Coral Beach kapitel 5 |
Kapitel 5 "Simon vill bara prata"
Vi pratade ett tag, Simon satt och berättade en historia om när han var i Tokyo en gång och vi alla satt och skrattade (eller snarare jag och Kevin skrattade, Charlie log bara lite ansträngt, men jag tänkte att han säkert hade hört den historien många gånger och bara var trött på den). Just när Simon var mitt uppe i historien så kom Natalie, tjejen som hade dansat på scenen förut, och kastade sig i Kevins knä.
”Keviiin älskling, visst var jag bra?” tjöt hon och slog armarna om honom.
Medan han försäkrade henne precis hur bra hon varit så fick hon syn på mig.
”Vem är det här? Är du Simons nya flickvän, eller?” frågade hon oblygt.
Simon log bara och ingen av oss svarade, så hon antog bara att jag var det.
”Natalie, det här är Tilda, och Tilda; det här är Natalie”, sa Simon till sin syster.
”Du var riktigt bra, jag önskar att jag kunde dansa så”, sa jag uppriktigt till henne. Hon sken upp, men blinkade bara och sa:
”Jag kan lära dig någon gång om du vill.”
Jag blev lite osäker, för även om Natalie verkade schysst så verkade hon också ganska vild, men jag svarade ett tveksamt ja.
”Du behöver inte vara rädd för henne, hon är inte lika galen som hon verkar”, sa Simon och flinade menande mot mig, och jag såg lite skamsen ut.
”Joho, det är hon visst det”, sa Kevin med eftertryck och ett kärleksfullt leende.
Natalie nöp honom i näsan.
”Det stämmer, så försök inte lura henne, Simon”, sa Natalie med ännu ett pärlande skratt.
Charlie hade suttit tyst under hela konversationen. Jag hade inte tänkt på det förut, men egentligen var han ganska tråkig.
De började spela en snabb danslåt. Simon drog genast upp mig på fötter.
”Kom, vi dansar”, sa han utan att lyssna på mina vaga protester. Jag är inte särskilt duktig på att dansa, men några coola steg kan jag faktiskt. Medan jag dansade och skrattade med Simon så råkade jag titta mot vårt bord. Charlie satt ensam (Natalie och Kevin hade gått upp för att dansa) och hans blick var riktad rakt mot mig. Han såg ledsen ut och jag bet mig i underläppen.
Jag fick dåligt samvete, men jag visste inte varför. Jag fick väl dansa med vem jag ville?
När den snabba låten var slut så försökte jag gå tillbaka för att hålla Charlie sällskap, men Simon hindrade mig genast.
”Du kan inte gå nu! Hör du, den här låten är skitbra. Vi dansar en gång till, snälla?” bad han med ett oemotståndligt leende. En lugn kärleksballad spelade på högsta volym ur högtalarna. Jag smälte, det här var en av mina älsklingslåtar. Så jag dansade tryckare med Simon och glömde bort allt om Charlie, för just nu ville jag inte tänka på något annat än hur varma Simons bruna ögon var när han tittade på mig.
Och för att vara ärlig så kändes det inte särskilt hemskt att dansa långsamt till Truly Madly Deeply med Simons starka armar runt mig, det pirrade behagligt i hela kroppen av hans närhet. Jag kände mig helt förvirrad, för jag var inte beredd på vad jag helt plötsligt kände när jag dansade med Simon. Plötsligt kysste Simon mig, en ny sak som jag inte heller var beredd på. Hans händer smekte mitt hår och sedan grep han försiktigt tag i håret och drog mitt huvud bakåt så att han kunde kyssa mig bättre. Mitt hjärta dunkade så hårt att det kändes som om det skulle överrösta musiken och jag darrade i hela kroppen, men lyckligtvis så kände han det inte. Jag kände mig helt hjälplös, i hans våld, men jag tyckte om det. Först när låten var slut så slutade vi kyssas. Jag var varm i hela kroppen och kunde inte sluta att le.
”Vill du hänga med till mitt hotellrum? Vi kan beställa mat upp till rummet om du inte har ätit än, och prata och sånt”, föreslog han.
Jag tänkte över erbjudandet. Jag var faktiskt ganska hungrig, och jag var för naiv för att förstå vad han egentligen menade.
”Visst”, sa jag och ryckte på axlarna i ett försök att låta cool.
Han log brett och vi lämnade festen hand i hand. Innan vi gick såg jag en sista glimt av Charlie som satt ensam och övergiven vid vårt bord. Han tittade sorgset på mig. Jag ville vända mig om och ropa något till honom, men just då kom det ett gäng fulla studenter som raglade precis framför oss och skymde sikten. Jag vände mig mot Simon igen istället.
|
|
|
|
