Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vem är denne mr H Potter? [8]

Okej, FöRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT FÖRLÅT x 1000 för att jag inte har skrivit! Jag är skiiitseg jag veeet och jag bara.. ååh förlåt kära läsare!
och den här delen är absoluuuuuut inte skriven av nästan enbart jenny, nej nej! *host* (tack kära medarbetare för att du ställer upp<3)
förlåt... ååh förlåt! xD
hur som helst, här är ett nytt avsnitt ur den blodsdrypande Vem är denne mr H Potter? xD (fråga inte vart jag fick bloddrypande ifrån) Snälla, kommentera trots mitt oförlåtliga uppförande? För Reymutts skull? (a)
Nu kör vi.

Laxfriletter


” Killar, nu får ni ju ge er!” sa Lily ilsket när de klättrat in genom porträtthålet och alla tre pojkarna skrattade högt.
Hon suckade och tänkte tyst vad hon hade gjort för att förtjäna det här. Ensam med James Potter och hans vänner…

”Sorry Lillis, men erkänn att du har en rätt modig pojkvän som riskerar McGonagalls vrede för din skull!” sa Sirius med ironisk vördnad i rösten.
Lily rodnade lite och James blev lika rosa som en flamingo i ansiktet.
”Lily och jag är inte tillsammans”, mumlade James halvt surt och såg ner i golvet.

”Ska vi läsa?” upprepade Lily och ville helt klart byta samtalsämne. Sirius gav Remus en menande blick, men eftersom han så hemskt gärna ville höra fortsättningen om hur det gick för James släkting, så valde han att inte kommentera det hela. Man visste aldrig med Lily.

”Sirius, ge mig boken”, beordrade Lily efter att ha letat igenom sin väska.
”Va? Men du hade den ju!” sa Sirius bestört.
”Jag? Skulle jag ha en bok som jag sen tappar bort? Skulle inte tro det”, sa hon och fnös.
”Men… jag har inte rört den där boken!” sa Sirius och såg sig omkring, innan han lyfte upp en av kuddarna som låg i den fluffiga soffan.
”Väldigt roligt, ge hit den bara”, sa Lily irriterat.
”Men jag har den ju inte!”

James vände sig långsamt om mot Remus som såg otroligt skyldig ut innan han harklade sig tyst. Lily och Sirius, som tydligen precis varit på väg att brista ut i ett storgräl vände sig ilsket om och gav Remus arga blickar.
”Vad?”
”Alltså… vi liksom… lånade boken lite”, sa Remus.
”Och… vi har den… här”, sa James och knäppte händerna bakom ryggen medan han skruvade på sig.
Lily såg på honom med en blick blandad av förvåning och irritation.
”Vadå? Så du och Remus har läst utan oss?” Sade Sirius chokat och gav dem sin allra ledsnaste blick.
James nickade och reste sig upp ifrån soffan.
”Jo, lite, innan Remus somnade och dreglade ned hela boken, men jag kan hämta den.” Han undvek att se på Lily som pyste av ilska och skyndade upp för spiraltrappan som ledde till killarnas sovsal och lämnade stackars Remus kvar i uppehålls rummet med de båda andras arga blickar på sig.

”JAMEEES! VÄNTA PÅ MIG!” Ropade han skräckslaget efter en otroligt arg blick ifrån Sirius och kastade sig upp ur fåtöljen där han tidigare suttit och sprang upp till sovsalen och bort ifrån Lily och Sirius vrede.
Efter ett tag kom de tillbaka ned och James höll boken i ett krampfast grepp mot bröstet.

”Här har ni boken, men snälla, var inte arga på oss.” Sade James och gav de två före detta straffkommenderings fångarna den sötaste och oemotståndligaste blick han kunde frammana.
Sirius tvekade lite men flinade sedan brett.
”Aldrig att jag skulle kunna vara arg på dig Jamie sötnos.” Sade han med ett charmigt leende och satte honom i sitt knä.
James log stolt och skulle just till att säga något sliskigt tillbaka då han såg Lilys höjda ögonbryn och rodnade lite då han reste sig upp, räckte fram boken till Lily som tog emot den och satte sig ned bredvid Remus som nu tagit plats i soffan.

”Vad är det som har hänt i boken nu då?” frågade Sirius när Lily hade slagit upp rätt sida i boken och skummade igenom texten.
”De ska åka till Diagongränden, och sen vet vi inte mycket mer”, förkunnade James.
”Men läs då!” suckade Sirius. Lily himlade med ögonen innan hon började läsa igen.

”V-vad är det meningen att jag ska göra?” stammade han.
”Han har aldrig rest med flampulver förut”, sa Ron plötsligt. ”Förlåt Harry, jag tänkte inte på det.”


”HAHA, hörde du det Jamieponken?!” skrattade Sirius. ”Aldrig rest med flampulver, och nu är han för rädd för att våga. Vilken MES!”
”Han bodde ju faktiskt med MUGGLARE Sirius. Hemska mugglare dessutom. Det kanske inte är så konstigt, jag menar… mugglare är ju som de är”, sa James men hans ord blev tystare och tystare.

”Och vad menar du med det?” sa Lily högdraget. James såg upp på henne som om han inte hade tänkt på att hon satt där innan.
”Åh… ingenting, jag bara… jag menar, det var ju inte direkt några snälla mugglare han bodde hos…” bortförklarade James.
”Fortsätt bara”, suckade Remus som inte ville höra mer av James svammel och log uppmuntrande mot Lily som log tillbaka.

”Aldrig?” sade mr Weasley. ”Men hur kom du till Diagongränden när du skulle köpa dina skolgrejer förra året?”
”Jag tog tunnelbanan…”
”Är det sant?” sade mr Weasley ivrigt. ”Fanns det
rulltrappor? Hur fungerar…?”
”Inte nu Arthur”, sade mrs Weasley. ”Det går mycket fortare med flampulver, lille vän. Men bevare mig väl, om du aldrig har använt det tidigare…”


”Men måste vi verkligen läsa det här?” stönade Sirius.
”Avbryt inte”, sa Lily varnande.
”Men seriöst, jag orkar inte läsa en grundhandbok om hur man använder flampulver. Det är ju bara så onödigt och meningslöst!” suckade han. Lily satte sig rakare upp.
”Det är inte du som läser, men visst. Om du nu ber om det”, snäste hon och räckte över boken till Sirius som inte kunde göra annat än att ta emot den.

Sirius harklade sig och såg ned i boken med ett litet förvirrat ansiktsuttryck.
”Emh, var är vi?” Frågade han och gav Lily en hjälplös blick.
”Där.” Suckade Lily och pekade på ett ställe mitt i boken, Sirius harklade sig ännu en gång och eleverna runt om såg förvånat på honom då han började läsa med djup inlevelse.

”Han klarar det säkert fint, mamma”, sade Fred. ”Harry, titta nu bara hur vi gör.” Han tog en nypa glittrande pulver ur blomkrukan, klev fram till brasan och kastade pulvret i lågorna.
Med ett dån blev elden smaragdgrön och flammade högre än Fred, som klev rakt in i den och ropade:
”Diagongränden!” I nästa ögonblick var han försvunnen.


Då Sirius tittade upp från boken och såg hans kompisars förvånade ansiktsuttryck så kunde han inte låta bli att flina nöjt.
”Ser ni, jag kan visst läsa.” Sade han stolt och räckte över boken till Lily igen, ”Men nu vill jag inte slita för mycket på min underbara röst, så Lillis får läsa.”
Lily gav honom en arg blick då hon hörde sitt nya smeknamn men tog emot boken och skulle just börja läsa då James avbröt henne.
”Skulle du inte kunna hoppa tills när Harry, min släkting, åker? Sirius har rätt, det är lite tråkigt att behöva dra allt det där med flammpulver igen.” Sade han med ett så sockersött leende han kunde frambringa och Lily suckade, men gjorde som han sa.

Han drog ett djupt andetag, strödde ut pulvret i lågorna och tog ett steg framåt. Elden kändes som en varm bris. Harry öppnade munnen och svalde omedelbart en massa het aska.
”D-Dia-gongränden”, hostade han fram.


”Han kommer helt klart komma fel, han kan ju inte ens prata rätt.” Utbrast Sirius med ett illmarigt leende och de andra tre gav honom en sur blick. ”Vad?”
Lily skulle precis fortsätta läsa då James för andra gången avbröt henne, eller, rättare sagt hans mage, som kurrade högt och ljudligt.
”Jag är hungrig.” Konstaterade han med ett flin och reste sig upp.
”Vart ska du?” Frågade Remus förvånat och såg upp på sin svarthårige kompis som börjat gå där ifrån med en hungrig min.
”Är magen hungrig så måste den ju få mat, för är magen glad så är James glad.” Sade han med ett flin och försvann visslandes ut igenom porträtthålet.

Lily suckade och slog igen boken.
”Det är väll lika bra att vi andra också äter.” Konstaterade hon då hon såg de två pojkarnas frågande blickar.
De nickade och efter ett tag skyndade sig de tre tonåringarna ikapp sin hungrige vän, på väg till en efterlängtad middag.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
LillMandiz - 29 mar 08 - 18:46- Betyg:
gillar inte den här :/
jag älskar den!
så kanske lite mera snart ? :O
SabbePabbe - 25 mar 08 - 12:07- Betyg:
uunnddeerrbbaarrtt!!!!!!!!
prickigthallon - 21 feb 08 - 19:46- Betyg:
GAH! ÄLSKAÄLSKAÄLSKAÄLSKA :D <333
lilla du, Jamie - söt - kokosnöt :D
Duuuuuu är underbart bra på att skriva.
Och liksom, är magen glad är Jamie glad <33 :D
JennnyJ - 21 feb 08 - 09:47- Betyg:
Haha vi lyckades ganska bra va? xD
Du skrev ju början o idéerna o allt :O de ända jag gjorde var ju att skriva lite på slute :O x)
Kramar Reymutt, GAAAAAH DE E MIN TUR ATT SKRIVA!!! :| xD <33
Mp3 - 21 feb 08 - 00:47
Weeillliupp :D:D Myckt bra flickor (eller kanske ska man säga pojkar ? det beror väl på hur man ser det? xD ) :D:D:D <3<3 Myckt myckt bra föresten :D:D:D: <<3<3<3 mig gillar denna novell nu :) <3<3 mera snart ? (A) (A) (A) <3<3<3 8)

<3<3<3<<33
mii - 20 feb 08 - 18:55
äntligen :D bra, mera^^
pineapple - 20 feb 08 - 18:47- Betyg:
BRAAAAAAHAAA! skriv mera nu, annars dööööör jag :D
IrMiS - 20 feb 08 - 18:38- Betyg:
gud viken bra!! varför har jag aldrig sett denna serien
förut?? Jag gillar den as mycket! //irmis
bloody_witch - 20 feb 08 - 18:35- Betyg:
braaaa! men snälla, vänta inte så länge med att skriva.. Den är juu så braa!!!
Mangasagan - 20 feb 08 - 18:20- Betyg:
Jättebra<3<3<3 Den här novellen ÄGER!!!<3
hanochhon - 20 feb 08 - 18:11- Betyg:
MEEEEEEEEEEEGAAAAAAAA BRAAAAAAAAAAAA:D:D shit älskar den , du skriver sjukt bra :D
MERA?? ^^ :D kram

Skriven av
chulia
20 feb 08 - 18:06
(Har blivit läst 129 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord