Silverskatten (del 1) |
Kapitel 1
Nikita och Paulina står och väntar vid kiosken precis som dom och killarna hade bestämt.
Efter ett litet tag kommer en svart Ferrari med eldflammor på sidorna åkande mot dom.
– Typiskt Oliver va!, säger Nikita och himmlar med ögonen.
Ferrarin bromsar in och stannar framför Paulina och Nikita.
– Tjena tjejer!, säger Daniel.
– Hej tönt., säger Nikita och skrattar.
– Värst vad du var tjurig!, skrattar Daniel.
Nikita och Paulina hoppar in i baksätet och dom åker iväg.
När dom åkt ungefär åtta mil stannar dom för att äta.
– Vart har du hyrt stugan då?, frågar Oliver.
– Mellan Hultsfred och Målilla ungefär!, svarar Nikita.
– Och vart exakt ligger den?, frågar Daniel.
– Vid en sjö som heter Illern., svarar Nikita igen.
Daniel går till baren och kommer tillbaka och dom sätter på radion.
– Du såg du hur den där tjejen kollade in dig när du gick förbi henne?, frågar Paulina.
– Är det inte någon mer som brukar kolla in mig?!, Frågar han och knuffar Nikita i sidan.
– Va?, Frågar Nikita undrande.
– Lyssnar du eller?, Frågar han.
– Ja, på låten!, Svarar Nikita.
När dom senare åker vidare pratar Paulina och Nikita om silverskatten som dom sjöng om på låten.
– Det där är ju bara en myt!, säger Oliver.
– Vi får väll se!, säger Paulina.
När dom åker genom Hultsfred börjar dom prata om Hultsfredsfestivalen.
– Ska vi hämta banden imorgon?, frågar Daniel.
– Vi kan göra det nu, så åker Paulina och Oliver till affären!, svarar Nikita.
Oliver släpper av Nikita och Daniel i närheten av festivalområdet.
Dom går fram till vakten och frågar vart man skaffar banden.
– Där borta!, svarar han.
– Är det du Sebbe?, frågar Daniel.
– Jag går och fixar banden!, säger Nikita och går iväg.
– Nejmän tja Danne!, hör hon Sebbe säga.
Nikita lägger fram biljetterna och får fyra neonrosa band.
– Du det är fest imorgon!, säger killen som sitter i biljettluckan.
– Kul jag kommer!, säger Nikita snabbt och blinkar till honom.
– Ses där då., ropar han efter henne.
När Nikita och Daniel kommer till ICA packar Oliver och Paulina in matvarorna i bilen.
– Det är fest imorgon!, säger Daniel till Oliver.
– Kul vem berättade det?, frågar Oliver.
– Sebbe!, svarar Daniel.
När dom är färdiga sätter sig Oliver och Paulina i baksätet.
Nikita sätter sig bredvid Daniel i framsätet, men hon vågar inte se honom i ögonen.
– Är allt bra?, frågar han henne.
– Ja, jag mår toppen!, svarar Nikita.
När dom kommer till stugan eller snarare huset stannar alla i bilen.
– Sisten i! , säger Daniel och alla öppnar bildörrarna och springer ner mot sjön.
Medan dom springer ner slänger Paulina och Nikita av sig skorna och killarna slänger av sig allt utom kalsongerna.
Alla hoppar i utom Nikita.
– Vad är det Kia?, frågar Oliver.
– Jag mår inte så bra!, svarar Nikita och sätter sig ner på klippan.
– Vi kanske ska gå in och packa upp maten och det!, säger Oliver och blinkar till Paulina att hon ska följa med.
Paulina och Oliver går in medan Daniel och Nikita sitter kvar.
Dom sitter där i timmar ändra tills det börjar bli mörkt.
– Vi borde nog gå in nu!, säger Daniel.
– Ja. säger Nikita snabbt.
Innan Nikita stänger dörren ser hon ett silverljus ute på sjön.
Hon undrar vad det var men tror bara att det var månljuset som spelade henne ett spratt.
– Kommer du?, frågar Daniel.
Nikita går in och upp till rummet som hon och Paulina ska sova i.
– Jag tror jag gillar Oliver!, säger Paulina när Nikita kommer in.
– Jaha., säger Nikita frånvarande.
– Asså jag tror att jag är kär i honom!, säger Paulina.
Nikita lägger sig i sängen och somnar på några minuter.
Hon vaknar mitt i natten av att någon rör på hennes axel.
– Paulina är det du?, frågar hon medan hon vänder sig om.
Hon går sakta upp ur sängen och fram till Paulina som sover som en stock.
– Nikita.
Nikita går fram till fönstret och ser ljuset ute på sjön igen.
– Vad gör du?, frågar en röst bakom henne.
Hon vänder sig om och drar en suck av lättnad när hon ser att det är Daniel.
– Jag hörde bara ett ljud ute!, svarar Nikita.
– Ska vi kolla vad det var?, frågar han.
Hon vänder sig om och tittar ut igen, men ser inte ljuset.
– Det behövs inte!, säger hon och går förbi honom och ner till köket.
Daniel kommer gående efter henne.
– Du saknar din syster va?, frågar han.
Hon vänder sig om och går fram till honom.
– Jätte mycket!, svarar Nikita.
Hon kramar honom och han håller om henne också.
När hon tittar på honom igen har hon tårar i ögonen.
– Var inte ledsen!, säger han och stryker bort en tår.
Hon ställer sig på tå för att nå upp till hans mun och kysser honom.
Han kysser tillbaka och Nikita lägger armarna runt Daniels hals.
– Nikita sluta!, säger han och knuffar undan henne.
– Med vad?, frågar hon.
– Det du nyss gjorde!, svarar Daniel.
Hon vänder sig om och går upp till hennes rum igen.
Hon lägger sig i sängen och somnar inom fem minuter.
Hon vaknar långt in på eftermiddagen nästa dag och hon kommer ner till köket där Paulina, Oliver och Daniel sitter och äter middag.
– Ska ni ta på er något snyggt till festen?, frågar Oliver.
– Jag ska bara äta lite först!, svarar Nikita.
Efter att hon har ätit går hon upp till hennes och Paulinas rum där Paulina redan har bytt om och håller på att sminka sig.
– Jag tror inte jag följer med er!, säger Nikita svagt.
– Men Kia, det måste du ju., säger Paulina och går fram till Nikita.
Dom hör någon som kommer springande upp för trappan.
– Kommer ni?, säger Daniel som efter några sekunder står i dörren.
– Kan du prata med Kia?, frågar Paulina Daniel.
Paulina går ut ur rummet och lämnar Daniel och Nikita ensamma.
– Du förlåt för igår!, säger han och sätter sig bredvid Nikita på sängen.
Nikita reser sig snabbt upp och ställer sig framför honom.
– Om du inte redan har märkt det så går det inte att förlåta!, säger hon och går med bestämda steg ut ur rummet.
– Nikita., ropar han efter henne.
– Jag tar tåget hem imorgon!, skriker hon till Daniel.
– Men Nikita snälla ge mig bara en chans till, skriker Daniel som kommer springande efter henne.
Nikita vänder sig om och ser på Daniels tårfyllda ögon. Hon kan nästan se sin systers varma ljus i dom. Paulina och Oliver kommer inspringande.
– Kommer ni någon gång eller?, frågar Oliver som håller ett stadigt tag runt Paulinas midja.
– Ja, vi ska bara byta om!, säger Nikita svagt och tar tag i Daniels hand.
Dom går upp på övervåningen och går sedan in i varsitt rum. Nikita vet precis vad hon ska ha på sig. En svart ärmlös glittertopp (neonrosa) som hon fått av Daniel, ett par svarta jeans med neonrosa hjärtan på och ett par svarta och neonrosa converse.
Hon plattar sitt svarta hår och lägger på extra mycket kajal runt ögonen. Hon undrar vad killen som bjöd henne till festen hette. Hon går ner till hallen och där står redan Daniel. Han tittar på henne uppifrån och ner.
– Vem är du och vart är Nikita?
– Jag tror hon åkte på semester till Nordpolen, svara Nikita.
– Skitkul, säger han. Jag dör nästan av skratt!
– Fan vad snygg du är!, säger Nikita.
– Wow, här får man höra saker, skrattar Daniel
– Men lägg av nu va!
– Haha…
Nikita och Daniel går ut till Paulina och Oliver som otåligt väntar i bilen. Det syns på Paulina att dom har haft något mer för sig än att bara ha väntat. Nikita och Daniel sätter sig i bilen och dom kör iväg till festen som är vid festivalområdet.
|
|
|
|
