Jag älskar min bror (kap 2) |
Förlåt om det tagit lite tid, men skolan tar så mycket tid och sånt... ^^ Men, men har fått ihop en till del och håller på med trejde ;) Har även fått lite nya ideér till den här tack vare min kompis, så nu vet jag lite mer vad som ska hända. Men hur som helst, Read enjoy! ps; lämna gärna en liten kommentar om känner fört. (:
Kapitel 2
Efter att ha vandrat omkring ett par timmar på Londons gator med dess små hus som satt tätt ihop, marknadsstånden och massor av folk som hela tiden pratade i mun på varandra med typiskt engelskt dialekt, kom jag till slut fram till ett mysigt café. På utsidan var fönsterbräderna målade i en snövit färg och med gulliga krusiduller, utsidans väg var gjord i cement och målad i en ljus gul färg, påminner mig om tussilagor. Och dörren som var i trä hade färgen mörkgrön, riktigt sött var det hela faktiskt.
Jag gick fram till dörren och tog tag i dörrknopen och öppnade. Ryckte till lite av ljudet från dörrklockan som plingade till då jag precis hann gå innanför dörren och värmen slog emot mig. Det är inte så jättekyligt ute men det är fortfarande lite kallt nu när det är vår. Jag blickade igenom det lilla fiket snabbt och konserterade att det var bara några få människor som var här inne. Vid borden satt en gubbe och en gammal dam som drack te med kakor och fyra barn i åldrarna tre och nio år gamla, de satt och drack saft med deras mamma som jag gissade på.
”Vilket bedårande ställe.”
Tänkte jag förtjust för mig själv, gick sedan och satte mig i ett hörn vid ett hörnbord där det fanns två trä färgade stolar och satte mig på en av dem. Precis när jag skulle ropa på en servitör kom det en, coolt. Det var en kvinna i trettio års ålder i svarta byxor, en ljus lila kortarmad tröja, någon slags form av tofflor och till det ett kort vitt förkläde.
”Vad önskas?”
Frågade hon och log, wow, tänkte jag. De pratar verkligen så som i filmer, du vet med deras speciella och typiska dialekt. Coolt.
”Euhm… En kopp varm choklad, tack.”
”Visst, det kommer strax.”
Puh, jag lyckades beställa på engelska, yes! I`m the best.
Stolt som jag var över det kunde jag inte låta bli att le stort och slå ut med armarna i en gest för att sedan slå ihop händerna. Ja, det kanske låter lite mobbat att göra så bara för att man lyckas beställa på ett annat språk, men för mig är det faktiskt spännande på ett vis.
Hur som helst, efter chokladen ska jag köpa en tidning och se om jag kan hitta ett jobb och någonstans att bo, jag kan kanske bli hyresgäst?
Eftersom jag var helt inne i mina egna tankar märkte jag inte att någon stod framför mig fören person harklade sig, då tittade jag upp. Snacka om pinsamt!
Så jag vände snabbt upp huvudet och mötte servitörens vänliga gröna ögon.
”Din choklad fröken, varsågod.”
”Tack så mycket.”
Svarade jag så fint så på min sjukt bra engelskkunskap. (Måste ju få skryta lite)
”Du kan betala vid kassan där sen när du är klar och ska gå.”
Jag nickade som svar över att jag hört, efter det vände hon sig om och gick. Förmodligen för att ta emot andras beställningar.
En svag strimma av rök steg från den stora vita koppen, försiktigt slöt jag mina både händer runt om den och förde långsamt läpparna mot koppens varma kant. Jag smuttade lite i taget för att inte bränna tungan eller gommen, det var faktiskt VÄLDIGT varmt!
Medan jag drack den varma chokladen kunde jag inte undgå att börja tänka på killen som jag stötte ihop med på flygplatsen. Jag såg aldrig hans ansikte, det enda jag uppfattade från honom var att han hade en grön skinnjacka, udda färg på just en skinnjacka om du frågar mig och så hade han svart långt hår som var ned plattat. Han var också längre än mig om jag minns rätt, runt två huvuden längre.
”Nu känner jag mig kort.”
Flinade lite och tog ännu en klunk av den varma drycken vilket snart var slut. Suckade nöjt, men efter att ha känt mig uppåt och glad försvann det nu.
”Min familj. Tobias.”
Kunde inte låta bli att känna mig nerstämd, jag är inte längre hemma och dit kan jag aldrig återvända till heller för den delen. Undrar om dem letar efter mig… Men det är ju klart att de gör! Eller? Nu är du allt dum Mar… nej jag menar Sara, som är mitt nya namn.
Fortfarande insjunken i mina egna tankar kom jag tänka på Tobias, min älskade storebror.
”Bara att jag älskar honom mer än som en bror.”
Suckade förtvivlat, jag kan inte vara kär i honom! Jag vill inte kyssa hans läppar, hålla honom tätt eller fläta in mina fingrar med hans. Jag vill inte.
Jag älskar honom inte, han är min bror och inget mer.
Jag älskar dig inte Tobias. Men hur mycket jag försöker intyga och lura mig själv om det så vet jag att det är bara lögner. För mer av allt vill jag pressa mina läppar mot hans mjuka, hålla hans hand och fläta in mina fingrar med hans och krama honom hårt och tätt.
Aldrig släppa taget.
Jag vill se in i hans blåa havs ögon, höra hans underbara skratt och hans sjukt dåliga humor som man bara skrattar åt för att dem är så himla dåliga. Ett utav hans skämt ät till exempel ”En vägg till en annan, vi mötts vi hörnet”, eller den här ”En lampa sa till en annan, jag är tänd.”
Ler åt då han berättade dem, han såg så finurlig ut och stolt över att ha hittat på den sista helt själv och sedan skrattat åt sitt eget skämt så mycket att han nästan ramlade omkull!
Det var en rolig syn och hans ögon hade verkligen tindrat.
Långsamt sköt jag bort tankarna, jag ska inte tänka så. Gick sedan till kassan för att betala.
Ute var vårluften alldeles härlig, riktigt uppfriskande faktiskt!
Jag började gå mot en gata med kullerstenar och kom in ett litet bostadsområde och kan inte låta bli att beundra den delen av staden jag befinner mig i. Om ni har sett filmen ”Notting Hill” vet ni på ett ungefär hur det ser ut, annars kan jag förklara för er så gott det går.
Husen är som små, små höghus som sitter tätt ihop, nästan ihop klistrade och är i alla möjliga färger. Ett hus var mörkgrönt med mörkröd dörr och gula fönsterbrädor, Jag menar, hallå, Gula?! Den färgkombinationen var faktiskt lite komiskt.
Medan jag gick längs kullerstens gatan stannade jag vid några marknadsstånd och köpte en macka med en massa delikatesser på, mums säger jag bara!
Kom att tänka på att det var ett tag sen jag åt frukost, senast var på flyget och det var runt sjutiden, nu är hon halv ett på eftermiddagen. Och om ni ätit flygmat, så vet ni att det inte precis är jättegott. Kan lugnt säga att jag inte åt så speciellt mycket så nu var jag i alla fall hungrig.
Ätandes på mackan såg jag en annons på en anslagstavla, det var en kvinna som skulle åka till New York i åtta veckor på grund av ett jobb och hyrde under tiden ut sin lägenhet. Det fanns ett badrum med toalett, dusch och badkar, en liten hall, två sovrum och ett kök samt ett litet vardagsrum.
Detta lät ju perfekt och hyran var inte så farlig heller, bara jag hittar dit så… Men det ska nog gå bra, tänkte jag, fanns även ett nummer och en adress. Gäller bara sen att hitta ett jobb med hyfsad bra lön sen... Hoppas det går bra.
Men snabbt skrev jag upp alltsammans på en lapp som jag fiskade upp ur väskan.
Jag knackade lätt på dörren.
”Hoppas att hon är hemma.”
Muttrade jag och stampade lite med fötterna av nervositet. Ska ju hyra en lägenhet här liksom! På engelska dessutom, jag måste köra snacket på ett annat språk och hoppas att hon fattar i alla fall något av vad jag säger och jag henne. När ingen kom efter att ha knackat en gång, gjorde jag det igen fast lite hårdare, hon kanske inte hörde första gången?
Medan jag väntade tog jag lite mer titt på husets utsida. Det var som ett litet hus än som en lägenhet, eller snarare mer som ett radhus och direkt man gick utanför ytterdörren kommer man ut till gatan. Och om man fortsätter en liten sträcka på runt tjugo minuter kommer man till alla de markandsstånd jag såg förut och en del affärer med mat, kläder och en massa annat. Huset som jag tänkte hyra var gjort i rött tegel med mörklila dörr.
”Coolt.”
Det fanns fem fönster, alltså är det både över och nedervåning och en källare. Måste bara påpeka en sak, fönsterbrädorna var limegröna, japp, ni hörde rätt! Limegröna.
Suckade sedan när ingen kom för att öpnna.
”Får väl återkomma då.”
Men precis när jag tänkte vända mig om för att gå hördes det fotsteg, ett skramlade med låset och dörren öppnades.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.7) | AblAckAngEl - 12 sep 08 - 15:55- Betyg:  | | super | | abeer - 11 jul 08 - 18:08- Betyg: | | jätte bra!!! | Noyle - 28 jun 08 - 13:55- Betyg:  | Du skriver ganska bra. Det är något med ditt berättarsätt som jag gillar väldigt mycket, men det är samtidigt väldigt störande med alla dessa små oviktiga detaljer hela tiden. Det känns inte som om texten kommer frammåt.
Men du har öga för detaljer, du kanske bara skulle använda dem när det är nödvändigt istället? För då kommer det nog att bli en väldigt bra text. | | sandruskapuska - 12 jun 08 - 16:43- Betyg: | | jättebra!! <3<3<3 | | Mp3 - 24 feb 08 - 23:49 | | Riktigt bra :) <3<3 | | Melowa - 24 feb 08 - 12:44- Betyg: | | mer! Snart !! | | Mangasagan - 21 feb 08 - 17:49- Betyg: | | Jättebra<3 Fortsätt!!!:D <3 |
|
|
|
