Vikingaanfallet |
Vattnet glittrar. Solen skiner och det blåser en lugn bris ute på havet. På det båda flatbottnade, trettiobänkade Långskeppen utanför kusten så rustar Vikingarna till strid, de ska anfalla en kuststad och försöka att plundra klostret som står på en bergssluttning utanför byn där det med all säkerhet finns silver att vinna.
”Det här blir en lätt strid…” Säger Halvard Sigurdson till Tjalve Gråskägg.
”Ja det lär det nog bli, en massa silver och säkert flera Trälar till på köpet!” svarar han och ler tandlöst medan han putsar sitt blänkande svärd.
Överallt på de båda skeppen så hörs vapenskrammel; Stora runda sköldar späns fast på starka, vältränade armar och glittrande spjut, vassa yxor och tunga järnsvärd inspekteras i det gryende morgonljuset. Toppformade hjälmar av härdat läder eller stål, stoppade med mjukt skinn, sätts på huvudena i den samanlagt sextio man starka Drakskeppsbesättningarna på de två skeppen. De robusta nässkydden som hjälmarna har ger männen en grym och skräckinjagande anblick som tillsammans med de stora, klotrunda sköldarna, yxorna, svärden, pilbågarna och spjuten utgör en dödlig anfallsstyrka…
Svordomar över att någon som tagit fel hjälm hörs längre bort i båten och en stor, grov och rödhårig karl gormar över att någon har förstört hans utrustning på skeppet bredvid. En annan klagar på att hans svärd är rostigt men ingen tar notis över dem, var och en får förbereda sig själv och det är varje vikings plikt att hålla sina vapen och utrustning i gott skick.
Till sist så spänner varje man på sig ett bröstharnesk av härdat läder uppå sina lösa tunikor innan de med vindens hjälp löper in mot byn och klostret…
”Ta ned drakhuvudet i stäven så vi inte skrämmer Landvättarna!” Vrålar vikingarnas ledare med sin praktfulla och typiska, ^ -formade (toppformade) hjälm som vikingarna använder. Men skillnaden är att ledarens hjälm har konstfulla och slingrande silverinläggningar vilka glittrar i den uppgående solens, varma sken. Han vrålar igen för att höras över larmet och några män tar sig skyndsamt an uppgiften att ta ned det vackert utsmyckade drakhuvudet som sitter längst fram i fören.
”Ett Drakskepp, ett drakskepp!” Hörs en skräckslagen röst ropa och det blir panik i byn när man ser det fyrkantiga, typiska vikingaseglet på de två skeppen närma sig byn. De flesta bybor, främst kvinnor, gamlingar och barn flyr uppåt kullarna eller bort mot klostret på bergsluttningen. Men alla hinner inte iväg från den lilla staden/byn förrän det hörs vilda rop, vapenskrammel och hemska skrin bortifrån kajerna: Skeppen har löpt in i byn och striden har börjat!
”Döda alla som är för gamla för att arbeta, fånga kvinnorna och barnen, pojkarna och männen får ni göra som ni vill med!” Vrålar ledaren och kysser sin Torshammare och en statyett av Oden för tur och lycka i striden.
Sedan så svingar han sig över skeppskanten och ned på bryggan med stridsyxan i ena handen och rundskölden i den andra. Tät följd av sin sextio man starka minihär så rusar han vrålande in i den lilla byn och hugger ned alla som står ivägen för honom, även kvinnor och barn.
Kaoset är ett faktum! Vikingarna har landstigit vid kajerna, kvinnor springer förvirrat runt på gatorna och letar efter sina barn, medan en del av männen och gamlingarna tar till vapen eller förtvivlat försöker att komma undan. Byns ledare försöker organisera någon sorts ordning i kaoset men fälls strax av en pil, alla springer förvirrat runt, runt och försöker antingen strida eller fly någonstans. ”Mamma, mamma!” hörs ett gråtande barn skrika någonstans i folkmängden.
Flera pilar kommer susande och ni kommer brandpilarna som sätter eld på halmtaken och röken börjar stiga från en del av byns hustak.
Men ingen lyssnar eller hinner reagera för nu så börjar de krigsklädda vikingarna närma sig och då så skingras folkmassan som agnar för vinden när vikingarna kommer vrålande uppför gatorna. Svärdsklingor korsas, män faller, kvinnor och barn som inte hinner undan blir nedtrampade och avhuggna armar, ben och andra hemska scener utspelar sig mitt framför ögonen på de skräckslagna byborna. Blodiga vapen höjs och sänks, kvinnor tas till fånga och skändas av skrattande krigare. Sedan binder krigarna fast dem tillfångatagna pojkarna, kvinnorna, männen och barnen, som överlevt utan alltför svåra skador, med tjocka rep.
Sedan så står de där, i en lång rad där de olyckliga som överlevt eller tillfångatagits blir fastbundna vid fötter och händer innan de sakta förs igenom den delvis nedbrända byn för att föras som Trälar (slavar) till Svearnas land i den kalla norden…
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Tiggarflikkan - 21 feb 08 - 21:54- Betyg:  | Som JennnyJ säger, som skrivet ur en bok!! Men bra ordväxling!
BTW, taaaack för kommentaren!! (Det gör inget att du är sent ute, det var jag också nån gång!) :D:D | | JennnyJ - 21 feb 08 - 09:44- Betyg: | välldigt bra :D som att läsa direkt ur en bok ^^
du skriver med otrolig inlevelse och det känns lite som om man var med dem där i striden :)
fortsätt så :D /JvJ | | mii - 20 feb 08 - 21:30 | | den var annorlunda, men riktigt bra. Lade märke till lite stavfel också ;) |
|
|
|
