Otur ! |
Det känns som att det är meningen att ja alltid ska behöva kämpa för attt bara överleva.
Sen min barndom har ja varit livshotande sjuk, men ingen märkt något,ingen gjort något.
Men när det väl uptäcktes var det brottom.
Allt gick så fårt, dom skulle ju hinna rädda mitt liv så allt gick fårt.
Så ja hängde knappt med själv.
Dom började räkna mina dagar.
Men till sisst fanns chansen där trots alla tvivel.
Jag fick en chans till ett liv men fick vänta,vänta tills någon dog så att ja kunde få ett organ.
Vadå egoistiskt?
Men i alla fall så blev det jag lever idag men mot alla odds.
Jag kämpar i skolan för missat hela låg och mällanstadiet pågrund av min sjukdom.
Kämpar med att passa in men det gör ja inte.
Det spelar ingen roll hur mycket jag en försöker men kommer alldrig passa in.
Mina tankesätt är helt annrolunda uppbygda en era.
Till skillnad från är är jag tacksam , tacksam över livet över varje andetag fast att de är jobbiga andetag.
Men har lär mig att kämpa att leva enkelt, att leva svårt.
Med otur, ja får kämpahela tiden, ett änkelt steg för er är ett svårt kliv för mig.
|
| Kommentarer | | Nattis_ - 18 feb 06 - 19:57 | | sad :( |
|
|
|
