Cancern vs. Livet | 7 |
Kapitel 7 [I just want to hold you close, feel your heart so close to mine and just stay here in this moment for all the rest of time]
Jag måste faktiskt erkänna att när vi spelade idag hade nästan glömt att jag hade cancer. Det var ju svårare att sjunga, men det hade det varit ett tag, så det var inget jag reagerade på. Musik hade verkligen en stor inverkan på mig. När vi hade spelat klart gick jag och Jesper hem till honom. När klockan var tio och det var mörkt ute låg vi i hans säng och tittade ut genom hans fönster. Det var fullmåne och stjärnorna lyste ner på oss.
- Visst är det vackert? frågade jag och tittade upp på himmelen.
- Stjärnor är vackra, sa han och tittade på mig.
När han sa det visste han inte att jag snart skulle göra stjärnorna sällskap, att jag snart skulle bli en stjärna och titta ner på honom. Han visste inte att det han sa snart skulle bli verklighet.
Jag kysste honom, tog hans hand och han kysste mig tillbaka. Jag skulle kunna göra vad som helst för att få ha det så här för evigt. Allt, jag skulle kunna göra precis allt för att vara med dem som jag älskade. Men vad kan man göra när man är dödssjuk i cancer? Vad gör man när hoppet på ett liv är borta? Ingen kan överleva livet, men vissa klarar det bättre än andra.
- Jesper, började jag lite försiktigt och tystnaden sa att jag var tvungen att fortsätta. Den dagen på spanskan, när Laila sa att jag skulle hjälpa dig, kommer du ihåg den?
Han log mot mig och skrattade. Jag visste redan innan jag frågade att jag skulle få den reaktionen, för jag betedde mig ganska roligt då på spanskan. När Laila sa att jag skulle hjälpa Jesper att läsa upp hans betyg - eftersom att mitt betyg var väldigt bra och hans mindre bra, så hade jag först vägrat. Jag tyckte att jag skulle satsa på mina egna betyg och att hjälpa Jesper var jag inte sugen på. Men efter en lektion så sa Laila att vi skulle stanna kvar så att hon fick prata med oss och vi hade inte så mycket val. Hon övertygade mig att om jag hjälpte honom och han lyckades få G, skulle jag ha lättare att få MVG. Det kanske låter som en mutning, men om jag hjälpte honom betydde det tydligen att jag engagerade mig i skolarbetet och då var det visst lättare att få bra betyg. Jag sa ja, och det var det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det var på det sättet jag såg under ytan på honom, och där hittade jag den mest värdefullaste skatt, hans hjärta.
- Jag tror aldrig jag har haft så svårt att dölja ett leende som när du försökte bortförklara dig varför du inte ville hjälpa mig, svarade han när hans skratt hade lugnat ner sig.
Han log så att jag kunde se smilgropen, vilket i den stunden räckte för mig. Smilgropen var något hos Jesper som jag var rädd att jag inte skulle få se på länge. Jag la mig med ryggen mot honom och han la sin arm över min midja, precis som vi brukade göra. Jag kände hur hans andedräkt kittlades i min nacke, precis som den brukade göra och hur hans fingrar brottades med mina, precis som vi brukade göra. Detta var precis som det brukade vara när jag var med Jesper, men till skillnad från de andra gångerna behövde jag berätta för honom den värsta utav de hemskaste sanningarna. Han skulle snart få veta att mina andetag snart kommer att ta slut.
- Tack för musiken du sjöng för mig idag, sa jag medans en tår började tränga fram. Det var vackert. Väldigt vackert.
- Det var det som var meningen, sa han glatt. Jag skulle inte vara något utan dig.
Den ensamma tåren som innan bara fanns i mitt öga, hade nu sällskap med flera på min kind. Jag var glad att jag hade vänt mig om så att han slapp se tårarna. Jag ville inte att han skulle se tårar rinna nerför min kind, även om jag visste att det var en omöjlighet.
- Säg inte så, sa jag med sprucken röst. Det gör ont att höra de orden från dig.
Han tog upp sin starka hand och tvingade mig att se på honom. Smärtan i hans ansikte gick inte att missa när han såg tårarna på mina kinder. Han släppte försiktigt min haka och drog mig närmre honom. Han höll om mig och gungade mig fram och tillbaka.
- Vad är det min älskling? Frågade han lugnt, men man hörde paniken i hans sammetslena röst. Vad sa jag för fel?
- Jesper, du kunde inte veta, sa jag sorgsligt. Men du måste fortsätta att vara när mina andetag tar slut, du måste.
Jag kände hur hans kropp stelnade till bakom mig. Han andades snabbare och han höll mig ännu hårdare än vad han gjort förut. Jag visste så väl att detta ögonblick skulle komma, men jag ville skjuta upp det ännu längre, vilket inte var möjligt. Jag var nu tvungen att berätta för honom att jag hade en sjukdom som skulle bli min död.
- Ellen, vad menar du nu? Du kommer väl inte… han tvekade. Du kommer väl inte att dö?
Jag lät en liten nick bli svaret på hans fråga och min gråtattack blev större. Jag hur hans tår landade på min nacke och hur han drog efter andan. Inga ord kunde säga vad vi kände men tystnaden och snyftningarna pratade åt oss. Allt verkade i den sekunden så meningslöst. Jag hade sårat honom, sårat honom djup fastän det inte var med meningen.
- Doktorn vet vad hostan jag har är för någon sjukdom nu, sa jag men förväntade mig inget svar. Cancer.
- Varför just du? Frågade han mig mellan snyftningarna. Varför kan det inte vara någon deprimerad människa som inte vill stanna på jorden?
Jag önskar att jag hade svaren på frågorna han just ställt mig, men jag hittade inte dem. Allt jag ville då var att stanna hos honom så länge jag kunde. Nu låg jag hos honom och titta på stjärnorna men snart skulle jag vara en ängel på himmelen och titta ner på honom,
- Ellen, sa han och jag vände mig om så jag såg hans tårfyllda ögon i månskenet. Jag älskar dig.
Detta var då sjunde delen. Någon som vill läsa en del till?
Btw, jag behöver lite hjälp. Jag har då fått för mig att jag ska skriva en rad ur en låt (tvångstankar) varje kapitel, men jag börjar redan få idébrist. Någon som kan några låtar som har "jag kommer lämna dig/dö-teman"? (uppskattar svar)
såå 1, 2, 3, 4 eller 5? (läs de andra delarna så fattar ni)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | NewMoon - 21 mar 08 - 11:55- Betyg:  | | fem fem, fan så fint :'/ snyft .. | | SabbePabbe - 20 mar 08 - 20:30- Betyg: | Nu blri det faktiskt en femma, för denna delen...
*snyft, snyft* | | emhiee - 24 feb 08 - 15:19 | Jätte bra verkligen!
men ja kna inte gråta nu,, för då skulle min maskara smetas ut.
Fortsätt jag vill så gärna veta mer om denna berättelse!
emmie <3 | | HilfMirFliegen - 24 feb 08 - 00:50- Betyg: | | Herregud vad bra! :D Bara namnet är underbart (ta det inte på fel sätt). Men man blir fångad på direkten liksom! Mera nu! <33 | | andeinerseite - 22 feb 08 - 22:02- Betyg: | 5 :)
Du skriver jättebra! :D | | dikten93 - 22 feb 08 - 18:40- Betyg: | | 5, fyfasen vad sorligt, men bra, som alltid :D gråter fan xD haha! | | tjoh - 22 feb 08 - 13:28 | men guuuud, jag sitter och grinar :(:( ! underbart skriver du !
44444 5555 ! :D | | hanochhon - 21 feb 08 - 21:51- Betyg: | Meh, shit, jag gråter som fan xD Du skriver sjukt bra, den här
äger:D Mera?(A) kram HoH :D | | etsigav - 21 feb 08 - 21:42 | 555 :D
ååh, otrooligt bra . | | anderssooon_ - 21 feb 08 - 20:49- Betyg: | asbra.... mer
och skriv i mail ;D | | Min_flicka - 21 feb 08 - 20:34- Betyg: | | 5 :D | | dobermannn - 21 feb 08 - 19:25- Betyg: | | Jag vill ha en del till! du skriver så bra!!! |
|
|
|
