På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Nerinas första år på Hogwarts.(del29)

Hej det här är det tjugonionde avsnittet av Nerinas första år på Hogwarts. Hoppas ni gillar den!

Nerina.
Det har gått en vecka sedan Draco torterade Tom till dötts. Jag har ännu inte träffat honom, men det ska jag. Harry har lovat att hjälpa mig finna honom, och få han att prata med mig. Det är bara en tids fåråga, innan jag får se honom. Jag är ganska nervös inför detta. Tänk om han mördar mig med? Men det tror jag inte. Han har ju själv sagt att han aldrig skulle kunna skada mig. Men han har ju ljugit förr, så han kanske gör det också. Nu är jag i alla fall fri från mörkrets märke. Efter mitt självmords försök, syns det inte till. Och Hermione lämnar aldrig min sida. Hon, Harry och Hagrid har pratat med professor McGonagall, och jag kommer få vara borta från lektionerna ett tag. Harry och Hermione skiftar med att se efter mig. Men McGonagall vet bara att jag gjort självmords försök, inte varför.
-Hej på er!, säger Harry glatt, och sätter sig bredvid mig i sällskaps rummet.
-Du är tidig, säger Hermione och kollar på klockan.
-Ja, vi fick sluta tidigare, säger Harry. Hon nickade.
-Hur är det med dig Nerina?, sa han sedan ängsligt.
-Bättre, sa jag. De frågade alltid hur jag mådde, tänkte jag och suckade.
-Okej, men nu går jag, vi ses ikväll!, sa Hermione, och skyndade iväg.
-Har du gjort alla läxor?, frågade Harry.
-Japp, sa jag, och slängde igen boken. Jag var klar med allt, jag låg till och med före.
-Vill du gå ut och röra på dig?, sa han. Jag nickade.
-Då går vi, sa han, också lämnade vi rummet.

Vi gick ut ur Hogwarts. Det var soligt och klart väder. Jag andades in den friska luften. Jag hade inte varit ute på en vecka! Jag sprang ner för kullen som Hogwarts låg på.
-Vänta Nerina!, sa Harry och skrattade.
-Nej, du får fånga mig!, sa jag, och fortsatte springa. Han sprang efter mig. Han var snabb, men inte lika snabb som jag. Jag kom fram till skogs kanten. Skulle jag våga springa in där? Mer hann jag ej tänka, för då var Harry ikapp mig. Jag började springa ini skogen. Harry tycktes inte märka detta, utan fortsatte jaga mig. Rätt som det var stannade han. Jag vände mig om.
-Varför stannade du?, frågade jag och pustade. Han var tyst. Plötsligt började hans hår förändras. Det hade blivigt blont! Och hans ärr försvann.
-Men va-ad.., stammade jag. Då såg jag vem det var.
-Pollyjuice elixir, sa Draco triumferade. Mitt hjärta slog hårda slag.
-Vad är det? Är du inte glad över att se mig?, sa Draco hånfullt. Hans ögon var inte blåa, utan svarta. Han log ett hemskt lömskt leende. Jag kände har mina fötter gav vika. Jag föll hjälp löst ner på marken. Skulle han döda mig?
-Jag hörde om dig och lille Tom, sa han dystert. Eller rättare sagt, uttryckslöst. Jag kände hur pulsen ökade. Jag vågade ej se honom i ögonen. Detta märkte han, och gick fram till mig.
-Då skall se på din man, sa han, och vred mitt ansikte mot honom. Det gjorde ont. Han hade slagit till mig i bakhuvudet. Jag kved till.
-Har du redan ont? Du kommer ha ondare när jag är klar med dig, sa han och skrattade. Han tänkte skada mig. Vad skulle jag göra? Han kom närmare mig och sa:
-Du är inte värd mörkrets märke, sa han och drog upp min vänstra tröjarm. Han blev förvånad, när det ej var där. Han såg ej heller att jag hade skärt mig. På den armen var den ju hyvlad. Han drog upp min andra tröjarm.
-Jag har inte märket, sa jag.
-Det har du visst!, skrek han, och tittade på min högra arm. Han hajade till. Sårskorpan efter det jag ristat in var kvar.
-Står det…, sa han och tystnade. Det var tårar i hans ögon. Jag suckade, och sa:
-Ja, det står Förlåt mig Draco. Han backade undan från mig. Jag kände hur mina tårar började rinna. På Dracos kinder rann det också tårar.
-Va-ad försökte du göra?, sa han tyst. Jag kände min inre smärta välla upp.
-Jag ville lämna det här helvetet. Jag visste att du inte skulle vilja ha mig, efter det med Tom. Jag tyckte det var bäst så, sa jag. Nu föll Draco ner bredvid mig. Hans hy var blekare än vanligt.
-Varför strulade du med Tom, sa han sorgset. Hans tårar rann nerför hans kinder, och droppade som regnet på marken. Det kändes som att någon rev upp mitt hjärta inne från.
-För att jag var ensam, och saknade dig. Jag tänkte ej klart när det hände, sa jag. Han tittade in i mina ögon.
-Jag trodde att du inte älskade mig, sa han och snyftade till. Jag bröt ihop.
-Jag älskar ju dig! Och bara dig! Jag har till och med berättat för mina vänner om oss. Du är den enda jag någon sin har, och kommer att älska!, skrek jag, och snyftade. Han slängde sig om halsen om mig.
-Jag älskar dig också! Jag ville aldrig skada dig, det var folk runt omkring mig som pressade mig till det!, skrek han hysteriskt. Vi båda grät, så att tårarna sprutade. Vi kysste varann, och våra tårar rann samma väg. Jag älskade honom så mycket.

-Nerina!, skrek någon bakom oss. Jag vände mig om, och där stod Harry.
-Är du okej?, sa han, och tittade misstänkt på Draco.
-Ja, det är okej, sa jag. Han nickade.
-Hermione sa att jag hade hämtat dig, men så mötte vi varann på vägen mellan lektionerna. Vi sprang tillbaka till uppehålls rummet, men du var inte där. Vad hände?, sa han upprört. Jag suckade, och berättade. Medan jag berättade höjde Harry sin stav mot Draco några gånger, men när jag berättat klart, så sa han:
-Och för det så mördade du Tom?
-Jag har aldrig sagt att jag mördade Tom!, sa Draco. Jag blev förvånad.
-Var det inte du?, sa jag.
-Nej, det var inte jag!, sa Draco. Jag blev skockad.
-Vem var det då?, frågade Harry.
-Jag vet inte, jag visste inte att han var död förens i morse, när Crabe och Goyle berättade att Nerina varit otrogen, sa Draco tyst. Jag kände glädjen välla upp inom mig.
-Det var inte du!, skrek jag, och kysste honom. Jag kände mig lycklig, kanske inte Draco var en mördare, trots allt. När vi var `klara` sa Harry:
-Men vem var det då?

Det var det tjugonionde avsnittet av Nerinas första år på Hogwarts. Hoppas ni gillade den. Jag vill gärna höra era kommentarer! Kramar//irmis

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Fundera - 5 jul 09 - 15:47- Betyg: