Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

mörker.

– JAG HATAR DIG!, Skrek jag till pappa och börja gå mot trappan.
- vad sa du ?!, frågade han med ilskan i rösten hon kom fram till mig.
han drog mig i håret.
– VAD SA DU?! , Frågade han och jag kunde känna alkoholen genom hans andedräkt.
- inget, mumlade jag med gråten i halsen .
han tryckte upp mig mot väggen, jag slog i huvudet i väggen.
– vågar aldrig säga så till din far!
Han släppte mig, och jag föll ner på golvet.
Han sparka mig i magen,
- gå upp på ditt rum !
Med smärtan i magen gick jag sakta upp till rummet.
Fan jag hatar det här .
Jag tittade upp mot stjärnorna genom fönstret.
– mamma snälla kom tillbaka, jag klarar inte det här utan dig.
Tårarna började att rinna, jag gick över till sängen,
och drog täcket över mig .
Sen kom den fram.
Den som hade varit min vän efter mamma gick bort.
Jag tog det rostiga rakbladet och började skära mig, och började tänka på allt som hade hänt.
Allt började när mamma gick bort.
då jag bara var 12 år gammal .
Efter mamma dog förändrades allt, du började dricka.
Vi började bråka mer och mer.
Ibland hände det att du slog mig, inte så värst hårt.
Men det gjorde ont, men så kom den dagen, den dagen då allt tog slut.





Jag var 14 år gammal, och gick hem från skolan, lika rädd som vanligt.
När jag kom fram till gråaktiga huset, tog jag ett djupt andetag och öppnade dörren.
Det stank, jag tittade mig omkring.
Tog ett steg in i hallen tittade in i köket, men där fanns han inte.
Jag hörde TV: n inne i vardagsrummet, han måste vara där inne.
Jag gick så försiktigt jag kunde så han inte skulle höra mig.
När jag var vid det femte trapp steget, knackade hela trappan.
– Sara?, Är det du? .
Hörde jag honom säga,
– ehm... ah det är jag.
– så bra, kom lite jag måste få prata med dig.
Jag går nerför trappan, hoppas på att det blir bara ett slag denhär gången.
Jag går in och ser att sitter i den röda utslitna fåtöljen.
Tre öl burkar står på det gamla bordet, och den fjärde håller han i handen.
– vad är det?, Frågade jag lite försiktigt.
– kom hit!, Sa han åh höll ögonen på TV rutan.
Jag gick med skakande ben fram till han.
- va fan är det här?!
Han höll uppe ett vitt kuvert,
– Det står att du skolkar från lektionerna!
Han ställde sig upp, och tittade rakt in i ögonen på mig.
Han var arg, han slog till mig rakt över ansiktet.
Putta ner mig mot golvet, jag såg han i ögonen, han verkade argare den här gången.
– DU BRYR DIG INTE ÄN DÅ! , Skrek jag till han och tårarna började rinna.
Han sparkade mig i magen, det blev tomt inuti mig.
Jag lyckade ta mig upp på benen, sprang ut ur vardagsrummet uppför trappan in i mitt rum och låste in mig på rummet.
Jag skakade av rädsla, någonting inom mig säger att det kommer bli värre den här gången.
Jag hörde steg i trappan, han var på väg upp till rummet.
Jag kröp bort till ena hörnet av mitt rum och försökte göra mig så liten som möjligt.
Han började banka och rycka i dörren, han skrek att jag skulle öppna.
Men jag höll för öronen och ville bara bort härifrån.
Han slog in dörren, och skrek drog upp mig.
Slog mig om och om igen, han börja trycka ner mig mot golvet.
Han drog ner mina byxor, jag började skrika ville att nån skulle höra.
Jag försökte slita mig loss, men han är för stark.
Han knäppte upp sina byxor, och trängde sig in i mig.
Jag grät, sparka och skrek, han slog till mig och bad mig hålla käften.
Jag orkade inte mer, jag var helt slut efter tag slutade han.
Han spottade mig i ansiktet, och gick ut.
Jag hade så ont, jag orkar inte mer.
Jag lyckades ta på mig mina byxor, och gick ner för trappan. Gubbjäveln satt i fåtöljen som om ingenting hade hänt. Jag struntade i att han ropade på mig.
Jag gick ut, det började bli mörkt. Jag gick genom parken, och till den platsen jag brukade gå till.
Järnvägen.
Jag satte mig på spåret, och tänkte igenom allt som hade hänt.
Jag började gråta, jag orkar inte mer.
Plötsligt hör jag tåget, jag vänder mig om och ser skenet av dens ljus.
Jag är inte rädd.
När tåget är bara några meter ifrån mig. Jag hör att tåget tutar, hör hur den bromsar.
Men jag bryr mig inte, det ända jag gör är att titta upp mot himmelen.
– Mamma nu kommer jag till dig, Säger jag och tar mitt sista andetag.




[komentera ]
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
chosanhopsan - 21 feb 08 - 22:38
jättebra : )
sofijahx - 21 feb 08 - 22:35
tacck ^^
hanochhon - 21 feb 08 - 21:53- Betyg:
Mkt bra^^ Jätte bra skrivet :)

Skriven av
sofijahx
21 feb 08 - 17:16
(Har blivit läst 42 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord