Det avgörande andetaget... |
kniven trycks långsamt in i min mage...
men för ett ögonblick känns allt som helt
mitt liv som långsamt suddats ut
tar för ett ögonblick en tvärning
det är nu
inte sedan
nu det avgörs om kniven ska borras in i min mage
eller om den långsamt ska dras ut...
så lånsamt att varje andetag blir som ett rop på hjälp och död
men i sista sekunden innan jag ska dra det fasansfulla andetaget
kommer du tillbaka och drar ut kniven så smärtfritt som möjligt.
men jag kommer aldrig glömma
och ärret efter kniven kommer aldrig försvinna...
|
|
|
|
