Alla ser att vi faller.del,1 |
Det här är en ganska gammal Novell...
Som jag o min kompis David gjorde,
Men nåväl^^
Hoppas ni gillar den.
Kara
Jag satte mitt öra tätt intill dörren.
Jag hörde tydligt att Alex grät.
-Alex, snälla öppna...Sa jag tyst och knackade försiktigt.
-Men du fattar ändå inte Kara...Sa han ganska högt och
jag hörde hur han flåsade, Som han brukade göra när
han skar sig.
-Snälla, jag kan väl få FÖRSÖKA förstå...?frågade jag lite
tyst.
-Men nej, snälla kara, gå hem! Sa han irreterat och han
flåsade lite till.
-Okej, men gör mig iallfall en tjäst, kom inte till
mig imorgon när alla lärare ser dina nya sår. sa jag och
fick fram till dörren.
Men jag skymtade brevet på marken.
Det stog prydligt på det "Till Alex med kärlek från Mia."
jag fiskade upp brevet och skyndade mig ut.
Drog upp mobilen som villigt gled upp ur fickan.
Och ringde Soff.
-aa, de ä Soff? svarade någon ivrigt i telefonen.
-Halloj Soff, de e Kara.
-KARA! Utbrast Soff.
-Mm, kan du koma å hämta mig hos Alex? frågade jag och
tittade på bilen som åkte in på infarten.
Alex mamma kom hem.
-Hej Kara, är Alex där inne? frågade hon och log.
Jag nickade och sa sedan till Soff
-Vänta lite... jag tryckte in mobilen mot bröstet.
-Han mår inte så bra, så kanske, kan du göra honom en
tjänst och låta honom vara ifred i 20-30 minuter? frågade
jag och såg medlidade på henne.
-Okej.Sa hon och började gå mot huset.
-aa, jag e tillbaka nu.sa jag och såg inn i Alex fönster
oroligt.
Jag såg hur toalett dörren sköts upp,
Men inte med kraften som Alex brukade ha.
-Okej, men aa, kommer å hämtar dig Zooon! sa Soff o la på.
Jag fortsatte se inn i fönstret och såg bara en blodig
hand komma mot fönstret.
-SHIT!utbrast jag och öppnade ytterdörren utan att tänka
mig för.
Sprang upp för trapporna och drog upp dörren till Alex
rum.
Han låg på golvet med blodiga handleder.
-ANNA!RING ABULANSEN!NU!skrek jag och la mig i Alex armar.
Anna (Alex mamma) Stormade upp för trappan och n är hon
fick se Alex sprang hon ner och ringde abulansen.
Dom kom fort.
Och det sista jag såg innan jag föll ihop var hur dom
körde iväg min bästa vän.
Alex
Mitt hjärta hoppade till.
Varför...?
Varför sa jag ingenting till Kara?
Hon skulle vara den enda som skulle förstå.
Hon skulle stå där.
Men nu var jag ensam.
Jag tänkte inte skära så djupt...
Men det råkade bli så...
När Kara sa till mig att hon inte skulle stå där imorgon
så tog jag i.
Jag tryckte ur all min ilska.
Jag började känna mig yr och visste inte riktigt vad jag
skulle göra.
Jag kunde inte ropa på mamma, hon skulle bara skicka in
mig på syket.
eller värre...
Nej, jag vågar inte tänka taken.
Inte min Mamma, Hon älskar mig.
Inte min mamma, hon skulle aldrig NÅGONSIN göra det.
Men somsagt: Jag visste inte vad jag skulle göra så jag
puttade upp dörren med all kraft jag hade, och
försökte banka på fönstret så någon skulle se.
Men lyckades inte.
Men någon såg...
Någon brydde sig.
Nämligen: KARA
|
| Kommentarer | | Mp3 - 21 feb 08 - 00:57 | | bra :) <3<3< fortsättning ? (A) |
|
|
|
