Nerinas första år på Hogwarts.(del33) |
Hej, här kommer del trettiotre av Nerinas första år på Hogwarts. Hoppas att ni gillar den! Och jag vill höra era kommentarer, så kommentera!!
Nerina.
Jag, Hermione, Ginny, Harry och Ron satt och åt i stora salen. Det hade gått tre dagar sedan jag sände brevet till min bror. Jag var orolig, eftersom jag ännu inte fått något svar, men han kanske inte fått tag på Draco. Eller tänk om Mimmi inte hittat honom. Jag var ju inte säker på att han va hemma hos familjen Malfoy. Då avbröts jag i mitt tänkande.
-Ugglorna kommer!, sa Hermione, och tittade på mig. Jag tog hennes hand, och höll i dn hårt. Hoppas, hoppas, hoppas!!, täkte jag. Då såg jag Mimmi komma flygande.
-Där är hon!, sa Ginny högt. Jag nickade. Jag var så nervös att jag kände för att spy. Mimmi landade grasiöst framför mig.
-Hej Mimmi, sa jag tyst. Hon strök sig mot mig. I hennes fot hängde det ett brev. Jag lossade det försiktigt. Jag tittade mig omkring på bordet, och hittade det jag sökte.
-Här Mimmi, sa jag och räckte fram ett kex till henne. Hon strök sig åter igen mot mig, ch lyfte sedan. Jag tittade på brevet. Jag var nervös inför vad det stod.
-Öppna det, sa Ron. Jag märkte att de tittade på mig.
-Jag ska, sa jag. Jag vände på det, och öppnade det. Mitt hjärta slog vilda slag. Det var inte förtrollat. Jag tog ett djupt andetag, och började läsa.
Kära Nerina.
Allt är okej med mig. Mamma och de andra mår också bra. Men Draco blev orolig när jag berättade om ditt brev. Han väntar på dig i skogen, vid sjön, efter det blivit mörkt. Jag hoppas att allting är bra. Jag blev också lite orolig, förstår du.
Din bror, Tony.
Jag slutade läsa. Jag skulle träffa Draco när det blivit mörkt.
-Nå, vad stod det?, sa Hermione. Jag orkade ej läsa det igen,utan räckte det till henne. Hennes ansikts antryck ändrades hela tiden medan hon läste. När hon var klar med det skickade hon det vidare, och sa:
-Vill du att jag följer med? Jag nickade. Jag klarade inte det här själv. Jag var för nervös för att gå själv. Nu hade även de andra läst brevet.
-Vill du att vi också ska följa med?, sa Harry.
-Nej, det blir nog för mycket, sa jag. Jag kände hur puslen slog hårt. Vad skulle Draco säga när jag berättat?
-Vi måste nog gå nu, sa Hermione. Det hade redan börjat mörkna. Vi reste oss.
-Vänta lite, ni får låna min osynlighets mantel och marodörkartan, så ni kan ta er fram och tillbaka säkert, sa Harry. Jag kände hur jag frös till. Jag hade ju tagit marodör kartan, en gång när jag var arg. Han skulle inte hitta den, hur länge han än letade.
-Tack Harry, sa Hermione.
-Jag kommer snart, sa Harry, coh reste sig.
-Bra, vi väntar här, sa Hermione, och så gick han. De andra återgick till maten, men jag hade tappat aptiten. Jag hade totalt glömt att jag tagit den! Vad skulle Harry säga när han inte hittade den. Det dröjde några minuter till innan Harry kom tillbaka. Rätt som det var kom han springande, och flåsade något förfärligt.
-Här är osynlighetsmanteln, sa han och räckte ett bylte, med något som liknade en stor filt.
-Tack, men var är marodörkartan?, sa Hermione. Jag slutade andas.
-Vet inte. Jag hittade den inte, men den kommer nog fram snart, sa Harry. Jag pustade ut. Jag skulle kunna lägga tillbaka kartan, utan att jag märkte det.
-Nu går vi då, sa Hermione. Jag suckade. Jag var ju tvungen att berätta.
Vi reste oss och sa hejdå till de andra, och började gå.
-Jag är nervös, pep jag, och tittade på Hermione.
-Det hade varit konstigt om du inte var det, sa hon bara, och fortsatte gå. Snart gick vi ut genom dörrarna till Hogwarts. Himelen lystes upp av månen. Det var tur, för annars hade vi inte sett någonting. När vi kom fram till skogs kanten, stannade Hermione. Jag undrade varför. Hon såg på mig vad jag tänkte, och sa:
-Osynlighets manteln, sa hon, och syftade på tyget som hon bar på.
-Just det, sa jag. Hon vecklade varsamt upp den.
-Här, sa hon, och bredde ut den över sig själv och mig.
-Hur vet vi att vi inte syns?, sa jag.
-Dum fråga. Kom nu, så går vi, sa hon, också började vi gå in i skogen. Mitt hjärta dunkade vilt, jag var så nervös. Vad skulle han säga? Mer hann jag inte tänka förens vi kom fram till sjön. Där satt han, och blickade ut över sjön. Hans blonda hår och hans vita hud lyste i mörkret. Jag kände hur mycket jag saknat honom. Nervositeten var som bort blåst. Jag visste att han skulle acceptera det.
-Gå fram du, så stannar jag under manteln, viskade Hermione.
-Okej, viskade jag tillbaka. Jag skulle klara det! Jag lämnade Hermione under mantelen, och gick ner sista biten till sjön. Jag kom allt närmare Draco.
-Hej, sa jag tyst. Han vände sig snabbt om. När han såg att det var jag, så fylldes hans ansikte av ett leende.
-Hej Nerina, sa han och sprang fram till mig. Hans blick mötte min, och vi kysste varandra. Hans blåa ögon lyste upp allt omkring oss, enligt mig.
-Sätt dig ner, sa jag.
-Vad är det?, sa han medan han satte sig. Jag satte mig också ner. Jag suckade. Det var nu eller aldrig. Jag måste berätta!
-Draco.., sa jag, men stannade. Jag vågade inte!
-Ja Nerina, säg. Du kan berätta allt för mig. Har du varit otrogen igen?, sa han. Hur kunde han tro det? Jag älskade ju honom.
-Nej, det är klart att jag inte har!, sa jag.
-Men vad är det då?, sa han, med en orolig blick. Jag suckade. Jag MÅSTE berätta.
-Jag är gravid, sa jag, och blundade. Det blev tyst. Varför sa han inget? Jag öppnade ögonen. Dracos ansikte var likblekt. Han såg ut som att han skulle spy.
-Men säg någonting!, skrek jag. Jag hörde hur förtvivlad jag lät. Han tittade upp, men mötte inte min blick. Det var som att han undvek den.
-Jag vet inte vad jag ska säga, sa han tyst. Jag kände att jag hade tårar i ögonen, och snart så grät jag. Varför accepterade han det inte?
-Jag måste tänka på det här ett tag, sa han, och tittade på mig. Men han tittade snabbt bort igen när han såg tårarna på mina kinder.
-Tänka på det? Vad finns det att tänka på?, sa jag. Han suckade.
-Jag måste få vara för mig själv ett tag, sa han. Jag kände hur mitt hjärta bröts i tusen bitar. Jag orkade inte mer. Jag drog min stav.
-Försvinn!, skrek jag. Hans ögon fylldes av rädsla.
-Men.., sa han, men jag avbröt honom.
-FÖRSVINN!!! Jag vill aldrig mer se dig!, skrek jag. Han tittade på mig.
-Det vill du visst, men inte just nu, sa han, och transporterade sig bort. Det var tur, för i samma stund som han sa det, så sköt min stav en besvärgelse. Jag kastade mig ner på marken. Jag vred mig i plågor. Älskade han mig inte? Vad hade jag gjort för fel?
-Nerina!, skrek Hermione, och kastade av sig osynlighets manteln. Hon sprang fram till mig, och satte sig bredvid mig. Hon höll sin arm om mig.
-Han är inte värd dig, om han inte vill ha dig, sa hon. Mina tårar forsade utför mina kinder. Hur kunde han bara säga ´Jag måste tänka på det här ett tag´. Varför kunde han inte sagt: Jag älskar dig, eller något sådant liknande? Jag kände hur allting runt mig blev mörkt. Jag orkade inte längre.
När jag vaknade låg jag i min säng, i sovsalen. Jag satte mig upp, och tittade efter Hermione. Vad hade hänt?
-Nerina!, sa Hermione, och tittade upp från sin bok. Hon satt på en stol bredvid min säng.
-Vad hände?, sa jag. Jag mindes bara att Draco hade stuckigt, och att allt hade blivigt svart.
-Du svimmade, sa Hermione, och la sin hand på min panna. Jag nickade. Det var därför det hade blivigt svart.
-Men hur fick du mig tillbaks hit?, undrade jag.
-Transportering, sa Hermione, och tog bort handen från min panna.
-Du har ingen feber i alla fall, sa hon. Jag nickade.
-Han sa att han behövde tänka, sa jag, och kände att tårarna började rinna igen.
-Han är en idiot!, sa Hermione. Jag nickade.
-Han är så dum i huvet!, sa Hermione. Jag skrattade lite. Hon hade rätt.
-Du har rätt, han är dum i huvet, sa jag. Hon skrattade.
-Och tänk vad skönt! Nu behöver inte mitt barn bli döpt efter hans mor eller far eller döda farfar!, sa jag, och började gapskratta. Hermione skrattade också. Vi satt där och skrattade oavbrutet i flera minuter. Tillsist fick vi sluta.
-Men du, hur ska du göra nu?, sa Hermione. Jag undrade vad hon menade.
-Ja, du vet, vart ska du ta vägen? Det är ju inte som om du kan åka hem till honom, eller ännu mindre din far och mor, sa Hermione. Hon hade som vanligt rätt. Vart skulle jag ta vägen, om Draco inte ville ha mig? Jag kunde ju inte åka till mamma och pappa heller, de skulle tvinga mig att stanna, och min far skulle ta över mitt barn. Jag började åter igen gråta.
-Ta det lugnt!, sa Hermione. Jag nickade.
-Djupa andetag mins du väll?, sa hon. Det där med djupa andetag fick mig alltid att skratta, likså denna gång.
-Du kan säkert hänga med hem till Ron och Ginny till sommaren, sa hon.
-Tror du jag får det?, sa jag. Jag hede ju tackat nej i julas.
-Det är klart. Molly är så snäll, så det kommer säkert att gå bra, sa Hermione. Jag nickade. Framtiden såg trotts allt ganska ljus ut.
Det var den trettiotredje delen av Nerinas första år på Hogwarts. Hoppas att ni gillade den, och jag vill gärna att ni kommenterar! Kramar//irmis
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | rihannalover - 4 mar 08 - 20:44- Betyg:  | | asså ja vill inte svära men faaan vad du äger | | Breda - 25 feb 08 - 23:42- Betyg: | | din novell är så jävla bra :D | | kllara - 25 feb 08 - 21:06- Betyg: | du är bara bässsssst!!!! skriv mer mer mer mer!
Betyg 10000000000000000000000000000 | | Mangasagan - 25 feb 08 - 20:50- Betyg: | | Jättebra<3 Men Draco var taskig!:( MEEEEEEER!!!<3:) | | IrMiS - 25 feb 08 - 19:32 | haha, ja vi gör så.. xD
ne men han blir snäll igen snart..
haha//irmis | | Lauren - 25 feb 08 - 19:31- Betyg: | | :D ME HAPPY :D komigen nu min underbara litta skrivare vill ha mera mera ! :D LÅT OSS HEMNAS PÅ MALFOY MOHAHA xD | | _NotAnAngel_ - 25 feb 08 - 19:07- Betyg: | Minns, ikke mins, åsså använder dem Transferering, spöktransferens.
Åsså sen kan man ikke transferera sej inom skolans område^^
I övrigt bra, och jättefin reaktion på Nerina=) Fortsätt<'3 | | Summerlover - 25 feb 08 - 18:53- Betyg: | Du är så himla bra på att skriva!!! Älskar verkligen denna
storyn!!!!!!!! Vill ha meeeeeeer!!!!! | | Niice - 25 feb 08 - 18:35- Betyg: | | Jättebra! :D <33 Som alltid, men ändå! ;) Meera nuu?! (AA) | | hanochhon - 25 feb 08 - 18:19- Betyg: | MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN HERREGUUUD:D:D DU ÄGEEER:D MEGA BRA SKRIVIt^^
mera?? (A) |
|
|
|
