Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Ensam kvar i skogen

Det är kväll. Regnet strilar ner. Mossan är blöt att sitta på och den stora granen ger inte mycket skydd.
Johanna är frusen, hungrig och rädd.
Vad skulle hon göra?
Hur hade det blivit såhär?
Allting hade ju börjat så bra den kvällen.

Vi hade träffats på en restaurang och sen haft det jätte trevligt hela kvällen.
Vi hade setat i timmar och druckit lite vin och pratat om allt. Det hade helt enkelt varit den bästa kvällen i mitt liv, och jag ville aldrig lämna honom.
Men efter några timmar, efter allt för många glas vin förändrades han helt.
Han började skrika åt mig att ta av mig kläderna. Jag blev skrämd och flyttade mig lite längre bort från honom i hopp om att han skulle sluta.
Men att jag inte ville det gjorde honom bara ännu argare. Han fortsatte skrika om mina kläder om och om igen.
Men när jag fortsatte att vägra blev han galen. Han tog ett hårt tag om mina handleder och släpade mej ut ur restaurangen.
Som straff för att jag vägrat började han slå och sparka mig när vi kommit ut.
Jag började kämpa emot, men kom snabbt på att det inte varit så smart. Det gjorde ju honom bara ännu mer ilsken.
När han tröttnat på att slå mej, och kanske kommit på att det inte gjorde någonting bättre, tog han tag om mina handleder och började släpa mig längre bort.
Jag hade ingen aning om vart vi skulle. Nu började jag bli rädd.
Jag slöt mina ögon och försökte tänka på något annat för att lindra smärta.
Jag öppnade mina ögon igen när jag kände att jag han slängt ner mig på marken.
Jag kollade mig omkring. Nu var vi långt inne i skogen, jag låg vettskrämd nere i mossan och stirrade upp mot honom.
Jag slöt ögonen igen och bad till gud att inget hemsk skulle hända, i samma som han började riva av mina kläder.

Johanna vaknade upp ur sina tankar när hon plötsligt hörde steg.
Hon satt där, naken i mossan, och hade ingen aning om vart hennes kläder hade tagit vägen i mörkret.
Allt hade gått så fort.
Hon förde handen försiktigt ner mellan benen och kunde känna någonting varmt och blött där nere. Något som inte tillhörde henne.
Ännu en våldtäkt var skedd.

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)


Skriven av
MissNoname
21 feb 08 - 07:54
(Har blivit läst 79 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord