1 mar 08 - 10:27 | | har jag läst den här förrut?^^ | Tonks - 1 mar 08 - 08:52- Betyg:  | | Thelma!!!!! lägg ut kapitel 8 nu innan jag åker hem!! jag vet att du är klar med det så snälla söta rara thelma !(AA)och förresten vi ska se på melodifestivalen hos ellie ikväll, det blir y du jag ellie malin och emma, ckanske clarence.xD men mera nu!:D:D kraaamar Batman!<3 |
|
|
|
