egosexuell @ del åtta |
Delen blev inte så bra, skrev den på nån timma men den får suga, har tyvärr itne mer tid... :S
Del åtta @ Lämna mig nu och föralltid
*.Lisette
Värmen och den bekanta doften av parfym som luktar aningen Axe av sig. Han lägger armen runt mig och håller mig i ett lagom fast grepp för att säkra att jag verkligen finns där. Jag vill verkligen inte vara här och känslan av hemlängtan sticker till inom mig, men jag är för paralyserad för att röra mig. Allt som hänt den senaste tiden har vart ofattbart konstigt och jag tror knappt själv att det är verkligt. Det är redan söndag och tanken på att det är nästan en hel vecka innan jag får sätta mig på flyget och fara hem. Bara jag tänker på det längtar jag så mycket att det nästan gör ont. Jag vill inte gråta, jag vill inte släppa några tårar, dom sparar jag tills jag verkligen känner mig ensam.
“Anton, kan du ta bort din arm från mig e du snäll…”
Han ser förvånad ut och jag fortsätter se på han för att visa att jag verkligen menar det.
“eh, okej visst…” mumlar han och ser aningen förvånad ut.
Det blir pinsamt tyst ett tag men helt ärligt stör det inte mig ett dugg.
“Har jag gjort dig något ? ” frågar plötsligt Anton och ser frågande ut.
“Nej” svarar jag kort och stirrar rakt framför oss på den elektroniska elden som fångats innanför ett lätt frostat glas i en ljusgul stenvägg.
“Har vi något problem som inte jag märkt? ” frågar han plötsligt och vänder sig mot mig med sitt oroliga ansikte som verkar ganska förtvivlad av att jag inte är mottaglig för flirtningsförsök.
“varför skulle vi ? ” muttrar jag och känner mig helt död i huvudet.
“Men lägg av nu Lisette! Nåt är fel , varför kan du inte bara säga vad?!”
“Vill du verkligen veta ?” mumlar jag och känner att gråten är nära.
“Men ja!”
Jag reser mig upp och känner tårarna rinna som en flod nerför den kalla kinden.
“Lisette…. ? ” mumlar han oroligt efter mig och jag vänder mig om mot han så han ser mitt tårdränka ansikte.
“Vad som är fel? Exakt ALLT är fel! Jonathan ligger nu i sin säng med Cassie och jag kan ge fan på att han inte ens ägnar mig en tanke! Jag har hemlängtan som bara den för här nere var allt ett helvete och inte alls som jag hoppats, och … och jag älskar dig! ”
Anton ser smått chockad ut över mitt utbrott men reser sig upp framför mig.
“Lisette, vet du hur länge jag har väntat på att få höra det där från dig… Jag kanske inte känner dig, men det visar bara att jag har mer att älska…”
Jag känner hur jag blir allt mer generad men försöker stå på mig och se oberörd ut.
Han lägger sin hand mot min fuktiga kind och smeker den försiktigt. Jag känner hur det sticker till inom mig, och jag slår bort hans hand.
“Det är just det du inte förstår Anton! Du har tjej, så du kan inte älska mig mer än henne… ”
“Åh, om jag bara kunde berätta….” mumlar han besvärat och vrider på sig.
“Berätta vad? ” frågar jag och känner gråten trycka på som ett lock i halsen.
Men jag ser på Anton och han förblir tyst och det verkar inte som om något mer kommer bli sagt, så jag vänder mig om och går mot hans rum.
“Cassandra Lindmark är min tjej! “
Jag vänder mig om och stirrar på Anton där han skuldmedvetet står och vänder bort blicken för att undvika min.
“C-cassie? ”
Jag ser att hans tårar börjat rinna men jag är för död inombords för att reagera. Är allt en komplott?
*. Jonathan
“Asså jag kan fan inte fatta att hon gjorde så mot mig! Mot OSS! ” gapar Cassie bakom mig från sin plats i sängen där hon ligger och bläddrar i någon gammal klädtidning hon snott från mammas samling.
“Mm…” mumlar jag som känner mig för trött för att svara.
Jag sitter på fönster kanten som ger mig utsikt över hela parken utanför. Jag känner något hårt under mitt lår, så jag lyfter på mig. Under mig ligger ett av gruskornen dom kastat in innan. Jag ser lite tårögt på det och sväljer gråten för att inte börja storböla framför Cassie. I mina egna tankar kan jag inte fatta att jag har sumpat det och att Lisette antagligen hatar mig nu. Jag försöker hitta ursäkter att skylla ifrån mig på men allt slutar med att det kommer tillbaka som mitt fel. Jag hade inte behövt släppa in Cassie idag, jag hade inte behövt be Lisette prata med Anton och absolut, jag hade inte behövt släpa hit Lisette från början… eller jo det hade jag.. Men…
Jag kliver ner från fönstret och går till Cassie och lägger mig bredvid henne i sängen.
“För du håller väl med om att det fan var hennes fel!” fnyser Cassie och ser misstänksamt mot mig.
“Jo, visst…”
Jag lägger mig ner på rygg och ser upp i det vita taket. Med ens ser jag Cassies huvud ovanför mig och hennes läppar kysser börjar kyssa mig längst halsen. Jag är absolut inte på humör, men orkar verkligen inte protestera. Och det känns som att hämnas på Lisette, även om hon inte är här...
*. Lisette
Vägen känns sådär oändligt lång framför mig. Vildvuxna träd som tappat sina löv och hänger in en bit över vägen framför mig. Jag stannar upp och urskiljer Jonathans välbekanta snövita hus bland träden. Jag drar en djup suck och börjar ta bestämda steg mot huset.
Klockan är bara runt 9 tiden och fukten känns i håret som samlat ihop sig och gjort håret stripigt.
Jag vet egentligen inte vad jag gör uppe nu så här tidigt, men jag kunde verkligen inte sova. Och det märks att det är tidigt för folket omkring har inte ens vaknat. Parken bredvid Jonathans hus gapar tomt efter rörelse och det är skrämmande tyst runt omkring. Jag känner mig borta och försvunnen när jag plötsligt ser den välbekanta stengången framför mig…
*. Jonathan
Cassies huvud ligger tätt mot min bröstkorg och jag ser hur hennes huvud rör sig upp och ner av mina andetag.
“Cassie, har du nånsin undrat varför du bara kommer ihåg en del av sakerna som händer dig, och inte allt?” mumlar jag fundersamt och lindar en av hennes hårslingor runt mitt pekfinger.
“Varför skulle jag tänkt på det ? Är det någon svenska uppgift eller? Varför har du inte sagt nåt?” gnäller hon och jag suckar tungt.
“Äsch glöm det…” mumlar jag och lägger armen under huvudet.
Det blir en kvävande tystnad men det stör inte mig, jag ligger hellre tyst och försöker att tänka på annat.
“Vill du köra igen ?” viskar hon plötsligt och börjar försiktigt smeka mig längst magen.
Jag tvekar lite innan jag motvilligt böjer ner huvudet mot hennes läppar.
*. Lisette
Handen skakar när jag lägger den på det kalla dörrhandtaget. Jag har inte kunnat sluta tänka på Jonathan sen jag lämnade honom och Cassie. Jag är kluven i allt som gäller Jonathan och Anton för det känns som hela världen faller ihop och kvar står vi tre. Jag öppnar dörren och ropar lite diskret in i ett tomt hus. Jag tar av mig dom slitna skateskorna och hänger av mig jackan på dom fulla krokarna som hänger på väggen. Det verkar vara folk som kommer och går hela tiden, och ändå är det alltid fullt med jackor på krokarna. Jag går upp för trappan och fortsätter ropa, men vet att det ingen idé eftersom deras hur är dämpat av tyger och mattor. Jag letar mig fram tills jag hittar Jonathans rum. Tanken på Jonathan får den välbekanta känslan av längtan att göra ont i mig och jag vill bara rusa in genom dörren. Jag öppnar dörren och faller nästan död ner på golvet. Ett välbekant hår täcker kudden och ett tyst stön kvävs från tjejen jag tror är Cassie. Nu kommer tanken som jag försökt förtränga hela kvällen. Cassie skulle ju sova över! Jag vänder mig om men mina steg får trägolvet att knaka och jag hör Jonathan flämta till av chock. Han vänder sig om och ser chockat på mig. Hans ögon nästan skriker av skam och kinderna avlöjdar att han är väldigt generad. Men hans rodnad kan knappast slå min, som till mesta dels består av ilska. Trots den skumma tystnaden vägrar någon säga nåt och det är bara pinsamt alltihopa.
“Jag ska gå nu..” mumlar jag högröd i ansiktet och vänder mig om när jag plötsligt får en idé. Det känns som en sånn där idé som borde vart självklar redan från början.
Jag går in i gästrummet och hör hur dom viskar bakom mig. Dörren till gästrummet känns så enkel och som en enda utväg. Jag går in och tar upp en stor påse som en gång i tiden legat i min ryggsäck och börjar packa ner det som jag glömde igår. Hårborstar och tröjor flyger ner i påsen och jag tänker inte utan försöker koncentrera mig på den prickiga plastpåsen jag har i handen. I ögonvrån ser jag den vita dörren röra på sig och Jonathan iklädd endast ett par kalsonger och en stor vit t-shirt stå lutandes bakom den. Han gnuggar sig i ögonen och enligt min åsikt ganska korkat eftersom det inte ens var mörkt i hans rum. Jag möter hans blick och han ser skamset på mig, nästan gråtfärdig och det är nästan så att jag veknar när jag ser honom. Hans blonda hår står ut åt alla håll och jag tänker att det är det där ´knullrufset´ alla snackar om.
“Jag vet inte vad jag ska säga…” mumlar han försiktigt och ser ner i golvet medan han instinktivt kliar sig om i det rufsiga håret.
“Tro mig, ord behövs inte…” skrattar jag kort utan att le och fortsätter plocka undan sakerna.
“Alltså Lisette du behöver inte packa… du har ändå ingenstans att ta vägen” flinar han men jag ser att han är osäker på om humor kommer kunna fixa allt den här gången.
“Jag bor hos anton tills jag far hem på lördag.” svarar jag kort och känner tårarna bränna under ögonlocken.
“Men… varför ? ” och nu ser han nästan ut som om han ska börja fälla floder av tårar.
“För jag har inget här och göra, och det vet du bättre än jag!”
Jag ser honom rätt i ögonen som blivit blanka av tårar. Han blir tyst och ser på mig med armarna i kors som om han bara fruktar att jag ska gå ut från hans liv. Jag går mot honom och vrider mig när jag går ut genom dörren.
“Men… jag gillar dig Lisette…” viskar han tyst och ser hoppfullt mot mig.
Jag möter hans blick och det är så jag får pressa ner tårarna i halsen.
“Jonathan, jag kommer aldrig vara den där tjejen för dig. Cassie är allt som jag inte är, och jag kan inte stå bredvid någon som står så högst ovanför mig att jag inte kan falla längre ner…”
“Men…” mumlar han och jag ser att meningen slutar där så jag går ner för trappan mot ytterdörren.
Bakom mig hör jag en dörr som smälls igen och jag kan gissa ganska självklart att det är Jonathans dörr…
´
Alltså jag är medveten om att noveller blivit dåligare och dåligare och att man tappar känslan och allt skit, men jag har inte haft tid. Sen är det jättelång tid mellan delarna, jag vet men jag har jätemycket i skolan och sånt.
Nu går jag på lov, så jag fortsätter om ganska så exakt 2 veckor. Jag är verkligen ledsen att delarna blivit dåligare men ... ska försöka bättra det
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | SoakedInLuxury_ - 15 mar 08 - 22:48 | | Huuuur bra som helst! De blir verkligen inte sämre! Hoppas de blir hon & Anton hehe :D .. | | Sazze11 - 8 mar 08 - 12:41 | KÖR NUUUUUUUUU! :D
älskar dina noveller, för man kommer verkligen in i dom!
Sveriges bästa författare number.1? (: | | Sazze11 - 8 mar 08 - 12:40 | KÖR NUUUUUUUUU! :D
älskar dina noveller, för man kommer verkligen in i dom!
Sveriges bästa författare number.1? (: | NotSoGood - 3 mar 08 - 17:32- Betyg:  | | Längtar efter nästa del! | | Mysan93 - 2 mar 08 - 15:28- Betyg: | | Mera (: | | frdrik - 29 feb 08 - 15:22 | | ja digga den x'] | | Rosapapper - 29 feb 08 - 12:56- Betyg: | | Den blir verkligen inte sämre och sämre :o Jag tkr den blir bara bättre och bättre. Du skriver jätte bra :) Och hela novellen är skitbra :D Fortsätt (: | | Mp3 - 28 feb 08 - 22:41 | Jag gillar verkligen denna novell, verkligen verkligen mycket <3<3<<33
<3<3<3 | | eviigheet - 28 feb 08 - 21:53- Betyg: | FORTSÄTT KOMIGEN NU :o ÅÅÅH LÄNGTAR TILLS NÄSTA DEL
DU ÄÄÄGER <3<3< | | prickigthallon - 28 feb 08 - 20:58- Betyg: | | ÄLSKAR DET <33 | | danniflickan - 28 feb 08 - 20:23 | NEj, dom är jätte bra! :D:D Bokstavligen ÄLSKAR den här novellen :')
Och personerna i den här är nästan självbaserad på mitt liv ungefär.¨
Okej, inte det dom gör. Men hur dom beter sig :S Allting är typ indelat så att det passar in i mitt patetiska liv.
Vilket gör den här ännu bättre ju :O :)
ÄLSKAR den här novellen som fan, och den blir bara bättre (:
Längtar tills nästan del (:
// DnZ | | tjoh - 28 feb 08 - 20:21 | åh, jag blev jätteglad när jag såg att det kommit ut en till del - underbart!
och sluta säg att den är dålig,m bara blir sämre o sämre. det är det sista den är ! :)
du srkiver superbra o får med allt som en bra novell ska innehålla typ :D
underbart! <3333 !
vill gärna ha ett meddelande tills nästa del, när de är så pass långt imellan är det lätt att missa en del och det vill jag verkligen verkligen inte ! :):) |
|
|
|
