Nyårslöftet del 6 |
Del 6: 9 Maj 2008
(Cornelia)
Skola idag igen.
Absolut inget kul i skolan längre.
Denise har blivit så tråkig så att det inte är sant.
Hon blir sur för ingenting.
Hon skriker varje gång jag nuddar hennes handled.
Och på idrotten, där vi alltid har roligast tillsammans, ja, och nu ska hon inte va med där heller.
Ibland skyller hon på mens, annars på sjukdomar och annars på att hon har glömt gympa kläderna, men jag lovar, det är något hon döljer för mig.
Också är hon ledsen hela jävla tiden för Jesper dumpade henne för typ en vecka sen, han hade hittat en ny tjej hemma i Malmö.
Sen Sofia.
Hon har blivit en riktig bitch nu.
Hon är precis som Hanna.
Tror att hon är något, men i stort sätt så hatar ALLA på skolan dom.
Också har vi Robin… Min Robin.
Jag vet inte, men det känns som om han undviker mig nu för tiden.
Han är hellre med sin bror, Isak än med mig.
Okej, jag vet att hans bror betyder mycket för honom, men han glömmer nästan bort mig.
Och i skolan är han bara med Måns.
Jävla Homomåns.
Ja, nu har det kommit fram.
Måns var tillsammans med Emil i FEM månader, och de har precis gjort slut för att Måns gillar Daniel i stället.
Ingen trodde att han var bög, men vi hade visst fel.
”Cornelia, vi slutar nu” sa Denise och slog mig nätt på armen för att jag skulle reagera.
Jag nickade och reste mig upp.
Jag tog mina böcker och gick ut genom dörren.
Denise kom springandes efter mig.
”Jesper ringde mig igår” sa hon glatt.
”vad ville han då?” frågade jag ointresserat.
”han skulle bara säga att hans tjej dumpade honom”
okej, nu behöver hon inte säga mer, jag fattar… dom är tillsammans igen. Bra, då vet man de.
”okej, så ni är tillsammans nu då?”
”nej, vi ville bara va vänner”
Jag skakade på huvudet.
Den sista veckan har hon nästan gråtit i skolan för att Jesper dumpade henne och nu när han är singel igen så vill hon bara va vän med honom.
Seriöst, jag förstår mig inte på henne.
Vi kom fram till skåpen.
Idrott va nästa lektion.
Jag tog ut ryggsäcken med idrottskläder och slängde upp den på ryggen.
”vad ska du skylla på idag då?” sa jag.
Hon tittade på mig som om jag var helt sjuk i huvudet.
”skylla på?” sa hon sedan oförstående.
”på idrotten”
”ehm… alltså… jag… VADDÅ!? Jag skyller inte på något, jag säger ju bara som det är” sa hon en aning surt.
”Denise, sluta ljug för mig” sa jag och la armarna i kors.
”men du gjorde ju lika dant när du hade skärt dig första gången”
Där slog det mig! Eller nej, det kan inte vara sant, det får inte vara sant.
Denise? Nej, aldrig.
ALDRIG att hon skulle skära sig.
ALDRIG! Eller?
”vaddå? Skär du dig då?”
”ehm… alltså… n-n-nej” stammade hon fram.
Jag suckade och himlade med ögonen, hon kunde verkligen inte ljuga.
”sluta ljug har jag sagt”
”JAG LJUGER JU FAN HELLER!”
”visa armarna då!”
”FAN HELLER!”
”VISA ARMARNA DÅ!”
Vi fick allas uppmärksamhet.
Denise skakade på huvudet och vände sig om för att gå iväg.
Då tog jag tag i hennes arm och drog bort hennes tröjärm.
Ett bandage… med blod?
”bandaget är där för att?” frågade jag.
”ehm… jo… alltså… jag… jag sa ju att jag hade stukat handleden”
Hon mötte min blick. Min arga, eller nej, inte arga, min oroliga blick. Men hon vände genast bort huvudet.
”stukat handleden? Varför är där blod då?”
”för… för… för…”
Hon suckade djupt.
Jag drog sakta bort bandaget.
Hon orkade inte göra motstånd mot mig, hon visste endå att jag skulle vinna.
Mina ögon spärrades upp då jag såg hennes handled.
1, 2, 3, 4, 5, 6, 7,8, 9, 10… Det gick inte och räkna, där var så många nya och gamla ärr.
Överallt på handleden.
Jag suckade orolig suck.
”varför?” fick jag ur mig samtidigt som jag släppte henne.
”därför” viskade hon mellan sina tänder, knappt hörbart.
”VARFÖR?” frågade jag mer bestämt och tårarna brände bakom ögonlocken.
”för…för att… för att… att… att allt är så jävla fucking piss jobbigt. Jag HATAR mitt liv, jag hatar mig själv, jag hatar allt!”
Nu började tårarna rinna på mig.
Denise, den glada tjejen, den flickan som alltid får en glad, den som får en att skratta när man gråter, den som lyser upp sitt mörka liv, den personen, har… har… blivit som jag och allt är mitt fel.
”varför gjorde du det? Du vet hur svårt jag hade och har för att sluta!”
Hon tittade upp på mig med sina söta, men nu sorgsna ögon.
”jag trodde inte att man blev beroende så fort”
jag suckade.
”det är mitt fel va?”
Hon var helt tyst.
Tårarna hade börjat rinna på henne också.
”det är mitt fel va?” upprepade jag.
Hon var fortfarande helt tyst.
Inget ljud, ingen rörelse lämnade henne.
”det ÄR mitt fel!” utbrast jag och tårarna rann mer än någonsin.
Jag klarade inte att stå upp.
Benen kändes som spagetti.
De bara vek sig hela tiden.
Jag föll ihop till en hög på golvet.
Jag… jag… jag har förstört min bästa väns liv.
ännu en ny del :)
nästa vecka är det inte säkert att det kommer ut en ny del för då kommer min bästa vän hem från thailand så jag ska va med henne rätt mycket i nästa vecka och jag kan inte skriva när hon är här för ingen vet om att jag skriver, det är därför jag aldrig ger ut mitt namn i heller... men iaf, nuher ni en ny del så kommentera gärna ;) (a)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | sandruskapuska - 29 apr 08 - 00:43- Betyg:  | | Jättebra fortsätt igen. lägg inte ner | | Ciissii - 20 mar 08 - 13:21 | | Jättebra, fortsätt! | | MissJh - 28 feb 08 - 19:26 | Åh, jättebra ju!
kan du maila när nästa del kommer? :) | | JessicaKarlsson - 24 feb 08 - 21:43- Betyg: | | jättejättebra, fortsätt NU! :D | | eviigheet - 22 feb 08 - 14:26- Betyg: | | MER SNÄLLA MER <3<3 | | AngelOfBlood - 22 feb 08 - 11:32- Betyg: | | Fan vad bra!! |
|
|
|
