Coral Beach kapitel 2 |
Kapitel 2 ”En väldigt jobbig taxichaufför och en väldigt söt kille”
Flygplatsen var fullproppad med folk och trots att jag normalt tycker att flygplatser är stökiga och vill komma därifrån så fort som möjligt, så var detta mitt första intryck av Indien och på sätt och vis av Coral Beach, så jag sög in allt jag såg. Allt från den långa och smala indiskan som stod och skrek på en av personalerna på flygplatsen om något medan barnet som hon höll i skrek för full hals, till den trötta gamla mannen som gick och svabbade golvet. Jag tog en omväg runt honom så att jag inte skulle trampa där han precis hade gjort rent och han log tandlöst mot mig till tack. Jag checkade ut och hämtade bagaget, en väska packad med kläder och andra saker för två veckors semester.
Jag gick ut på gatan och vinkade till mig en taxibil. Taxiföraren gav mig en tvivlande blick och frågade vad jag hade gjort av min familj.
Jag blev lite irriterad och förklarade på så enkel engelska som jag kunde att de var kvar hemma, jag var på semester själv för första gången och jag var faktiskt fjorton år och kunde ta hand om mig själv. Han gav mig en road blick bakom de mörka solglasögonen och sa att i så fall kunde jag väl få åka med honom. Jag gav honom en lite sur blick för att han inte trodde att jag kunde ta hand om mig själv, och hoppade in innan jag demonstrativt smällde igen taxidörren efter mig, lite för hårt. Oops. Taxiföraren ryckte till och riktigt blängde på mig i backspegeln, det såg jag trots solglasögonen. I vanliga fall skulle jag ha bett översvallande om ursäkt och kanske till och med gett honom ordentligt med dricks sedan, men just nu var jag på dåligt humör eftersom jag inte gillade att resa. Eller jo, jag älskade att resa med min familj, men då var det alltid de som tog hand om allting. Nu var jag tvungen att planera och hålla ordning på alla detaljer helt själv, men jag fick väl vänja mig eftersom jag snart skulle flytta hemifrån ändå.
Chauffören höll en demonstrativ tystnad under hela vägen, i flera timmar. Jag satt där bak och lyssnade på min iPod utan att bry mig om hans surande. Ifall han blängde på mig igen så blängde jag tillbaka och vägrade att vika med blicken. Då tittade han bort, men så fort han trodde att jag inte såg så fortsatte han titta ilsket på mig. Jag fick lite dåligt samvete över mitt otrevliga beteende, men han bad faktiskt om det. När taxibilen äntligen stannade för att släppa av mig så var jag ganska lättad och hoppade snabbt ut.
Jag var på semester i Indien, på väg till den strand som enligt vad jag hört var jättepopulär och där det fanns en hel del andra svenskar i min ålder och äldre. Det senaste halvåret hade det stått om det populära Coral Beach i varenda tidning, alla verkade vilja åka dit. Jag skulle kanske ha åkt dit med mina kompisar, men de hade andra planer för sommarlovet så jag fick åka dit själv. Det skulle säkert bli ett ganska händelselös sommarlov, tänkte jag när jag gick på gatan. Jag hade inte bokat något hotell, för jag var lite allergisk mot att hålla på och planera allt som nästan alla svenskar verkade göra. Mina föräldrar var så kallade ”utlandssvenskar” och jag hade bott på en liten ö i Thailand i mer än halva mitt liv och gick i skola tillsammans med andra svenska barn och tonåringar. Det var min vardag och det var just eftersom jag var van vid att resa och bra på att ta hand om mig själv som mina föräldrar hade låtit mig åka på den här resan själv. I Indien var trafiken helt galen, det fanns inga trottoarer och jag började tro att det inte fanns några trafikregler heller. Mina föräldrar hade strängt förbjudit mig att hyra motorcykel här, men jag hade aldrig riktigt fattat hur illa trafiken verkligen var och nu var jag helt säker på att jag inte skulle våga ge mig ut på en motorcykel här, trots att jag ville det förut. Det som var ännu mer irriterande var att alla tutade hela tiden, så det skapade en ännu starkare känsla av kaos. Jag var verkligen inte särskilt imponerad av det här stället. Var detta det berömda Coral Beach!? Det enda jag såg var en ganska liten huvudväg med några affärer vid sidan av och nästan inga turister alls. Jag kände mig besviken, men jag hoppades att stranden skulle vara mer spännande än det här. Medan jag släpade på den tunga resväskan och svettades i solen lyckades jag ta mig ner mot stranden, där alla hotellen låg. Det var en liten grusväg med rött damm som yrde för varje steg jag tog, som ledde ner dit från den stora vägen. När jag väl kommit så nära att jag kunde se stranden så hade jag rejäl värk i axeln av den tunga väskan, men så fort jag höjde blicken så flämtade jag till av överraskning och förundran. Det kunde inte vara sant! Jag släppte väskan på marken utan att ägna den någon mer tanke efter det och sprang hela vägen ner till stranden. Kunde det här vara verkligt, eller var det bara en ljuvlig dröm som jag snart skulle vakna upp ur? Jag sparkade av mig skorna och sprang barfota i sanden, som var kritvit och finkornig, riktig korallsand. Värmen i luften verkade inte längre lika kvävande, utan snarare som en mjuk smekning mot min hud. Jag sprang ner till vattenbrynet och doppade mina fötter i det turkosblå, kristallklara vattnet. Jag hade hört det beskrivas, jag hade sett det på bild (men jag hade alltid varit lite skeptisk mot att bilderna var särskilt verklighetstrogna och inte blivit omredigerade några tusen gånger), men jag hade aldrig trott att det skulle vara så här. Det var till och med bättre än jag föreställt mig, även för mig som vuxit upp i självaste det svenska turistparadiset Thailand. Jag dansade runt på stranden medan jag skrattade berusande.
Det var rätt mycket folk där, mest folk som solade men också några lite äldre tonårskillar som spelade fotboll. En av killarna passade bollen till en blond, snygg kille som var lång och hade vältränad kropp. Killen såg inte att det var någon bakom honom eller att han var väldigt nära vattenbrynet, han bara backade snett mot vattnet (och mot mig) utan att titta bakåt. Han sprang hårt in i mig av misstag så att vi båda föll omkull i vattnet. Han tog tag i min midja för att hålla balansen och vände sig mot mig i fallet, båda var vi nog lika chockade tror jag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | hanochhon - 1 mar 08 - 12:42- Betyg:  | | Mkt bra^^ väldigt välskrivet:) | | Chillout - 1 mar 08 - 12:18 | | tackar! xD | | YourTears - 1 mar 08 - 09:46- Betyg: | | Du skriver superbra =) |
|
|
|
