Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

'Du kan få mig så lätt just nu' -Kapitel 1.

nu har jag skrivit ihop första delen till min nya följetong. Blev inte sådär jätte nöjd med den, men vill gärna ha kommentarer. Gärna såna som ger mig förslag på vad jag kan göra bättre.
Lägger in prologen också, ifall det är någon som inte läst den. Kanske lite lättare då att fatta vad den här följetongen kommer handla om
:)
Prolog
Jag vet inte vad det var som gjorde att jag fastnade för just dig. Kanske var det dina ögon? Jag vet faktiskt inte. Den enda vettiga förklaringen till att jag nu ska gå på min femte konsert med ert band är att jag känner mig levande varje gång du tittar på mig. Första gången jag gick på en konsert med er var då Elina, som jag hänger ihop med nästan jämt, sa att jag bara var tvungen att följa med på en spelning med er bara för att "er musik var bland det bästa hon hört". Ja, jag tror det var precis så hon sa. När vi stod där längst fram, och ni kom in på scenen och alla skrek, då var jag väl inte helt övertygad om att det Elina sagt var sant. Men när musiken började fylla konserthallen och alla började sjunga med i texterna, då kände jag mig för första gången på länge levande. Det var som om kroppen hade fått det den så länge längtat efter. Som om ärren på min ena arm inte längre spelade någon roll. Det var bara här och nu som gällde, inget annat.
Och när du sakta kom gående med din gitarr och du log ut mot publiken, med en självsäkerhet som vittnade om att du visste hur bra ni var. Jag tror det var då jag var fast.
Efter det så var era konserter giftet som fick mig att fortsätta, det som fick mig att le på morgonen då jag vaknade.
På tredje konserten med er så log du rakt mot mig, och jag lyckades ta ett kort just då fastän det kändes som om hela jag var gjord av spagetti.
Om du bara visste att du kan få mig så lätt just nu.






Kap 1:
Jag nynnar lite frånvarande medan jag letar efter ett linne som jag tänkt ha på mig just ikväll. Det var inköpt för just detta tillfället, för just denna konserten. Typiskt mig så har jag lagt det någonstans där jag inte kan hitta det. Jag böjer mig ner för att kolla under sängen, men reser mig snabbt igen då byxorna håller på att glida ner lite för långt. Var kan linnet vara?
- mamma, vet du var mitt nya linne är? ropar jag nerför trappan.
- Kanske i tvätten? får jag som svar.
Ha, lätt när jag inte ens har använt det ännu? Jag kollar sökande runt i rummet, och ler lite då jag ser sängen där nu alla kläder jag äger ligger eftersom jag letade igenom garderoben innan. Undrar vad mamma kommer säga? Jag vet redan svaret, alla som har en mamma vet det. De har städmani allihopa. Jag får det bara en gång i halvåret, annars ignorerar jag all stökighet. Det funkar bra för mig faktiskt, men pappa sa att jag kanske skulle fundera på att önska mig en gasmask i julklapp. Ha ha, väldigt roligt!
Jag sätter mig med en irriterad suck på datorstolen, och känner något mjukt mot min rumpa. Kan det vara..? Jo, visst var det linnet! Hur kunde jag missa det tänker jag och skakar på huvudet.
Jag drar snabbt på mig linnet, och det formar sig snyggt efter kroppen. Det ser ut som om jag faktiskt har kurvor i det, trots att jag egentligen inte har det. Jag vrider på mig framför spegeln men stannar tvärt i en rörelse då jag ser mina armar, där långa ärr framträder likt zebraränder. Vissa är färskt röda medan andra är mer åt det vita hållet. En del hade nog sagt att jag hade lika stor rätt att gå i linne som alla andra, att ärren inte spelar någon roll. "Låt dem titta" som Elina sa en gång. Men grejen är att jag inte kan det. Jag orkar helt enkelt med att se alla blickar, och att se eventuell avsmak i deras blickar. "Titta, där är tjejen som skär sig", jag orkade helt enkelt inte med det. Jag var inte stark nog för det. En dag kanske jag skulle komma att bli det, kanske jag stolt skulle kunna höja blicken och våga möta deras förakt för något som för dem var helt främmande. Den dagen hade tyvärr inte kommit ännu, och till dess kände jag mig tvungen att gömma mina armar inuti tjocka munktröjor.
Jag letar fram en svart munkjacka som gör sig bra till linnet. Mina svarta jeans är nytvättade och jag känner mig riktigt snygg! Jag ställer mig framför spegeln och ler ett prövande leende. Kanske kommer han titta rakt på mig idag? Kanske kommer vi faktiskt hinna till deras hotell innan de hinner skynda sig in för att alla fans står och skriker och viftar med autografblock utanför. Kanske, men det är nog bäst att skynda sig lite nu tänker jag innan jag tar handväskan och hänger den över axeln. Jag ska möta Elina nere vid busshållsplatsen, och sen ska vi ta bussen in till stan och arenan där vi ska sätta oss och börja köa. Jag har redan laddat upp med en filt som jag lyckades få ner i väskan. Dessutom är hela min mp3 fylld med deras låtar, och en påse med Ahlgrens bilar slank också ner i väskan. Det kommer bli en underbar kväll, som alla andra gånger.
Jag börjar halvspringa mot busshållsplatsen för jag ser redan Elina där och hon vinkar energisk då hon ser mig.
- Hej Zem! säger hon när jag kommer fram och kramar om henne.
Och ja, jag vet att jag har ett väldigt konstigt namn men vad ska jag säga mer än att min mamma älskar konstiga namn och helt seriöst letade i en namnbok för att hitta ett namn knappt ingen annan har.
- Snart säger jag lyckligt och gör en segergest med ena handen i luften.
- front row igen förhoppningsvis! säger Elina och ler.
- Det finns inget annat alternativ säger jag och tar samtidigt upp pengar ur plånboken. Bussen har kommit. Ett steg närmare.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Lovely__ - 23 feb 08 - 11:56
Åh, tack för alla fina kommentarer:D
ska se om jag kan skriva en ny del idag. Håll utkik iaf, nästa del lär nog komma inom ett par dagar.

och woops, jag fattar vad du menar^^ men jag tyckte inte det flöt på sådär jätte bra, men antar att det är bara jag som är kritisk eller nått:S
Tack iaf!<3
LittleHoney - 23 feb 08 - 09:28- Betyg:
Meerr!
väldigt braa (:
woops - 23 feb 08 - 01:18
Är trött och får knappt inte in något i huvudet, men jag är såpass vaken att jag märkte att det är väldigt bra iallafall :)
Ska absolut följa den här novellen (:
Det jag gillar är att du skriver så... ja, det flyter på utan en massa "hejnuskajagberättaommittliv." Utan det är ... jättebra ^^ Du fattade inte det jag menade va?
Ta det som en komplimang och fortsätt som du gör.
tjoh - 22 feb 08 - 23:23
åh, så bra ! :D du skriver väldigt gripande och jag längtar verkligen till fortsättningen. goooo on! :D <33333

Skriven av
Lovely__
22 feb 08 - 22:37
(Har blivit läst 217 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord